Moderaterna i Göteborg har gjort en valfilm. Den börjar med att beskriva hur Göteborg en gång var en stolt stad “där man strävade och kämpade”, “gjorde rätt för sig” och där “inget kändes omöjligt”. Dessa budskap ackompanjeras av bilder på byggarbetare, båtvarv och skrattande blonda barn.
Sedan får vi veta att den här stoltheten är historia. Nu är allt förstört och det är invandringens fel: staden har blivit ett “tillhåll för jihadister och kriminella gäng”. Bilderna som ackompanjerar dessa budskap föreställer bland annat en brinnande bil i Kanada, en man i luvtröja och graffiti på en vägg.
Naturligtvis ska Moderaterna sätta stopp för denna “negativa utveckling”. Det ska ske med hårt arbete. Närmare bestämt vanligt folks hårda arbete.
Med borgerlighetens hjälp ska Göteborg återigen bli den stolta stad det en gång var.
Men vänta nu. Stopp ett tag.
Vilket Göteborg är det vi talar om?
Den stolta arbetarstad som Moderaterna helt flagrant anspelar på, som om den vore deras egen skapelse, tror jag inte att de vill ha tillbaka. Den var ju alldeles för mycket DDR för deras smak.
Där fanns kreditregleringar. Där fanns höga marginalskatter. Där fanns löntagarfonder. Där fanns statligt post- och televerk. Där fanns public service-monopol. Där fanns en statlig enhetsskola – och alltså inte en enda liten vinstläckande friskola. Där fanns starkt begränsad reklam i offentlig miljö. Där fanns vilda strejker. Där var skillnaden mellan en arbetarlön och en vd-lön den minsta genom tiderna. Där fanns ett brinnande klasshat, lika vitglödgat som gnistorna från svetsen i Moderaternas film.
Nej. Moderaterna vill nog inte tillbaka till det Göteborg de frammanar i filmen. De vill knappast återuppleva 1970- och 1980-talet – 1985 gick de ju till och med till val på tal om systemskifte. De vill inte åter till en tid som i efterhand har betecknats som DDR-Sverige. De vill bara få folk att tro det. De vill få väljarna att tro att de har lösningen som kommer att göra allting bra igen. Och lösningen är att rensa staden på asylsökande och papperslösa människor. Lösningen är att vara Sverigedemokraterna light och klia rasisterna på ryggen.
Men det är inte jihadister och kriminella gäng som utgör det största hotet mot de hårt arbetande människorna i Göteborg. Det är den marknadsliberala politik som Moderaterna tillsammans med Alliansen – och i allt högre grad sossarna – har använt för att kväva det svenska välfärdssamhället.
Det är ironiskt att Göteborgsmoderaternas valfilm är ett försök att vinna arbetarväljare – främst från Sverigedemokraterna – när partiet har gått ut med att LAS ska “moderniseras” om de vinner årets val. Moderniseringen innebär att anställningstryggheten krossas. Samtidigt menar de alltså att allting kommer att bli bättre, bara människor arbetar hårdare och låter riskkapitalister fortsätta med att plocka ut pengar ur välfärden.
Valfilmen är vidrig, men smart och enkel. Den avslutas med en nästan ordagrann stöld av Donald Trumps valbudskap. Göteborg ska helt enkelt bli great again.
Det är bara det att stadens forna stolthet inte byggde på någon borgerlig dröm om att flyta ovanpå ett rasrent och hårt arbetade folk. Göteborgsandan byggde inte på rasism, den byggde på en stark och självmedveten arbetarrörelse.
Så vad Moderaterna säger i sin lilla film – självfallet utan att mena det – är: Åter till DDR-Göteborg!
Emma Lundström
internationalen.se
