’En helt ny sorts bluesfestival ser dagens ljus på Eskilstuna Ölkultur i augusti. Ett ”bluesbibliotek” med 16 musiker ur Eskilstunas blueselit som lånar varandra! Unplugged, 16 av Eskilstuna bästa bluesartister! Halvakustiskt och cooolt! ’
Ovanstående stod att läsa på kommunens evenemangsguide på internet. (Eller nätet som ungdomarna säger nuförtiden). Självklart infann sej eFOLKETs nyhetsbevakare. Låt oss på en gång säga: Vi blev inte besvikna. Evenemanget hölls alltså inomhus vilket begränsade åhörarstorleken. Tidigare bluesfestivaler har ju varit utomhusarrangemang. Nu blev det så att förköpsbiljetterna gick åt. Det var fullsatt på Ölkultur. Konceptet var också ett annat än vad som gällt på tidigare festivaler. Det var inte hela band som spelade utan delar av banden. För den bluesintresserade Eskilstunabon var deltagarna inga överraskningar. Där var Tobbe Dahl och Anders Häggblom från ”Howling Dale and the Hound Dogs”, Jimmi Christensen från ”Nobodys Bluesband” och ”JC-bluesband,” Janne Elvi, Thomas Pettersson Kent Edh, Cecilia Ringkvist etc. Artisterna gick upp en och en kompade av varandra och kvällen avslutades med stor samling på scenen.
Funkade det? Ja det gjorde det. Konceptet med flera band som delar på en kväll borde faktiskt praktiseras oftare. Det blir omväxlande och givande. Och ingen konkurrens kunde märkas. Alla hjälpte varandra. Var det unplugged? Nej! Nu är det ju så att ”unplugged” aldrig riktigt betyder vad ordet egentligen indikerar; Akustisk oförstärkt musik. Unplugged brukar alltid i realiteten betyda enklare former och låg men förstärkt volym. En del av avsnitten levde upp till denna definition. Till exempel.Thomas Petterson stöttad av Janne Elvi. Mycket bra! Och delar av Jimmy Christenssons framträdande. Också mycket bra och kvällens riktigt traditionella blues. Men stora delar av kvällen måste betecknas som ”Plugged”.
Men så till en knepigare frågeställning: var detta en ”ny sorts bluesfestival”? Nja. Sanningen är att mittenpartiet av kvällen innebar flera timmar utan blues. Kent Edh och Lena Dahlströms framträdanden var inte blues. Edh tog till och med upp saken och menade att han trots sitt låtval hade bluesen i sitt hjärta. Nu ska det på en gång sägas att både Edh (ackompanjerad av Cia Hedmark på fiol) och Dahlström gjorde mycket bra ifrån sej. Och faktum är att det inte kändes fel att varva bluesen med annat. Edh framförde bland annat Sinhead O`Connors ”Nothing compares with You” och David Bowies ”Heros”. Dahlström bl.a. ”Son of a preacherman” och Zombies ”She not there”! Det som skulle kunna ändras är namnet på evenemanget. Från ”Blues” till ”Blues med mera” Typ.
Blues fick vi verkligen när Tobbe Dahl, Anders Häggblom med flera drog igång. Blues ofta av det svängigare slaget. Publiken tände ordentligt. Dahls munspelande går inte av för hackor (som ungdomarna säger nuförtiden). Christensens munspel i bästa folkbluesstil var också en fröjd för varje älskare av detta bluesens centrala instrument.
Cecilia Ringström började och avlutade kvällen. Hon inledde uppbackad av flera av sina egna folkhögskoleelever. En mycket lovande start på kvällen. Och hon avlutade med en avancerad version av Gershwins och Heywards ”Summertime” ackompanjerad på gitarr av Janne Elvi. En version som fick publikens jubel.
Trots samtal med många av kvällens åhörare lyckades inte eFOLKETs utsända team få en enda missnöjd kommentar. Konceptet var bra och framförandena av hög klass. Och framförallt präglades kvällen av en varm och vänlig stämning.
