Nästan dagligen på Aftonbladets framsida eller löpsedlar kan man läsa att: “Just DU ska fixa så att just DU får det bättre”. Så det är verkligen något tidningen prioriterar. Den här framsidan är från 13 September. Foto: Rolf Waltersson.

Alla bara tänker på sig

Alla bara tänker på sig. Det är bara jag som tänker på mig.

Egoismen brer ut sig. Det yttrar sig på olika sätt. Ett är braskande rubriker i tidningar där det ges tips på hur man på bästa sätt ska se om sitt eget hus.

“Så enkelt blir DU miljonär”

“Så maxar DU din pension”.

“Det här ska DU ska tänka på när DU löneförhandlar med din chef”

“Så här räddar DU dina pengar när börskurserna faller”

“Här hittar DU de bästa och säkraste pensionsfonderna”

“Kolla om DU kan få bortglömda seniortillägget”

“Bästa tipsen för hur DU får DINA sparpengar att växa”

“Här är aktierna DU ska satsa på”

Ordet DU lyser dessutom med röda bokstäver.

Så här skulle jag kunna fortsätta i oändlighet med tipsen på allt man ska veta och allt man ska kunna för att rädda sig själv och sin ekonomi. I det här fallet är det Aftonbladet eftersom det är den tidning bland de stora “drakarna” jag brukar läsa.

Aldrig några tips och idéer om hur VI ska göra för att vi ALLA ska få det bättre.

Hur gör VI för att ALLA ska få trygga och anständiga pensioner?
Hur gör VI för att förhandla oss till skäliga löner och anställningsvillkor genom VÅRA fackföreningar?

Och så vidare.

PÅ TV ser jag till och med hur en fackförening gör reklam för att man ska gå med i facket därför att man kan få olika “rabatter och extra förmåner”. En grönklädd person med svällande muskler som ser ut som en blandning av Hulken och Läderlappen talar om att genom facket kan man teckna olika försäkringar, få hjälp med bolån, banktjänster, rabatt på böcker och annat.

Jag trodde att fackets uppgift var att samla och mobilisera medlemmarna för gemensam kamp för gemensamma krav.

I stället ska man ta en privat försäkring för att få lite bättre ersättning är bara a-kassa om man blir arbetslös.

Ta bara det här med individuella löner där den enskilde anställde är helt utlämnad i den “lönesättande” chefens våld. Chefen sätter numera lönen godtyckligt på ganska lösa och vaga grunder. Det kallas “fjäsklönesystem”. Alla vet att man måste “ligga bra till” hos chefen när det gäller lönesättningen. Den som framför kritik mot bristande arbetsförhållanden och liknande, uppfattas som “bråkig” och ligger betydligt sämre till.

Hur tusan kan fackföreningar gå med på såna lönesystem?

Facket har satt sig som åskådare på läktaren för att titta på när lönesättande chef och den enskilde anställde har sina så kallade “lönesamtal”. Man förhandlar inte ens. Efter samtalet är det chefen som enväldigt “sätter” lönen.

Det här betyder att det blir tystare på arbetsplatserna. Allt färre vågar “sticka upp” och “säga ifrån”.

Man vet att man blir straffad på ett eller annat sätt.

Det finns så kallade “visselblåsarfunktioner”. Men vem vågar blåsa när det blåser allt kallare vindar? Vem vågar blåsa när man vet att man får stå där ensam i snålblåsten?

Att egoismen brer ut sig beror på att samhället i stort fungerar så att egoismen lönar sig. Var och en ska slåss för sitt med näbbar och klor.

Den gemensamma och fackliga kampen blir allt svagare. Det ser man inte minst genom den allt svagare anslutningen till de fackliga organisationerna.

Med en viss rätt ser många facket som en “pamporganisation” – inte en kamporganisation.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar: