I en spännande och lättläst bok, Att uppfinna världen, ställer Katrine Marcal frågan om lösandet av de problem mänskligheten nu står inför skulle gynnas av en större dos “kvinnligt tänkande”. Vad är det som driver uppkomsten av nya uppfinningar? I belysande exempel visar Marcal den stora betydelsen som manligt och kvinnligt tänkande haft och har för teknikutvecklingen. I bokens inledning beskriver Marcal hur märkligt lång tid det tog att sätta hjul på resväskor.
Ända tills för ett halvt sekel sedan då människans teknologiska kunskap kunde sätta en människa på månen bars resväskor runt av män på flygplatserna. Hur var detta möjligt? Varför sattes inte hjul på resväskorna mycket tidigare frågar sig Marcal. Idag kan det tyckas självklart. Svaret är menar Marshall den djupt liggande uppfattningen om manligt och kvinnligt som leder tankarna fel. I den ideologiska värld som rådde för 100 år sedan var könsordningen mycket mer uttalad än idag. Kvinnor och män ansågs verkligen vara olika. Kvinnorna reste sällan ensamma och behövde alltså inte bära väskorna. Hjul på väskorna borde även ha underlättat för männen som svettiga fick släpa väskorna långa sträckor på flygplatserna. Men så stark var bilden av den starka mannen att hjul på resväskor ansågs som kvinnligt och omanligt. Det är fascinerande att läsa hur svårt uppfinnaren av hjul på resväskor hade att övertyga detaljhandeln om det lönsamma i projektet. Det var först när det blev uppenbart att kvinnorna blev allt mer självständiga och krävde en förändring samtidigt som många män insåg det orimliga i att de tvingades helt i onödan släpa runt på tunga väskor som den hjulförsedda resväskan slog igenom.
I den mer än 300 sidor långa boken radar Marcal upp det ena exemplet efter det andra som styrker hennes tes. En märkvärdig berättelse är hennes förklaring om varför elbilen inte segrade över den bensindrivna bilen. Det är fascinerande att läsa om kampen mellan elbilen och bensinmotorn.
Elbilen som var mer lättstartad än bensinbilen, kunde startas inifrån och gick också mycket tystare. Nackdelen var att batterierna var otympliga och inte räckte så länge. Elbilen var som gjord för kvinnor, oftast av överklass som använde bilen för korta shoppingturer. Denna tanke att elbilen var “kvinnlig” fick stora efterverkningar och gjorde att efterfrågan på dessa “kvinnliga” bilar blev begränsad och inte kunde konkurrera med de bensindrivna bilarna som blev allt bättre och kunde startas inifrån. Frågan är dock om elbilarna hade någon egentlig chans för 100 år sedan.
En ansats att lösa problemet med batteriernas dåliga kapacitet var ett försök att bygga upp stora lagerlokaler för batterier där ett batteri kunde lämnas in och ersättas av ett fulladdat men det stupade på svårigheten att få fram kapital. Så här 100 år senare skulle det ha varit en lysande ide. Men de allt bättre bensinbilarna och den oerhört billiga bensinen, som gjorde att körsträckan blev mycket längre, kom att triumfera. En likartad historia är varför bilindustrin slog ut järnvägen och här spelar inte kvinnorna, utan de stora oljeföretagens aktiva ansträngningar att hindra utbyggnaden av järnvägen en avgörande roll.
I dagens datoriserade samhälle är det svårt att tänka sig att det var kvinnorna som länge drev utvecklingen när det gällde datorer. Inte bara som lågt avlönade kvinnor som satt i långa rader och matade in koder utan att de också var programmerare. Att arbeta med datorer hade låg status. Att behandla de uppgifter som matades in i datorn var ett enkelt arbete och krävde bara att den anställda följde några givna instruktioner. Alltså passade jobbet för kvinnor som var mer “lämpade” för denna typ av jobb och dessutom hade mycket lägre löner. Kvinnorna var noggrannare. De arbetade efter mönster, stickade och lagade mat efter recept. Allt detta gjorde att en teori om hur kvinnorna “var” byggdes upp. Under kriget var det ont om programmerare och många kvinnor blev programmerare. Det är intressant att läsa motivationen till de låga lönerna. Eftersom det låg i kvinnornas natur att arbeta med att noggrant mata in uppgifter så följde att de inte gjorde sig förtjänta av en hög lön. Argumenten skiftade 180 grader när männen tog över programmeringsjobben.
Under 1960-talet började det gå upp för chefer att datorer blev allt viktigare för olika samhällsfunktioner. De började därför söka efter män som skulle kunna bli chefer. Kvinnorna som redan kunde programmera sattes att lära upp männen. Databranschen gick från att ha varit kvinnodominerad till att bli mansdominerad och från ett låglöneyrke till ett höglöneyrke.
“Kvinnliga uppfinningar ” togs heller inte på allvar eftersom de oftast rörde de “mjuka delarna” som t.ex. hjälpmedel i vården.
En fantastisk berättelse är den om Aina Wifalk som hade polio och en oerhörd längtan att klara sig själv och kunna handla men även resa. Med sina otympliga kryckor var detta nästan olösligt. Av en slump som det ofta är fick hon sin ide om rullatorn när hon såg en biblioteksvagn. Rullatorn kom att betyda oerhört mycket och inbringade miljontals kronor. Dock inget till uppfinnaren.
I ett spännande kapitel redogör Marcal för riskkapitalets uppkomst. Hennes utgångspunkt är problemen med valfångst. Späcket från valfångst blev oerhört värdefullt på 1800-talet. Det användes bl.a. för att lysa upp städer. Problemet var att det var en stor kostnad att skicka ett skepp på valfångst eftersom det var stor risk att projektet kunde misslyckades. Genom att låta en stor grupp förmögna människor satsa pengar minimerades risken. Det var inte hela värden om en av båtarna misslyckades.
Idag fungerar det på samma sätt när det gäller att bygga upp en datorindustri. Det är männen som till 99 procent är riskkapitalister. Det är möjligt att man skulle se helt andra vägar att komma till rätta med miljön och robotiseringen om man tog ett steg tillbaka och la mer fokus på kvinnliga lösningar.
Mänskligheten står idag inför många svårlösta, nästan olösliga problem. Om vi godtar att det ligger mycket i Marcals fokusering på betydelsen av manligt och kvinnligt måste man kanske ställa sig frågan om det bara är att fortsätta i tangentens riktning och bara förorda mer “of the same”. Fortfarande är det männen som dominerar de tekniska lösningarna inom klimatkrisen och vad som händer med de miljontals anställda i industrin när den fjärde vågen av maskinteknik med bl.a. artificiell teknik slår igenom fullt ut tycks i stor del främst drabba männen.
Tänk om man skulle vända på synsättet och söka lösningen på problemen på annat håll. Inte fokusera på de manliga hårda uppfinningarna utan rikta blicken mot de mer mjuka kvinnliga aspekterna.
Ett belysande exempel som visar att det manliga tänkandet satt så djupt att 1800-talets socialistiska tänkare var så fast i könstänkandet att när Engles på 1830-talet reste i England såg han inte det uppenbara. I en liten dragig lägenhet mötte han en arbetare som satt och stoppade strumpor. Mannen skämdes och sa att hustrun jobbade på fabriken och att han då var tvungen att sköta hushållssysslorna. Detta förnedrande byte från stolt yrkessmed till hemmaman berörde Engels djupt.
Det berörde honom mer än de villkor som kvinnan jobbade under, och han såg inte att de gamla manliga produktionsförhållandena hade förändrats. Att de “manliga” egenskaperna efter att under 1000-tals år ha dominerat de “kvinnliga” egenskaperna kanske inte var alltings mått.
Omsorg, emotionell kompetens och den berömda Polonys paradox som menar att vissa rörelser, som t.ex. en tennisserve, är mycket svåra att åstadkomma med AI gör att kvinnliga sätt att se på produktionen och hur klimatkrisen kan lösas kan få ökad betydelse.
I ett kapitel beskriver Marshall klimatdebatten mycket åskådligt med hjälp av begreppen predikaren och trollkarlen. Predikaren är den som menar att vi står inför ett ödesval och menar att vi måste agera nu med typiskt manliga lösningar. Trollkarlen menar att det går att trolla bort problemen och att ny teknik kommer att rädda planeten.
Men tänk om det är Häxan som länge varit den kvinnliga kraft som stått i förbindelse med naturen och bränts på bål som är den bästa beskrivningen genom att utgå från naturen och försöka finna lösningen i samspråk med naturen.
Det är en viss risk när man utgår från en hypotes och sedan letar efter bevis som stödjer den. Det är lätt att man fastnar och inte söker efter alternativa förklaringar. Ändå tror jag att det ligger mycket i Marcals undersökning och hennes oerhört gedigna notapparat, som är skriven på ett mycket läsvärt sätt och som upptar en tredjedel av boken och borgar för nya tankar och infallsvinklar.
Hans Östensson
