- Demokratins Styvbarn av Margareta Persson – Hjalmarson & Högberg – Recensent: Per Olof Larsson.
Varför osynliggörs funktionshinderrörelsen i historieskrivningen om reformsverige?
Det försöker Margareta Persson svara på i Demokratins styvbarn. Hon menar att funktionshinderrörelsen har blivit styvmoderligt behandlad när historiker beskriver välfärdens framväxt.
Margareta Persson har grävt djupt bland protokoll och i funktionshinderrörelsens tidskrifter och bjuder på en imponerande mängd fakta och händelser utan att för den saken förlora de stora linjerna.
Hon visar att de stora reformer som genomförts inom funktionshinderområdet, inte har fallit ner från den politiska himlen, utan har varit ett resultat av ett idogt arbete i kommittéer och organisationer.
Parallellt med det politiska vardagsarbetet har personer som vanligtvis själva har funktionshinder och deras anhöriga byggt en imponerande folkrörelse 3000 lokalföreningar, 450 000 organiserade medlemmar i 65 organisationer.
Mot sig har man haft diskriminering, kränkningar och rena övergrepp, rasbiologi, paternalism och nedlåtande bemötande. Motståndare har också varit oförstående och brist på solidaritet från partier.
Funktionshinderrörelsen har avskaffat vårdhemssverige. Ingen med utvecklingsstörning behövde lämna vårdhemmet utan en bostad. 1975 bodde 47 000 rörelsehindrade på institution. Rörelsen har stridit för färdtjänst, tillgänglig kollektivtrafik och humana vårdformer. 1980 talet var funktionshinderrörelsens starkaste tid.
Mot sig i kampen för anpassade bostäder hade man reaktionära krafter om DN som gick till angrepp mot förändrade byggnormer med rubriker som “Tvingas bygga en hiss som ingen vill ha”. Men man har också kämpat för hjälpmedel, teckenspråkstolkar, taltidningar, talböcker för att nämna en bråkdel av vad som åstadkommits.
Det har i många fall varit eldsjälar som genom idogt arbete brutit ner motstånd mot reformer och byggt rörelsen. Det blev en organisering av handikappade som det tidigare hette och inte för handikappade. “Det är viktigt att vi handikappade för vår egen talan”, som man uttryckte saken. Men det var också föräldrar som till exempel uppmanats lämna bort sina barn som organiserade sig.
Funktionshinderrörelsen drev också fram den sista stora välfärdsreformen, LSS och assistansreformen i början av 1990 talet med personligt utformat stöd och bostäder för personer med funktionshinder.
På 1990 talet kom en privatiseringsvåg som satte spår i assistansreformen men också en backlash med flera försök till nedskärningar som funktionshinderrörelsen genom mobiliseringar har lyckats förhindra.
Under 2000 talet har politiken skapat skillnader i levnadsstandard som gynnar dem som har det bra och drabbar personer med funktionshinder. Solidaritet är ett ord som sällan hörs i debatter desto oftare hörs “nödvändiga besparingar” som betyder nedskärning för dem som har det sämst.
Det har blivit svårare att få assistans, ledsagning och färdtjänst. Det har handlat om sänkta bidrag eller att dra in på sociala rättigheter men genom mobiliseringar har många försämringar stoppats. Trots det har många personer med funktionshinder pressats ner i fattigdom och misär och tvingas vända sig till anhöriga för att få hjälp.
Det är ett imponerande gräv bland hundra års arkiverade dokument och tidskrifter som Margareta Persson har åstadkommit. En viktig bok om en del av folkrörelsesverige som sällan hörs i offentligheten.
Per Olof Larsson
