Jag har frivilligt tagit på mig den (o)tacksamma rollen som eFOLKET:s skvallerreporter. Lite då och då skvallrar jag om var som händer i den sagolika kändisvärlden. Om det som händer verkligen händer på riktigt? Det kan man aldrig veta.
Det är ungefär som med kejsarens nya kläder. Man ser det man vill se, hör det man vill höra och tror det man vill tro.
Nu har det varit grand finale i den svenska uttagningen till årets melodifestival. “Vi har ett resultat” – som man brukar säga.
För att veta vad jag skriver om (vilket jag inte alltid gör) bänkade jag mig framför televisionsapparaten i lördags kväll för att med egna sinnen, varav det mest utvecklade nog är vansinnet, bevittna den stora finalen.
Eftersom den musik som framförs inte är min melodi så var det med en viss skepsis jag bänkade mig.
Och jag ska säga det direkt – redan efter tre, fyra låtframföranden stod jag inte ut längre. Jag klarade inte av allt gap och skrik, allt playback och singback, allt ljusflimmer och rök, och dessa dansare som vickar på rumporna (ungefär lika motiverade inslag som bikinibrudarna som åmar vid bilutställningar eller bikinibrudarna med paraplyer som vickar på rumporna inför starterna vid speedwaytävlingar) och alla fåniga kommentarer och sunkiga skämt från såväl programledare som tävlingsdeltagare.
Som en av de första deltagarna: “Det är sjuk”. “Jag är sjukt taggad”. “Det skulle vara helt sjukt att få vinna”.
Jag slog helt sonika av TV-n och får nu förlita mig på de vittnesmål som framförs i media.
Att den här typen av program är farliga vet vi sedan tidigare. Var och varannan deltagare blir ju “chockad”. De som blir utröstade vid deltävlingarna blir chockade. De som går vidare blir också chockade.
Det är inte bara den psykiska hälsan som sätts på spel när man ger sig in i sådana här tävlingslekar. Även rent fysiskt har det sina risker.
“Hon fastnade och ramlade av scenen”.
Och man ser på bild där “Måns Zelmerlöw tittar skräckslaget på när Shima Niavarani fastnat med klacken i sitt långa släp och faller huvudstupa. Programledaren får snabbt hjälp av scentekniker som rusar fram för att se hur hon klarade sig”.
“Jag blev lite chockad, det såg rätt illa ut själva fallet”, säger Måns Zelmerlöw till Sveriges största kvällstidning.
Kan påpekas att det är samme Måns Zelmerlöw som rider naken på en häst i reklam för det nätapotek han själv är delägare i.
Nu slutade det inte med platt fall. Programledaren reser sig på nio, som en knockad boxare, och fortsätter med orden: “the show must go own”, enligt kvällsdraken. Jag misstänker att hon menade “the show must go on”. Jag förstår att man blir groggy av ett sådant fall, och därmed får svårt med orden – om det nu inte var kvällsdrakens reporter som var en aning yrslig.
Eftersom jag stängde av dumburken fick jag vänta till söndagen för att få resultatet av det hela.
Den i förväg tippade favoriten tog hem segern.
- På ena kvällsdrakens löpsedel: “Tusses känsokollaps”.
- På andra kvällsdrakens löpsedel: “Tusses känslokaos”.
Synonymer till “kollaps”:
“sammanbrott”, “nervsammanbrott”, “chock”, “svimning”, “hopfallande”, “sammanstörtande”, “ras”, “katastrof”, “misslyckande”, “nederlag”.
Som jag skrev inledningsvis – man riskerar både mental och fysisk hälsa.
Som avslutning vill jag ge några exempel på vad Tobbe Ek, “Sveriges mest erfarne schlagerreporter”, har att säga om artisternas scenutstyrsel:
“Charlotta Perelli golvade mig direkt i deltävlingen med sin 80-talsfuturistiska designklänning från Alexandre Vauthier, som just nu reas ut till halva priset, “bara” 15 000 kronor”. Den utstyrseln får toppbetyget 5 plus.
Eric Saade däremot får lägsta betyg, bara 1 plus, för “en outfit som ser ut som en pyjamas”. Saade blev förnärmad och påpekade att “pyjamasen” bestod av exklusiva märken som Prada, Our Legacy och Issey Miyake. Alltså en väldigt dyr pyjamas.
Klara Hammarström får betyget 3 plus för sin “spejsade Star-Treck-rustning”.
Segraren “Tusse” får 5 plus för sin utstyrsel.
Segraren i melodifestivalen får alltid 5 plus för sin utstyrsel.
Ungefär som drottning Silvia vid Nobelfesten som alltid får högsta betyg för sin klänning därför att hon är drottning.
Ungefär som “kejsarens nya kläder” alltså.
“Tusse” – det råkar också namnet vara på den katt som bet före detta fotbollsspelaren Ralf Edström i foten och som jag rapporterade om i eFOLKET för någon vecka sedan.
PS.
Jag måste säga ett stort grattis till vinnaren i melodifestivalen som nu får representera Sverige i slutfinalen.
Tousin “Tusse” Chizas, som för 12 år sedan flydde Kongo-Kinshasa tillsamman med sin familj från krig och svält för att som kvotflykting till slut hamna i Sverige, sju år gammal. Nu har han vunnit både Idol och den svenska uttagningen av melodifestivalen.
Som sagt – även om det inte är min melodi så säger jag “bra jobbat”, som det heter numera. Eller till och med, “sjukt bra jobbat”.
Rolf Waltersson
