Denna debattartikel publicerades 3/8 som ledare i tidningen Internationalen.
- Klimatkrisen är här och nu.
- Lita inte på politikernas löften.
- Organisera omställning underifrån.
I Sverige blev förutsägelserna om en varm sommar likt den 2018 inte besannade. Men likt föregående sommar nås vi dagligen av rapporter om skogsbränder och värmeböljor med ständigt nya värmerekord i Europa och stora delar av världen.
I snart två veckor härjar bränderna på Rhodos och fler ställen runt Medelhavet, där det råder en värmebölja med temperaturer över 40 grader, i Algeriet upp över 50 grader. Tusentals evakuerade, flera omkomna, förstörelse för miljarder. I Kanada har skogsbränder i år förstört över 10 miljoner hektar skog, mer än någonsin tidigare.
I veckan som gick släppte Copernicus, EU:s klimatövervakningsprogram, och världsmeteorologiska organisationen nya data som visar att juli spås bli den varmaste månad som någonsin uppmätts.
Redan de tre första veckorna i juli har slagit globalt värmerekord. Juni i år var den varmaste junimånaden någonsin. Världsmeteorologiska organisationen bedömer att under de närmaste fem åren kommer det globala värmerekordet slås varje år och att det finns en 66 procents risk att under ett av de åren kommer 1,5 graders-målet att överskridas, den maxökning som Parisavtalet stipulerar.
Allt fler bränder, extrema väderfenomen, och ökad global temperatur beror på klimatförändringar orsakade av människans utsläpp av växthusgaser, även om årets ökade temperaturer delvis också beror på väderfenomenet el Niño i Stilla havet.
Klimatförändringarna blir allt mer påtagliga och är inte längre någonting teoretisk eller abstrakt. Klimatförändringarna påverkar oss här och nu. Det handlar inte heller längre bara om att minska utsläppen av växthusgaser, utan också om att skapa en beredskap, lokalt såväl som globalt. Beredskap inför bränder, översvämningar, matkris, vattenbrist, mottagande av klimatflyktingar, omfördelning av resurser till det globala syd som drabbas hårdast av klimatförändringarna och allt annat som kommer i krisens spår.
Samtidigt är brändernas koppling till klimatförändringarna något som ofta lyfts bara som hastigast, nästan som i förbigående, och glöms bort i nästa minut. Från riksdagspartiernas håll är det tyst, men klimataktivister lyckas bryta igenom mediebruset. I förra veckan dömdes Greta Thunberg vid Malmö tingsrätt för ohörsamhet mot ordningsmakten efter en aktion mot oljehamnen i Malmö, och timmar efter domen var hon med flera andra tillbaka i en aktion mot hamnen.
Förändringen behöver ske nu, men i Sverige har vi en regering vars klimatpolitik bara kan beskrivas som reaktionär, med slopad elbilspremie, sänkta bränslekostnader (om än tiofalt mindre än deras vallöften), sänkta anslag till länsstyrelserna för naturvård, ett ensidigt fokus på kärnkraft som enda lösningen och så vidare.
Det är slagläge för en ekosocialistisk vänster. Att det rådande systemet är oförmöget att göra de förändringar som krävs är tydligt. Högerns och kapitalets lösningar på klimatkrisen är i bästa fall otillräckliga.
Istället för att föreslå större satsningar på fossilfri industri än vad borgarna gör, så behöver vänstern kroka arm med klimataktivister och ställa krav som överskrider det rådande systemets ramar. Som visar på det omöjliga med ständig tillväxt.
Vi behöver inte bara ställa om till en grön industri, vi behöver också bygga ett samhälle där vi minskar vår konsumtion och våra transporter. Vi som enskilda individer med klimatskam kan inte konsumera oss ur krisen. Vi måste sluta oss samman för att genom organisering i folk-, fack-, miljö- och klimatrörelserna kämpa för att ställa om till ett hållbart samhälle. Din trygghet är inte politikens ansvar, förändring skapas genom vanliga människors gemensamma kamp och rörelse.
Ledarredaktionen,
Internationalen
LÄS OCKSÅ:
- Klimatkapitalism eller ekosocialism? (Internationalen)
- Nu krävs en samverkande antimilitaristisk röd-grön vänster (eFOLKET)
