Anders Frauruds text finns också på hans blogg. Och hans blogg finns alltid tillgänglig i högerspalten på eFOLKETs frontsida.
Igår kväll plågade jag mig igenom en timme av SVT:s partiledardebatt om corona-krisen. Plågsam därför att den innehöll så mycket hycklande efterklokhet från några av talarna.
Vi kunde till exempel höra Busch säga att regeringen med “berått mod” hade tillåtit coronaviruset att spridas i Sverige. Det är starka ord. “Med berått mod” betyder “avsiktlig”, “med flit” eller “uppsåtlig”. Den som tar till sådana starka ord och dessutom säger sig vara kristen borde tänka på Bibelordet: “Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda…” (Matt 7:1-2). Men att granska det egna partiets gärningar tycks inte ligga för Busch. Det finns ju som Sjöstedt påpekade en hel del att kritisera vad gäller hur KD har ansvarat för och skött äldreomsorgen i Stockholms stad.
Var det med “berått mod” som KD i Stockholms stad bäddade för den situation som där gjorde att äldreomsorgen varken klarade av att skydda brukare eller anställda? Det skedde bland annat genom att man privatiserade sönder äldreomsorgen, prioriterade skattesänkningar och skar ned inom äldreomsorgen med över 165 miljoner kronor under de senaste två åren? En politik som till exempel inneburit att man till och med motsatt sig personalens rätt till arbetskläder och omklädningsrum. När Sjöstedt tog upp denna falskhet från KD:s sida blånekade Busch och sa bara (utan följdfrågor från programledaren) att det “inte stämde”….(*)
Att minnas för nuet och framtiden
Att de enorma bristerna inom äldreomsorgen är orsaken till de höga dödstalen är idag uppenbart. Det verkar inte några vilja förneka nu. Nästan hälften av de som har dött i covid-19 bodde på äldreboenden, en fjärdedel hade hemtjänst. Men bakom dessa förhållanden ligger nedskärningar och politiska beslut som går tre decennier tillbaka.
Jag (och många andra, men inte tillräckligt många) har skrivit om det förut. I en blogg från 2016 kan du hitta lite siffror och statistik om hur utvecklingen sett ut mellan 1960 och 2005. Likaså i en blogg från 2018 som berättar om att nio av tio kommuner minskade resurserna till äldreomsorgen. Detta år fick äldreomsorgen 20 miljarder mindre än vad den skulle ha fått om andelen av totalkostnaden hade legat kvar på samma nivå som för 20 år sedan.
Ett avgörande beslut tycks redan ädelreformen från 1992 ha varit då ansvaret för all långvarig vård och omsorg för de äldre fördes över från landstingen till kommunerna samtidigt som privatiseringarna och nya ekonomitänk (NPM) började breda ut sig. Inom hemtjänsten har det nya ekonomitänket också slagit hårt. Vid mitten av 80-talet besökte en medarbetare i hemtjänsten i snitt fyra äldre per dag. Vid den senaste uppföljningen 2015 var samma siffra i genomsnitt 11,8.
Men “berått mod” har både borgerliga och socialdemokratiska regeringar genomfört en nyliberal politik som minskat resurserna och statusen för äldreomsorgen på ett sätt som är en avgörande orsak till den situation vi nu har under pandemin.
Desto viktigare då att lyssna till och minnas vad politiker idag säger om detta.
Jonas Sjöstedt tog på ett förtjänstfullt sätt upp dessa problem och framhöll att stora resurser måste tillföras för att få fler medarbetare, som är utbildade och med trygga anställningar.
Statsminister Löfven instämde i detta och sa:
– Äldreomsorgen behöver få rejält tillskott, behöver rustas upp, med trygga anställningar, med fler kollegor, med mer utbildning…. det är en lärdom vi kan dra…
Låt oss minnas det uttalandet!
Hur var det då på den borgerliga kanten? Där är otydligheten av begripliga skäl mer talande. Men låt oss ändå minnas.
Sabuni från Liberalerna sa:
– Om vi ska skydda de äldre kan man inte inom hemtjänsten …. låta dem möta 16 hemtjänstpersonal på en period av två veckor….
Vad detta innebär i form av förslag till resurser för att öka antalet anställda, förbättra arbetsvillkor och anställningstrygghet framgick inte. Men låt oss ändå minnas.
Kristersson från Moderaterna sa på en direkt fråga angående bristerna inom äldreomsorgen:
– Jag skulle tro att medarbetarfrågan och rekryteringen är en orsak.
Och:
– Det här måste man i detalj gå igenom i den corona-kommission som nu ska tillsättas.
“Skulle tro” var ordet och “detaljer” i en utredning känns ju inte speciellt betryggande. I sak lovar Kristersson ingenting trots alla stora ord som han svänger sig med under debatten.
Och KD:s Busch då åter. Vad sa hon? Jo:
– …. självklart ska man ha ersättningar så att man har hållbara arbetssituationer och man ska ha mål där man ska ha ner antalet timanställda.
Inte speciellt tydligt eller konkret det heller. Men låt oss minnas det också.
*Apropå Buschs förnekande av det som Sjöstedt tog upp om KD:s agerande i Stockholm såg jag följande klargörande inlägg av Clara Lindblom f.d. äldreborgarråd i Stockholms stad:
Gjorde en liten sakupplysning på Twitter, i all välmening:
Hej Ebba Busch!
I gårdagens partiledardebatt uppfattar jag det som att du i ett svar till Jonas Sjöstedt säger att det inte stämmer att Kristdemokraterna i Stockholm skulle ha motsatt sig krav på arbetskläder och omklädningsrum inom hemtjänsten.
Som vän av ordning och med en förkärlek för att läsa gamla protokoll skulle jag vilja tipsa dig om debatten i vårt kommunfullmäktige den 5 september 2016, som du enkelt hittar på stadens hemsida.
Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet reserverade sig mot delar av förslaget, eftersom de tyckte att det var ”onödig detaljstyrning” av den privata hemtjänsten.
Som exempel på onödig detaljstyrning nämner Erik Slottner (KD) uttryckligen “omklädningsrum”, vilket framgår av stenografernas återgivning av debatten. Ann-Katrin Åslund (L) gick ännu längre och motsatte sig krav på arbetskläder helt och hållet.
Men som du kanske vet är omklädningsrum en grundläggande förutsättning för fungerande basala hygienrutiner och hantering av arbetskläder, eftersom de bara får bäras under arbetspasset. Det framgår också av både Arbetsmiljöverkets och Socialstyrelsens föreskrifter på området.
Sedan kan det vara bra att veta att Jonas faktiskt hade rätt när det gäller timavlönade och nedskärningar i äldreomsorgen i Stockholm. I januari 2020 sänkte äldrenämnden kraven på privata aktörer inom hemtjänsten vad gäller fasta anställningar och de senaste två åren har äldreomsorgen fått besparingskrav på ungefär 170 miljoner kronor.
Men om vi numera håller med varandra om att de basala hygienrutinerna måste fungera i äldreomsorgen, att timanställningarna ska bort och äldreomsorgen få mer resurser istället för besparingskrav, så är ju allt fina fisken.
Trevlig sommar!
Clara Lindblom (V)
F.d. äldreborgarråd i Stockholms stad
