Det kritikerrosade bandet Avantgardet visade under fredagskvällen på Royal varför de kallas Sveriges bästa liveband. Det var ett klimax som varade i två timmar från första låten Walk Of Shame till sista låten Ut i natten.
Trots att Royal ekade ganska tomt, jag uppskattar att det var runt 50 personer på plats, fick de som var där uppleva något magiskt när Avantgardet avslutade sin turné. Sångaren och låtskrivaren Rasmus Arvidsson är ett kapitel för sig och hans scennärvaro och energi verkar outtömlig. Att kunna få inte bara hela publiken utan även de som har det svårast i samhället inkluderade är verkligen en gåva.
Det fanns inget bäst, det fanns inget sämst, de två timmarna Avantgardet stod på scen var bara makalöst, kraftfullt och kommer att leva med mig för resten av livet. Givetvis tänder publiken till lite extra under nummer som Alla känner apan och Horsepundarpop. Det var dessutom ett mäktigt mellansnack inför den sistnämnda. Ett bevis på att de socialrealistiska texterna inte bara fungerar som terapi för Rasmus utan att han dessutom känner starkt för de människor som levt och lever på samhällets botten samt en glädje att hans texter faktiskt gör skillnad.
Rasmus tar mycket plats på scenen oavsett om han ligger, står, hoppar eller dansar. Samtidigt måste resten av orkestern hyllas. Kanske främst Patrik Åberg som skriver det mesta av musiken, men det är hela bandet som får Avantgardet att hålla ihop. Sen är det fantastiskt att känna av kontrasten mellan vissa riktigt mörka texter med musiken som är så peppande och dansant.
Mikael Ström
