Amnesty International riktar idag (19 juli) hård kritik mot den israeliska staten för dess användning av systematisk tortyr i stor skala, mot godtyckligt frihetsberövade palestinier.
Fängslandena har ägt rum både i Gaza-området och på Västbanken.
Vad gäller frihetsberövanden av palestinier från Gaza-området kompletterar Amnesty International genom egen undersökning de avslöjanden som tidigare gjorts av bland andra FN-organisationen UNRWA, det US-amerikanska nyhetsföretaget CNN och advokaten Khaled Mahajneh, palestinier med israeliskt medborgarskap.
Den israeliska krigsmakten har, i praktiken godtyckligt, vid skolor, sjukhus och vägspärrar gripit palestinier som man klassat som “misstänkta”, klätt av dem, bakbundit dem, försett dem ögonbindlar och packat dem på lastbilsflak för transport till fångläger och militärfängelser i Negev-öknen eller på Västbanken.
Särskilt har, genom CNN:s och advokaten Mahanjehs avslöjanden, anläggningen Sde Teiman i Negev-öknen uppmärksammats.
Sde Teiman är en stor militärbas, som efter inledningen av det så kallade “kriget” inreddes som som ett fångläger med kapacitet att ta emot åtminstone 1000 fångar. Efter CNN:s avslöjanden ska och som svar på israeliska människorättsorganisationers krav på en stängning av Sde Teiman meddelade israeliska myndigheter i början av juni att en majoritet av fångarna ska flyttas till fängelser på Västbanken. Dock fan , när advokaten Khaled Mahajneh den 19e juni besökte den fängslade journalisten Mohamad Arab satt den fängslad i barack tillsammans med åtminstone 100 medfångar.
I Sde Teiman, liksom i andra fängelser, hölls fångarna “häktade” utan att kontakt med anhöriga och utan möjlighet till advokathjälp. De var påstått “misstänkta” för samröre med väpnade grupper och frihetsberövandena skedde utifrån en speciallag: Lagen om olagliga stridande, stiftad 2002. Denna lag medger sedan december 2023 att misstänkta hålls “häktade“ utan domstolsbeslut, utan formella anklagelser och utan advokatbistånd i 45 dagar. Efter 45 dagar kan genom ett nytt beslut fången kvarhållas ytterligare 45 dagar. Ett tillägg säger också att en palestinier kan hållas “häktad” utan att ställas inför en domare i upp till tre månader. Tillägget förnyades i april 2024.
Amnesty International påpekar också att en domar mycket väl kan klubba ett snabbt beslut om att fortsatt “häktning“ skall gälla trots att några specificerade anklagelser föreligger. Ett frihetsberövande utan dom kan därför fortgå hur länge som helst.
Mot bakgrund av hur gripandena gått till hade de israeliska myndigheterna all anledning att förmoda att misstankarna vad gällde majoriteten av de gripna säkerligen var ogrundade. Och i inget fall fanns något som liknade tydlig bevisning. Om sådan funnits hade fången hanterats på annat sätt och direkt åtalats.
Den metod som kom att praktiseras var oavbruten tortyr av samtliga fångar.
Förutom misshandel och tortyr i samband med “förhör” utsattes samtliga, 24 timmar om dygnet, för en behandling som definitivt inte kan beskrivas som annat än utstuderad tortyr.
Fångarna placerades i inhägnader, tätt packade, sittande på knä med handlederna sammanbundna och med bindlar för ögonen. Kommunikation med medfångar var förbjuden och bestraffades med misshandel. Ibland användes hundar vid bestraffningen.
För att sköta personlig hygien tilldelades varje fånge en mycket kort tid, och fångarna bestraffades om den tiden överskreds.
På grund av att handlederna fjättrats och och på grund av sittställningen drabbades flera fångar av strypt blodtillförsel. Vilket ledde till amputationer, som utfördes av otillräckligt utbildad personal.
Under dagarna plågades fångarna av hetta och under nätterna av köld.
Flera fångar har efter frisläppandet vittnat om sexuell tortyr i Sde Teiman.
På grund av kosthållningen och umbärandena rasade många fångar i vikt.
Det hände att fångar avled och många drabbades av djup depression eller kaotiskt mentalt tillstånd – psykiska effekter som plågade dessa fångar också efter det att de släppts.
Den oppositionella israeliska tidningen Haaretz fick i början av juni uppgiften från de militära myndigheterna att man utreder 36 fall rörande fångar som avlidit under vistelse i Sde Teiman.
Amnesty International konstaterar dock idag (19 juli) att inte ett enda åtal har väckts med anledning av dödsfallen bland fångarna i Sde Teiman, eller i något annat fängelse.
Eftersom de fångar som “friats från misstankar” efter 20, 45 eller 100 dagar släpptes och forslades tillbaka till Gaza blev naturligtvis de fruktansvärda förhållandena kända. Och det var på grundval av den spridda kännedomen som CNN, efter att också tipsats av israeliska visselblåsare bland personalen i Sde Teiman, inledde sina efterforskningar och gjorde sitt reportage.
Man kan fråga sig hur de israeliska myndigheterna tänkte när de valde att i massiv skala grymt tortera tusentals palestinier om vilka de hade stark anledning att anta att de i de allra flesta fallen var oskyldiga till det som de “misstänktes” för. Hur tänkte de när de dessutom med måste ha begripit att vetskapen om den fruktansvärda behandlingen skulle spridas och bli offentlig? Vad var det egentliga syftet?
Den enda rimliga förklaringen är att den massiva tortyren av godtyckligt frihetsberövade i likhet med massakrerna och bombningarna skolor, sjukhus, bostadsområden och flyktinganläggningar – och i likhet med den systematiska utsvältningspolitiken – handlade och handlar om terror.
Naturligtvis förnekar de israeliska myndigheterna att tortyr varit något som påbjudits eller godkänts uppifrån, och därför inte heller förekommit i någon större omfattning. Men att vetskapen om tortyren sprids inom den palestinska befolkningen är något som de israeliska myndigheterna och den israeliska regeringen sannolikt ser som något i grunden eftersträvansvärt.
I den palestinska befolkningen skall injagas skräck. Alla plågor som nu tillfogas palestinierna syftar till att uppamma desperation, förtvivlan och demoralisering.
Att det förhåller sig så, vad gäller den israeliska kolonialstatens avsikter, är inte förvånande om man utgår ifrån att det som nu praktiseras är en politik syftande till fördrivning av den palestinska befolkningen. Det så kallade “kriget” handlar inte om vare sig Hamas eller gisslan. Det handlar en kolonialstats angrepp på det palestinska folket, och om kolonialstatens avsikt att fullfölja den folkfördrivning som inleddes 1948, i samband med att den israeliska kolonialstaten grundades. Apartheidstadiet skall nu lämna plats för den slutgiltiga fördrivningsstadiet.
*******
Av de släppta 27 fångarna som Amnesty International har intervjuat ingår också palestinier som fängslats på Västbanken. Samtliga uppger att de utsatts för tortyr. På Västbanken finns bland de gripna också många kvinnor.
Liksom i Gaza-området pågår nu på Västbanken en terrorisering av den palestinska befolkningen. Trakasserier, husrivningar, misshandel, mord, fängslanden och tortyr är vad de rasistiska och fascistoida bosättarligorna, med stöd från den israeliska polisen och militären, utsätter den palestinska befolkningen för dagligen. Sedan oktober förra året har 500 palestinier bragts om livet på Västbanken.
Och enligt de starka högerkrafterna inom Israels regering står fördrivningen av den palestinska befolkningen även från Västbanken nu på dagordningen.
Israels finansminister Bezalel Smotrich, själv illegal bosättare, gick häromdagen ut med kravet att den israeliska regeringen bör fatta ett beslut om att omedelbart annektera hela Västbanken om Internationella domstolen (ICJ) i Haag (så som man väntar ska ske inom kort) fastslår (i enlighet med existerande FN-resolutioner) att de israeliska bosättningarna på Västbanken är illegala, stridande mot internationell lag.
*******
Förutom ett slut på tortyren och godtyckliga fängslanden kräver Amnesty international att rättssäkerhet skall garanteras alla gripna. Ingen fängslad skall utsättas för tortyr och alla skall ha en rätt till juridiskt försvar. Och alla som idag sitter häktade utan specificerade anklagelser om begångna brott måste omedelbart släppas.
Enligt den israeliska människorättsorganisationen Hamoked, som Amnesty hänvisar till, fanns det i Israel 1 juli 3379 “administrativt” fängslade palestinier – det vill säga på obestämd tid och på politisk grund fängslade palestinier. Enligt Hamoked kommer en majoritet av de fängslade Västbanken och Östra Jerusalem.
