Ursinniga israeliska attacker mot Gaza City och alla de delar av Gaza-området dit befolkningen fördrivits har präglat även lördagen. Under förmiddagen har sedan gryningen minst 37 Gaza-bor mist livet i samband med attackerna. Fyra av dem var barn.
Antalet dödade har under senare tid dagligen uppgått till närmare 100, och sedan i oktober 2023 har nu minst 62 263 Gaza-bor bragts om livet i direkt samband med den israeliska krigsmaktens våld. Minst 18 500 av dem har varit barn.
Ytterligare minst 11 000 Gazabor har rapporterats som saknade, i de flesta fallen begravda under rasmassor.
Den israeliska regeringens uttalade mål är nu att förvandla den redan i stor utsträckning sönderbombade miljonstaden Gaza City till grus och att fördriva invånarna – många av dem internflyktingar boende i tältläger – till Gaza-områdets södra del och de redan hopplöst överbefolkade tältlägren där. Gaza-områdets drygt två miljoner invånare skall enligt planen trängas samman i koncentrationsläger på en minimal yta och väl där “övertygas” om att “frivilligt emigrera”.
Den israeliska regeringens krig är ett krig mot Gaza-områdets försvarslösa befolkning. Denna inriktning tog sig uttryck i ord och handling redan 2023, under “krigets” inledande skede. Att målsättningen de facto handlade om folkfördrivning borde ha stått klart för alla, om inte förr så i mars i år, då Israel ensidigt avbröt fångutväxlingen, radikalt skärpte utsvältningspolitiken och ensidigt bröt vapenvilan.
Den israeliska regeringens tal om att de aktioner som nu genomförs handlar om att besegra Hamas och att de också genomförs för att få loss de kvarvarande gisslantagna israelerna är endast cynisk retorik, genomskådad också av en majoritet av Israels befolkning.
Hamas’ position är att man vill ha en omedelbar vapenvila och man är beredd att slutföra överlämnandet av de i Gaza kvarvarande gisslantagna. Detta är förvisso samma position som Hamas intog när den senaste vapenvilan inleddes i januari, och som man stod fast vid i mars då Israel ensidigt upptog “kriget”.
Vidare säger Hamas nu att man gått med på att Israel vid en vapenvila till vidare behåller en militär närvaro, bland att vid gränsen till Egypten. Man har också sagt att man, om en varaktig fred kommer till stånd, inte eftersträvar en politisk ledning i Gaza-området. Hamas har accepterat förslaget om ett temporär palestinskt “teknokratstyre”, och vidare att regeringsfrågan sedan skall lösas genom fria demokratiska val. Dessutom har man sagt att om det palestinska folket i den demokratiska processen visar sig acceptera en tvåstatslösning så kommer man inte att obstruera en sådan lösning.
Vad gäller den sista punkten är det värt att notera att den israeliska regeringen gjort klart att en tvåstatslösning inte från israelisk synvinkel finns på kartan. Och faktum är att – i motsats till vad många tror – ingen israelisk regering någonsin har ställt sig bakom en tvåstatslösning.
Förra året tog också det israeliska parlamentet ett uttalande vari det slogs fast att skapandet av en palestinsk stat aldrig skall tillåtas. Och helt nyligen tog parlamentet ett uttalande om att den ockuperade Västbanken formellt och fullständigt skall införlivas med “den judiska staten Israel”. Vilket av regeringens finansminister Bezalel Smotrich beskrevs som en ståndpunkt som går hand i hand med den process på marken som han själv är en drivande kraft bakom: etablerandet i stor skala av ännu fler bosättningar på Västbanken.
Smotrich har i tal öppet hånat de regeringar som nu säger att de kommer att erkänna en palestinsk stat, liksom han och Netanyahu tidigare har hånat Internationella domstolen i Haag (ICJ)och FN:s generalförsamling, som kräver att Israel snarast lämnar den ockuperade Västbanken.
Den israeliska regeringens avsikt är uppenbar: Den handlar inte om Hamas utan om att fördriva den palestinska befolkningen; i ett första seg bort från Gaza-området och därefter bort från Västbanken. Netanyahu har med darr på rösten talat om förpliktelserna mot den vision som hystes av den tidigare generationen. Han avser då den generation av kolonialister som 1948 fördrev 750 000 palestinier till flyktingläger i Libanon, Syrien och Jordanien. Och till Gaza, som 1948-1967 var en del av Egypten. Majoriteten av Gaza-områdets invånare idag har sina rötter i den generation som flydde 1948. Nu stundar, om Netanyahu och hans regering får förverkliga fördrivningsplanen, en ny med massivt våld påtvingad flykt.
Bombningarna och massakrerna äger rum mot bakgrunden av en massvält, medvetet skapad av den israeliska regeringen. När utsvältningspolitiken radikalt skärptes i början av mars handlade det om ett strategiskt steg i krigföringen mot den palestinska befolkningen, syftande till att plåga, utmatta, bryta ner och demoralisera.
FN har i dagarna slagit fast att nu kan vi inte längre tala om en hotande svältkatastrof. Nu råder svält, och varje dag skördar den palestinska liv. Idag, lördagen 23 augusti, rapporteras 273 Gazabor ha dött av svält, de flesta under de senaste veckorna. 112 av dem har varit barn.
Den “evakuering” av Gaza City som den israeliska regeringen och krigsmakten med skoningslöst våld ämnar att verkställa kommer med största sannolikhet att kräva tusentals dödsoffer bland de undernärda och redan traumatiserade. Många barn, gamlingar, sjuka, försvagade och funktionsnedsatta kommer aldrig att nå destinationen i söder. Och där, i hopplöst överbefolkade tältläger kommer svält och allehanda umbäranden att skörda massor av nya dödsoffer.
Detta är inget som bekymrar den israeliska regeringen. Den skriande gränslösa nöden är tänkt att sätta press på dels palestinierna, som ska förmås att “välja frivillig emigra, och dels på omvärlden som också den ska pressas till att acceptera fördrivningen – som det minst onda.
Det är helt uppenbart att den israeliska regeringen helt valt att fullständigt bortse från omvärldens protester. Den ser nu USA:s stöd som det enda som har betydelse. Och Trump-administrationen har gett grönt ljus åt folkmordsplanen. Vad Israel gör med i Gaza är uteslutande israelernas angelägenhet; det är budskapet som Trump i klartext signalerat.
Och inte nog med det. USA:s regering har också i klartext instämt med den israeliska högern vad gäller Västbanken, som enligt Trump-administrationen Israel har “en biblisk rätt till”.
För att stoppa det pågående folkmordet krävs nu mer än fördömande retorik. Folkrörelser, universitet och så många av FN:s medlemsstater som möjligt måste nu gemensamt verka för att omedelbart slå en järnring kring den folkmördande kolonialstaten. All vapenhandel och även allt annat varuutbyte måste utan dröjsmål stoppas. Straffsanktioner måste riktas mot varenda medlem i den israeliska regeringen. Diplomatiska förbindelser på alla nivåer skäras av.
Även mot stater, som Ungern, USA med flera, vilka vägrar att respektera Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu måste straffsanktioner riktas.
Folkmordet måste stoppas, och det är omedelbar kompromisslös handling som krävs!
