När Centerpartiet och Liberalerna presenterade sin kravlista som skulle uppfyllas för att dom skulle kunna acceptera Stefan Löfven som statsminister så var det nog många som tänkte att detta kan socialdemokraterna bara inte acceptera. Kravlistan var smockad med attacker på arbetarklassen och offentliga sektorn. Skattesänkningar för dom rika, hyreshöjningar och kraftig nedmontering av anställningstryggheten.
Många blev förvånade över den socialdemokratiska regeringens timida reaktion. Jo visst skulle man förhandla.
Förhandla gjorde man och fortfarande var det nog många av oss som trodde att nu måste centern ha fått backa på många av sina extrema nyliberala krav. Men den 10 december vaknar vi till att höra Annie Lööf deklarera att det blir ingen uppgörelse, socialdemokraterna gick oss inte centern till mötes fick vi höra.
Senare på dagen går det upp för oss alla att socialdemokraterna i verkligheten hade vikit ner sej på fråga efter fråga. Socialdemokraterna var beredda att helt slopa värnskatten nästa år, utöka rut-avdraget och avskaffa arbetsgivaravgifterna för sommarjobbande ungdomar.
Fri hyressättning i nyproduktion, och en utredning för att förändra LAS fanns också med.
Ett förslag på en ändringsbudget där flera delar kunde lyftas ut till en gemensam budgetreservation i finansutskottet inför onsdagens budgetomröstning. Här fanns bland annat Liberalernas krav om slopad värnskatt från 1 januari 2019 värt 6,3 miljarder. Här fanns höjt tak i rut-avdraget som både C och L vill se samt Centerpartiets slopade arbetsgivaravgifter för unga under 18 som sommarjobbar. På bordet fanns även större satsningar på krigsmakten.
Från socialdemokraterna var reaktionen efter Annie Lööfs nej fortfarande timid. Löfven betecknade situationen som att “förhandlingarna gått i stå, men att socialdemokraterna är villiga till ytterligare kompromisser.” En ryggradslöshet som nog fick många att tappa hakan.
Det har senare visat sej att liberalerna var beredda att acceptera uppgörelsen. Men centern förkastar den trots att man fått igenom så gott som allt. Ett ytterligare krav från Annie Lööf är dock att socialdemokraterna klipper alla politiska kontakter med Vänsterpartiet. V ska helt isoleras.
Socialdemokraternas talesman Anders Ygeman fortsatte i en intervju i Aktuellt att vika ner sej. Han hoppas fortfarande på ett samarbete med Centern och Liberalerna.
Lööf har alltså fått igenom nästan allt, ändå fortsätter hon att förnedra socialdemokraterna. Vad är hennes plan? Ja det undrar många, även politiska experter och statsvetare. Låt oss spåna.
Hon kan vara ute efter ytterligare eftergifter från socialdemokraterna, vilket skulle innebära total förnedring av (s), om den nu kan bli mer total än vad den redan är. Hon kan också gått med på förhandlingar med (s), från början med planen att att säga nej på slutet. Detta för att kunna acceptera en Kristersson-Busch-regering med stöd av SD. Hon har ju tidigare sagt nej till en sådan med motiveringen att det skulle ge SD för mycket inflytande. Nu kan hon kanske säga ja, bara Kristersson ger henne några rejäla köttben. Kristersson kan ju inte gärna säga nej till Lööfs nyliberala krav som Stefan Löfven redan vikit ner sej för. En tredje variant skulle kunna vara att hon siktar på statsministerposten. (s) och (m) skulle kunna fås att acceptera en liten mitten regering, (c) + (l) med henne själv på toppen.
Ytterligare en orsak till att bryta förhandlingarna med (s) kan vara att centern och liberalerna nu kan lägga ner sina röster i budgetomröstningen och därmed släppa fram den av SD stödda (m) – (kd)-budgetreservationen. Den kommer nu med all sannolikhet att gå igenom vilket kommer att innebära att även Löfven tvingas tillämpa den. Det handlar precis som centerns och liberalernas kravlista om hårda attacker på låginkomsttagare och de offentliga finanserna.
Några bitar ur det SD stödda M+KD-förslaget:
Jobbskatteavdrag på 10 miljarder, på upp till 210 kronor per månad.
En höjning av brytpunkten för statlig skatt från en månadsinkomst på 40.600 till 42.000 kronor till en kostnad av totalt 4 miljarder kronor. Skattesänkningen motsvarar 282 kronor i månaden för den som tjänar 43.000 kronor.
Avskaffad flygskatt. 3,9 miljarder mer till krigsmakten
Besparingar: Bland besparingarna märks neddragningar på arbetsmarknadspolitiken i form av minskade myndighetsanslag, avskaffade utbildningskontrakt och en neddragning av extratjänsterna. Samtidigt slopas byggsubventionerna och avdragsrätten för fackföreningsmedlemskap. Avskaffat växa-stöd för enskild firma.
Att notera är ju att de 26 procent av LO:s medlemmar som röstat på SD här får en politik som direkt slår mot dom själva. Sverigedemokraterna visar nu färg.
Dessa skattesänkningar underminerar möjligheterna till reformer och den nödvändiga omställningen av miljö och klimatpolitiken.
Det allra mest chockerande är nog ändå de socialdemokratiska ledarna totala nedvikning och självförnedring. Dom är uppenbart beredda att tillsamman med Annie Lööf administrera en extrem nyliberal politik. Som byggnadsarbetareförbundets ordförande Johan Lindholm uttryckte det i en intervju i SVT:s Agenda: “Centerns kravlista är en dolkstöt mot löntagarnas hjärta”.
Det finns en massiv borgerlig majoritet i riksdagen. SD måste naturligtvis räknas in i den, som en viktig och pålitlig kraft i kampen mot arbetarklassen.
Arbetarrörelse och vänsterkrafter måste nu formera sej till en verklig kämpande opposition, med målsättning att mobilisera mot den arbetarfientliga politiken och med målet att få bort borgarna från makten. Inga illusioner om någon civiliserad “mitten”. Annie Lööf har gett alla en nyttig lektion. Hennes politiska program är nu blottlagt för alla som vill se.
Peter Widén
