Med anledning av den så kallade “snippadomen” riktas nu åter kritik mot systemet att nämndemän (lekmannadomare) nomineras av de politiska partierna. Man anser att det finns risk “att domstolarna politiseras”.
“Nämndemän ska ju inte vara politiska och därför bör de heller inte tillsättas politiskt. Det finns en risk att dömandet politiseras”, säger Mia Edwall Insulander, generalsekreterare för Advokatsamfundet.
Hon föreslår att nämndemännen i stället borde nomineras via Länsstyrelserna.
Även Sveriges Domareförbund anser att tillsättningen av nämndemän borde förändras.
Stefan Blomquist, ordförande för Nämndemännens Riksförbund, försvarar det nuvarande systemet som han tycker fungerar bra, men att man borde göra förändringar och förbättringar inom systemets ramar.
Till exempel att få en jämnare ålderssammansättning vid nomineringarna. Nu är genomsnittsåldern 62 år. Han anser också att utbildningen kan förbättras.
Eftersom jag själv har ett förflutet som nämndeman vid Eskilstuna Tingsrätt har jag en viss insikt i hur systemet fungerar. Även om man som nämndeman är nominerad av ett politiskt parti så ska rollen som nämndeman vara “opolitisk” för att man ska kunna tänka så sakligt och objektivt som möjligt utan att väga in politiska uppfattningar.
Man ska döma enligt vad lagboken säger. Och den lagkunnige domaren i tingsrätten står för den kunskapen. Vi som är lekmän (lekmannadomare) ska vara ett komplement till den sakkunnige domaren. Nämndemännen ska representera “vanligt folk”:
“Ha nära koppling till vad som händer i vårt samhälle och människors livssituation och problem”, som Sveriges Domstolar formulerar det. (se lästips)
Min fråga från tidigare kvarstår. Vad vinner man på att i stället låta Länsstyrelserna eller någon annan nominera nämndemän till våra domstolar.
De som nomineras på något annat sätt än via de politiska partierna har väl också politiska åsikter. Ytterst få människor, om en någon, är “opolitiska”.
Nomineras nämndemän via länsstyrelserna får vi i alla fall människor som har politiska åsikter – som röstar på S, C, KD, L, SD, MP, V, eller M, eller något annat parti, eller som inte röstar alls.
Man blir ju inte mindre “politisk” därför att man inte har partistämpeln som ett osynligt kastmärke ritat i pannan.
Dessutom står det inte heller partibeteckning för varje nämndeman, just för att understryka att man inte är nämndeman för något visst parti.
Skillnaden mot nu blir att man som åtalad inte vet vad de olika nämndemännen har för politiska sympatier eller antipatier om till exempel Länsstyrelserna nominerar nämndemännen.
Nu vet man inte heller vad den juridiskt utbildade domaren har för partipolitiska referensramar. Med tanke på ett det huvudsakligen är borgarklassens barn som läser till högre utbildning på universiteten är sannolikheten stor att de som utbildas till domare, men även åklagare och advokater, har borgerliga värderingar och i större utsträckning röstar blått.
Hur man än vrider och vänder sig i den här frågan har man rumpan bak.
Ingen människa är helt igenom “opolitisk”. Då kvarstår frågan – Blir det bättre av att inte veta vilken politisk stämpel nämndemännen har?
Eller tror någon på allvar, även Mia Edwall Insulander, generalsekreterare för Advokatsamfundet, att nämndemännen helt plötsligt blir kliniskt rena och “opolitiska” om de nomineras av Länsstyrelserna?
Det finns även röster för att helt avskaffa systemet med lekmannadomare och bara ha utbildade jurister som dömer i tingsrätterna. Det skulle i så fall innebära en total övervikt av domare som har olika politiska nyanser av blått. Alltså ännu längre från “vanligt folk”.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Svårt rekrytera nämndemän efter “snippa-domen”: Flera tvekar att fortsätta – SVT Nyheter, 3 april 2023
- Nämndemännens vara eller icke vara – Hur mycket tjänar en nämndeman? – eFOLKET, 6 december 2022
- Hur skulle det annars gå till? – eFOLKET, 15 oktober 2019
- Högsta domstolen i USA – En politisk domstol – eFOLKET, 5 juli 2022
