Foto: Paul Einerhand /unsplash.

April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill

Katastrof, det är brist på surströmming, ropar de stora tidningsrubrikerna i dessa tider då det är dags för årets surströmmingsfester.

Igår hörde jag på radion en man i Västerbotten som berättade hur han jagade från den ena butiken till den andra för att få tag i några burkar surströmming till den årliga surströmmingsskivan. Efter mycket jagande och köande lyckades han få ihop ett tiotal burkar. Festen var räddad. I alla fall för den här gången.

Bristen på surströmming beror huvudsakligen på bristen på strömming i Östersjön. Dels för att bestånden minskar på grund av att Östersjön är i kris. Både övergödning och miljögifter slår ut inte bara strömmingen utan även den vilda laxen, torsk och annan fisk.

Sedan har vi det stora industrifisket. De stora trålarna som dammsuger Östersjön på strömming.
Strömming som i sin tur blir fiskmjöl. Fiskmjöl som blir föda till den laxen i de allt större och flera laxodlingarna.
Laxodlingar som till stor del kommit till för att den vilda laxen också är i stort sett utfiskad.

I radioinslaget frågade man varför man inte gör surströmming av sill från Västkusten Men se det går inte. Det ska vara strömming, inte sill, om det ska vara riktig surströmming.

Nu hör det till saken att strömming och sill nästan är exakt samma fisk. Fångad norr om Kalmarsund byter sillen namn till strömming.

Dock finns det små genetiska skillnader mellan sill och strömming. Sillen är något större och fetare än strömmingen, vilket sägs bero på de olika miljöer den lever i.
Sillen lever och fortplantar sig i saltare vatten medan strömmingen lever och fortplantar sig i Östersjöns bräckvatten. Alltså lägre salthalt. Och ju längre norrut i Östersjön desto lägre salthalt.

Skillnaden i gener mellan sill och strömming är ungefär 5 procent. Men man hittar även små genetiska skillnader mellan strömming beroende på var i Östersjön den lever och fortplantar sig. På samma sätt hittar man små genetiska skillnader mellan sill vid Västkusten och sill längre ut i Atlanten.

Jag är varken surströmmingsexpert eller surströmmingsälskare. Men jag skulle inte tro att det är någon märkbar skillnad i smak om denna sura skapelse är tillverkad av strömming fångad uppe i Bottenviken eller om det är sill från Västkusten.

Dessutom kan man fråga sig varför strömmingen ska gå omvägen till att bli fiskmjöl, som sedan blir mat till den odlade laxen, som sedan hamnar på vårt matbord. Vad vinner vi på det jämfört om vi äter strömmingen direkt som matfisk?

Visserligen sägs att man inte ska äta strömming för ofta därför att den innehåller miljögifter, till exempel dioxiner och PCB. Men hamnar inte dessa miljögifter i den odlade laxen när den blir laxmat?

Vad som måste göras är att rädda Östersjön. Forskning visar att bottnarna i stora delar av Östersjön är syrefattiga och helt döda.

Stoppa övergödningen. Stoppa förgiftningen. Stoppa det stora industriella trålfisket. Det stora industriella fisket innebär också att 35 procent av all fisk man fångar är så kallad “bifångst”. Fisk som kastas tillbaka i sjön, men som är så skadad i samband med trålningen att den dör, om den inte redan är död, när den kastas tillbaka.

För bara några veckor sedan hörde jag hur man på Island använder drönare som övervakar fisket och att det går rätt till. Det gäller främst det kustnära fisket:

“Man kan skicka en drönare och se om det kastas fisk överbord, vilket kanske är det värsta man kan göra”, säger Johann Gudmundsson, chef på det isländska departementets fiskeavdelning till SVT Nyheter.

PS. Vi har ju också en fisk som kallas “böckling”, eller “rökt böckling” Ska man vara riktigt noga finns det ingen “rökt böckling”. Det är när man saltar och röker sill eller strömming den får namnet “böckling”. När det gäller böckling går det alltså lika bra med både sill och strömming.

Varifrån namnet “böckling” kommer är osäkert. En teori är att det kommer från tyskans “bückling” och lågtyskans “buc”. Alltså bock. Inte träbock utan djuret med horn. Kopplingen skulle vara att både bocken och böcklingen har ungefär samma starka lukt.

Det kan låta lite långsökt, men är en teori. Tror man inte på den får man leva i ovisshet varför böcklingen heter böckling. Det finns inte alltid svar på livets gåtor. En annan gåta är varför en del tycker surströmming luktar gott.

Rolf Waltersson

Lyssnatips:

Lästips:

Liknande artiklar