Den i december 2015 installerade högerregeringen under Mauricio Macri inledde så gott som omedelbart en serie politiska fängslanden. Det kanske mest uppmärksammade fallet handlar om Milagro Sala, en framträdande ledare för Argentinas fattigaste och mest utsatta befolkningslager. Däribland en stor del av ursprungsbefolkningen. Hon var en av grundarna till organisationen Tupac Amaru.
Fängslandet av Sala orsakade upprörda protester över hela Argentina , och starka reaktioner kom även från utlandet och internationella organisationer. Bland de protesterande fanns bland andra EU-parlamentariker och Amnesty International.
Vi har hissat vår fana. Och där en Tupac Amaru-fana vajar, där kommer förtrycket inte att tillåtas bli bestående. Den vajar för allas rätt till hälsa, utbildning och arbete. Detta är den grund vi står på. Och detta är vad som står på alla väggar i våra områden och i städerna över hela landet. Hälsa, utbildning och arbete!
Endast genom rättvisa kan den sociala freden åstadkommas. Och då krävs anständiga bostäder till all. Så att även de som är född i ett fattigt område kan återfå sin självkänsla. Sådan är vår strävan, och vårt mål!
– Milagro Sala
Protesterna rubbade inte Macris högerregering, som istället har fängslat ytterligare ett tiotal av Tupac Amarus ledande medlemmar. Anklagelserna har varit diffusa, och bakgrunden till fängslandena syns ha varit en vilja att komma åt ledande krafter bakom motståndet mot regeringens nedskärningspolitik. Ett motstånd vars främsta uttryck varit helt fredliga demonstrationer.
Regeringen har i hetsen mot Milagro Sala och Tupac Amaru inte oväntat fått kraftigt eldunderstöd från högerns medier, som i Argentina, liksom i övriga Latinamerikas länder, av tradition är tämligen när skrupelfria när det handlar om försvar av överklassens intressen.
Parallellt med angreppen på Milagro Sala,Tupac Amaru och den breda folkliga proteströrelsen mot högerpolitiken riktar regeringen hela tiden slag mot ex-presidenten Cristina Fernández de Kirchner och flera av den forna regeringens ledamöter. Också Mödrarna från Plaza de Mayo drabbas av ständiga trakasserier, och rörelsens ordförande, den 87-åriga Hebe Bonafini, har hotats med fängelse.
Samtidigt behandlar regeringen förövarna från den bloddrypande militärdiktaturen (1976-1983) med silkesvantar, och diskret ser man till att ex-presidenten De La Rúa slipper ta konsekvenser för de mord han beordrade före sin avgång 2001.
