Mallak Abuhamdas artikel har tidigare (6/10) varit publicerad i nättidningen Internationalen.
*******
Medan fängslade aktivister från Global Sumud Flotilla vittnar om övergrepp i israeliskt fängelse, fortsätter Internationalen samarbetet med våra palestinska medarbetare som fortfarande är kvar inne i Gaza, bland skadade, svältande, flyende.
Den här gången handlar det om Yahya Barzeq, en fotograf som var mycket känd i Gaza för sina bilder på spädbarn. I och med hans död har antalet journalister som dödats av Israel sedan början av folkmordet stigit till 254, skriver Mallak Abuhamda i en minnesbetraktelse. Barnfotografierna i artikeln är tagna av Yahya Barzeq. Övriga av Mallak Abuhamda.
*******
Mallak Abuhamda:
För dem som inte känner till martyren Yahya Barzeq så var han fotografen som fyllde Gazas minne med bilder på nyfödda barn innan kriget bröt ut. Han fångade deras allra första andetag och de oskyldiga begynnelserna, som om hans lins själv förkunnade livets seger över belägringen. Många av de barn vars första ögonblick han dokumenterade är idag martyrer under spillrorna och i en grym ödets nyck anslöt sig Yahya själv till dem i martyrskapet, efter att ha varit den som bevittnade deras första drömmar.
Yahya var inte bara en fotograf; han var en själ fylld till brädden av kreativitet och en av pelarna för fotografi i Gaza. Han var den första som banade väg för nyföddfotografering i staden, han planterade glädje genom sin lins i
barnens ansikten och etablerade sitt namn som en referens för skönhet.
Tillsammans med sin fru, Nahrowan, dokumenterade Yahya livet för att påminna världen om att Gaza inte bara är blod och förstörelse, utan också en vagga där hopp föds varje dag. Ändå gick han sin väg och blev själv en del av berättelsen, en historia som berättas genom tårar och längtan. Yahya, fotografen som förvandlade drömmar till verklighet, lämnade efter sig ett oförglömligt avtryck.
En av hans vänner sa:
Vi träffade Yahya första gången 2017 efter att vår dotter Zeinab fötts, när vi letade efter en fotograf i Gaza för att ta de första bilder på vår nyfödda. Vi hittade honom i en liten, enkel studio i en anspråkslös lägenhet, men platsen var fylld av kärlek och passion. Från allra första stund slog hans hängivenhet och uppriktighet oss. Han lade all sin energi på att skapa vackra, professionella bilder. Den dagen berättade han om sin dröm om att äga en stor, specialiserad studio för att fotografera nyfödda.”
Några år senare fick vi höra att han hade vunnit ett pris för att stödja nystartade företag och att han hade lyckats öppna en professionell studio i hjärtat av Gaza. Vi gladda oss och sa till oss själva: vi såg framgång i hans ögon från början. När vårt andra barn, Ahmad, föddes 2023 tog vi kontakt med honom igen. Trots sitt fullspäckade schema hittade han tid för oss.
Vi tillbringade två underbara timmar i en fotosession som visade hans professionalism och hans djupa kärlek till sitt arbete. Han och hans fru arbetade sida vid sida, och han behandlade vår nyfödde som om han vore sitt eget barn och lugnade honom, klädde honom, gav honom ett leende, samtidigt som han gav oss ett leende som vi aldrig skulle glömma.
Under kriget var Yahya tvungen att lägga glädjen i att fotografera nyfödda åt sidan för att bli vittne till tragedin. Vi följde hans inlägg när han dokumenterade förstörelse och tårar, och alltid uttryckte han sin sorg över förlusten av barn vars lyckliga dagar han en gång hade fångat. Jag talade med honom för bara några dagar sedan och bad för hans och hans familjs säkerhet. Han svarade enkelt och bad om fler böner. Må Gud förbarma sig över dig, Yahya, och ge dig de högsta graderna i paradiset. Må Gud förbarma sig över alla de oskyldiga själar som vi har förlorat i denna stora orättvisa
mot mänskligheten.”
På kvällen tisdagen den 30 september 2025 blev Yahya martyr i ett israeliskt luftangrepp mot Deir al-Balah – en stad som ockupationsarmén falskeligen hävdar är ”säker”. Attacken dödade fem personer och skadade mer än femtio oskyldiga civila. Yahya var på uppdrag för att dokumentera krigets inverkan på civila när ett flyganfall träffade ett kafé där han delade med sig av sina fotografier.
I sitt sista inlägg på Instagram sa Yahya att han hade tvingats fly från Gaza City för andra gången på grund av israeliskt bombardemang och tvångsförflyttning.
Han skrev:
Vi återvände från den första fördrivningen och återfick vår passion, men knappt hade vi dragit en suck av lättnad förrän kriget återupptogs igen, ännu hårdare… Idag är vi återigen tvungna att fly från Gaza City och lämna studion bakom oss, och därmed förklara slutet på historien om Yahya Barzeq Studio.”
För Yahya var studion mer än väggar och en kamera – den var hans fönster mot livet. Och i sin sista Instagram-story lade han upp en bild på ett fönster som han hade tillverkat av en träbit, följt av en video av samma fönster från
hans lägenhet i Gaza innan han förflyttades.
Yahya Barzeq gick bort som en martyr, men hans fönster står fortfarande öppet i minnet av alla som älskade hans fotografier – ett fönster som säger: fotografen som dokumenterade livet till sitt sista andetag har själv blivit en evig, oförglömlig bild.
Men hur kan hans hustru Nahrowans hjärta uthärda förlusten av den livskamrat som var hennes stöd? Hur kan hans två unga söner, Mohammad och Ali, förstå att de händer som omfamnade dem varje natt nu har tystnat? Det handlar inte bara om en hustru som förlorar sin man, eller två barn som förlorar sin far – det är tragedin om en hel familj som levde med hoppet om att överleva, bara för att kriget skulle beröva dem deras säkerhet.
Mohammad och Ali kommer att växa upp med minnet av en far som lämnade landet alldeles för tidigt, medan deras mor kommer att kämpa genom sina tårar för att vara både far och mor på en och samma gång – och hålla Yahya vid liv i sina fotografier, i sin röst och i varje hörn av hemmet som aldrig mer kommer att känna samma värme.
Nahrowan, kvinnan som stod vid hans sida genom livets resa, står nu inför den svåraste prövningen: att uppfostra sina söner i en martyrfars fotspår, att lära dem att deras far inte bara var en fotograf, utan ett levande samvete och en lins som vittnade om sanningen till sitt sista andetag. Och så kvarstår frågan för världen: hur kan en hustru trösta sitt hjärta, och hur kan två barn släcka sin törst efter en fars kärlek, när han inte har blivit mer än en inramad tavla på väggen?
I och med Yahyas martyrdöd har antalet journalister som dödats av Israel sedan början av detta folkmordskrig stigit till 254.
Det handlar inte om slumpmässiga dödsoffer – det handlar om systematiska brott mot journalister och mediearbetare i Gaza, som är en del av ett medvetet försök att utplåna sanningen.
Denna barbariska sionistiska maskin, som är omättlig på blod och som lägger till nya krigsförbrytelser till sin svarta meritlista varje dag, kommer inte att undgå ansvar. Förutom att den fördöms i mänsklighetens samvete – som redan är oförmögen att uthärda så mycket lidande – kommer den också att fördömas enligt internationell lag. Rättvisan må dröja, men den försvinner aldrig. Och historien förlåter aldrig dem som gör död och förstörelse till en daglig politik.
Tidigare artiklar från våra medarbetare i Gaza:
“Hej, jag heter Malak Abuhamda och det här är min historia inifrån Gaza” – Internationalen.
Malak Abuhamda: “Jag berättar med smärta hur jag nästan förlorade min lillebror Mahmoud” – Internationalen.
Berättelser inifrån Gaza – Från en avhuggen hand växer en dröm fram – Internationalen
Ahmed… När hungern blir till tystnadens språk – Internationalen
Trädets sista skugga – Internationalen
SOS Gaza – där skadade och döda får dras av åsnekärror – Internationalen
Stöd Internationalen på plats inne i Gaza! – Internationalen
Hur ska barnen i Gaza klara skolan i tältlägren? – Internationalen
När frön planteras bland tälten… växer livet – Internationalen
I Gaza väntar inte kärleken på att freden ska återvända – Internationalen
Duha har tvingats flytta nio gånger – Internationalen
Mallak Abuhamda, från Gaza, gäst i I-studio-podden: “Det här är vårt land, inte Israels” – Internationalen
I Gaza är havet inte längre en symbol för tröst eller glädje – Internationalen
Flykten… Ett sönderslaget minne av hemmet – Internationalen
Mallak Abuhamda om Global Sumud Flotilla: “Det finns fria människor i världen som insisterar på att stå vid vår sida oavsett vad det kostar” – Internationalen
När tornen kollapsar, kollapsar också våra minnen – Internationalen
“Den här gången tog folk av sina dörrar och tog dem med sig för att dra nytta av dem genom att tända en brasa istället för att köpa ved” – Internationalen
