Ekots granskning visar att Sjunde AP-fonden, där närmare sex miljoner svenskar har sina premiepensioner placerade, äger aktier för omkring 100 miljoner kronor i det israeliska bolaget ICL Group. Företaget tillverkar bland annat vit fosfor – en kemikalie som enligt människorättsorganisationer använts i tätbefolkade områden i Gaza och Libanon, med fruktansvärda konsekvenser för civilbefolkningen.
Vit fosfor är inte vilken produkt som helst. Den orsakar fruktansvärda brännskador, som äter sig genom hud och ben. Den är inte bara ett vapen – den är ett medvetet terrorverktyg som lämnar livslånga ärr på människor och samhällen. Att svenska pensionspengar används för att finansiera en verksamhet som misstänks ha blod på händerna är inget annat än en skandal.
Frågan måste därför ställas: Vill svenska pensionärer verkligen att deras framtida trygghet ska byggas på andras lidande? Är det rimligt att en 70-årig undersköterska i Småland, som slitit hela sitt liv, ovetandes får sin pension kopplad till ett bolag som associeras med krigsbrott?
Detta är inte en abstrakt finansfråga. Det handlar om moral och värderingar. Sverige har länge velat framstå som en röst för mänskliga rättigheter och fred i världen. Men vad är dessa ord värda när staten samtidigt, genom Sjunde AP-fonden, placerar folkets pensionspengar i företag som möjliggör fortsatt bombning av civila i Gaza?
AP-fondernas försvar brukar vara att man inte kan eller bör blanda etik och politik i investeringar. Men detta är en bekväm ursäkt för att gömma sig bakom tekniska regelverk. Att investera i vit fosfor-produktion är inte ”neutralt”. Det är att ta ställning – för profit framför människoliv.
Politikerna bär ett tungt ansvar. Regering och riksdag har gång på gång talat varmt om Sveriges historiska solidaritet med utsatta folk. Men i praktiken verkar samma solidaritet väga lätt när den ställs mot börsvärden och avkastning. Och fackföreningsrörelsen, som säger sig stå på de förtrycktas sida, borde ställa sig frågan: vill man verkligen att medlemmarnas framtida trygghet ska byggas på barns förkolnade kroppar i Gaza?
Det är hög tid för en bred debatt i Sverige om hur pensionskapitalet används. Vi kan inte fortsätta låtsas som att våra pengar är oskyldiga när de i själva verket göder krigsmaskiner. Precis som vi tidigare satt press på pensionsfonderna att lämna kol- och oljebolag, måste samma kraft riktas mot investeringar i krigsindustrier – oavsett om de är israeliska, amerikanska eller ryska.
Det minsta man kan kräva är transparens och en omedelbar avyttring av aktier i bolag som är inblandade i krigsbrott. Men det räcker inte. Vi behöver en grundläggande omprövning av hela premiepensionssystemet, där avkastning aldrig kan få gå före mänskliga rättigheter.
För frågan är enkel:
Ska svenska pensioner byggas på trygghet och solidaritet – eller på vit fosfor som bränner barn i Gaza?
Kari Parman
Gnosjö