Vi som lever med politik och samhällsdebatt fattar nog inte hur udda vi är. När jag var politiker blev jag gång på gång överraskad när den yttre bekantskapskretsen inte hade en susning om vad som beslutats och som rörde dem. Några hade koll på rubriker och bildtexter – och från dem fick de en förvrängd eller förenklad uppfattning.
Det var länge sedan, snart tjugo år sedan jag slutade som politiker. Sedan dess har det blivit värre. Idag vet den yttre bekantskapskretsen väldigt mycket. Av det som skrivits i deras egna bubblor på nätet. Där har klimatskeptikern mött likasinnade, främlingsfientliga mött likasinnade, tuffa grabbarna på landet mött likasinnade. Resultat: absurda föreställningar av världen.
I förskräckligt många av dessa bubblor framställs Sverigedemokraterna som det enda alternativet i svensk politik. De sägs vilja röra om, bli en spark i baken på etablissemanget.
Kanske är det så att Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ har gjort ett avgörande misstag som inte bildat en egen allians på röd-grön-rosa progressiv grund. Som rört om. Men en vision om ett annat samhälle än det som den globaliserade sentida kapitalismen kan erbjuda.
Hur många är vi inte som i olika valkompasser hamnat i den härad där MP, V och FI finns? Nog hade ett sådant samarbete kunna växa som ett reellt alternativ till S och M. För vem känner hjärtat brinner av längtan och hopp när hen hör statsministerkandidater som Löfven eller Kristersson? Deras visioner är förkrympta till intet.
I valet kommer allt fler att rösta på de alternativ de anser vara minst dåligt, trist eller ointressant. Men herregud, vi behöver ju brinnande hjärtan i politiken, politiska företrädare som står för något, som fyller våra hjärtan med vilja att hjälpa till, som ger oss hopp om något annat än det som är. Vi behöver mer av Bernie Sanders inspirationskraft, mer av Jeremy Corbyns förmåga att samla de som känner ända in på revbenen att något är fel. Vi behöver höra något annat än det som sägs i den partipolitiska bubblans debattprogram. Vi behöver en politisk kraft som öppnar dörrar och fönster och vädrar ut de cirkelresonemang och de föreställningar som idag dominerar politiken.
Vi behöver en kraft som kan utmana Sverigedemokraterna som ett alternativ till det bestående. En antietablissemangsrörelse byggd på solidaritet istället för egoism, på miljö- och klimatambitioner istället för klimatförnekelse, på fredsbyggande istället för militärt konfliktbyggande. Som vågar sticka ut hakan, som ger blanka fan i om Mats Knutson levererar ett hånleende i Rapport och Aktuellt.
Kommer SD att få vågmästarroll, med informellt inflytande, så är det kanske en följd av att MP, V och FI försatt chansen att skapa ett tredje alternativ vid sidan av sfärerna kring S och M.
Må det i så fall aldrig ske igen.
I en tid när Socialdemokratin gjort till sin politik att värna den globaliserade sentida kapitalismen finns bara ett sätt, med nuvarande partikonstellationen, att bygga ett radikalt, lustfyllt alternativ. Det ligger i händerna på MP, V och FI.
Birger Schlaug
Artikeln tidigare publicerad på Birger Schlaugs blogg och Fria Tidningen
