Muhammad Hamza:
Sveriges namn har alltid varit synligt när palestiniernas öde stått i fokus – vare sig det gällt katastrofen 1948, då palestinska byar etniskt rensades och hundratusentals fördrevs, eller när det gäller det pågående folkmordet i Gaza.
För palestinierna har ingenting förändrats till det bättre; lidandet består, blockaderna stramas åt, och våldet eskalerar. Den enda verkliga förändringen ligger i svenska politikers hjärtan – en förlust av mänsklighet som förvandlat empati till likgiltighet och rättvisa till hyckleri. I en tid då världen behöver mod, har Sverige vänt ryggen åt sitt arv.
1948: En svensk hjälte står upp för anständighet och rättvisa
När Förenta Nationerna sökte en medlare för att hantera kaoset i Palestina 1948, föll valet på en svensk: Folke Bernadotte. Han var mannen som alltid satte mänskligheten först, som räddade tiotusentals judar från nazisternas dödsfabriker under andra världskriget genom de vita bussarnas räddningsaktion.
Folke Bernadotte kom till Palestina med ett tydligt uppdrag: att säkerställa att palestinierna inte förlorade sina hem och att de som drivits ut genom etnisk rensning skulle kunna återvända till sina byar och leva i fred. Hans rapporter lade grunden för bildandet av UNRWA – FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, som i decennier gett mat, skydd och hopp åt ett folk under ockupation.
Han visste att hans liv hängde på en skör tråd. Att stå upp för ett folk under attack från sionistiska miliser kunde kosta honom allt. Men rädsla stoppade honom inte. Han stod rakryggad ända fram till den 17 september 1948, då zionistiska terrorister – inklusive Yitzhak Shamir, senare Israels premiärminister – sköt honom till döds på Jerusalems gator.
De mördade honom för att han stod i vägen för deras plan: att fördriva 700 000 palestinier, förstöra deras byar och radera deras existens. Folke Bernadotte var ansiktet för ett Sverige som satte mänskliga rättigheter och rättvisa framför bekvämlighet, empati framför makt.
2025: Från anständighet till skamligt hyckleri – Ebba Buschs svek
Tiden har gått, och vi har nått en era av djup skam – där Sverige, som en gång spelade en avgörande roll i att etablera UNRWA genom Folke Bernadottes modiga insatser, nu aktivt deltar i dess nedmontering. Bernadotte offrade sitt liv för att palestinierna skulle kunna återvända till sina hem, för att stoppa den etniska rensningen och fördrivningen av hundratusentals människor från deras land.
Han dog för rättvisan, mördad av zionistiska terrorister som ville radera palestiniernas existens. Men idag betraktas samma folkmord, samma etniska rensning och förlust av hem och land som en “tjänst” – en favör – av Sveriges vice statsminister Ebba Busch.
Resan från Folke Bernadotte till Ebba Busch är inte bara skamlig – den är ett svek mot allt Sverige en gång stod för.
Ebba Busch, Kristdemokraternas ledare och vice statsminister, har länge varit en lojal försvarare av Israels militära agerande.
I juni i år försökte hon på Instagram låta empatisk inför palestiniernas lidande, men hennes ord var ihåliga: hon hävdade att det ”inte är Sveriges problem”, nämnde aldrig förövaren och vred samtalet till inrikespolitik. Detta medan Israel blockerade mat, medicin och bränsle till Gaza, där hundratals redan dött av svält.
Bara dagar senare, när hon pressades om Israel gjort något fel, svarade hon utan skam: “Nej, Israel gör världen en tjänst.”
Över 61 000 döda, varav minst 30 000 barn – oskyldiga liv krossade under bomber, hela familjer utplånade i ett systematiskt våld som världen erkänner som folkmord.
1 400 vårdarbetare mördade – läkare, sjuksköterskor och paramediker avlivade, massakrerade och avrättade, sjukhus bombade till stoft. Videor från offrens telefoner, återfunna i ruinerna, vittnar om avrättningarna – men för Busch är det en “tjänst”.
242 journalister tystade för alltid, deras kameror deras enda vapen. De visade världen sanningen om blockaderna och bomberna. Att mörda dem? En ”tjänst” för att dölja grymheterna.
Anas al-Sharif, en modig journalist född under ockupationen, filmade sionismens mörka sida och den illegala ockupationens brutalitet. Hans röst kvävdes, hans kamera krossades – en “tjänst” för att tysta sanningen.
Hind Rajab, sex år gammal, lämnad att dö i panik bland sin mördade familjs lik. Hennes desperata rop efter hjälp ekar som en anklagelse – men hennes död var en ”tjänst” i Buschs värld.
Skolor och universitet sprängda i bitar, professorer och lärare systematiskt eliminerade. Bagerier, soppkök och FN:s hjälpsändningar bombade. Svältande familjer skjuts ner vid matutdelningar. Gravida kvinnor krossas under bulldozers. Allt detta hyllas av Busch som en “tjänst” – för henne, hennes parti och hennes regering.
När folkmord blir “tjänst” och medkänsla blir brott
När människor med moralisk ryggrad protesterar mot folkmordet – mot bomberna som krossar barn som Hind Rajab, mot morden på journalister som Anas al-Sharif – avfärdar Ebba Busch deras mod som “inte vårt problem” och deras rättvisa som “splittrande”. Talade hon för Sveriges samvete, eller avslöjade hon regeringens sanna värderingar? Hennes ord är inte bara ett svek – de är farliga. Som Voltaire varnade: “De som kan få dig att tro på absurditeter kan få dig att begå grymheter.”
Politiker som Busch försöker normalisera en värld där medkänsla är en svaghet och människoliv utbytbara – ett Sverige som trampar på sin egen själ.
Ett Sverige värdigt vårt arv
Vi står vid ett vägskäl. Ska Sverige vara landet som en gång bar Folke Bernadottes fackla – en fackla tänd för rättvisa, för de fördrivna, för de tystade – eller ska vi låta Ebba Buschs isande kalla ord definiera oss, där folkmord blir en “tjänst” och mänsklighet ett tomt löfte? Nej, Sverige är större än så. Vårt hjärta bultar för medkänsla, vårt samvete ropar efter rättvisa, och vår historia förpliktar oss att handla.
Låt oss resa oss – inte som tysta åskådare, utan som arvtagare till Bernadottes mod, till Wallenbergs medmänsklighet, till Palmes outtröttliga kamp för de förtrycktas rättigheter. Låt oss tala för Hind Rajab, för Anas al-Sharif, för varje barn, journalist och vårdare vars liv krossats under bomber som Busch kallar en “tjänst”. Låt oss bygga ett Sverige som säger: Aldrig igen! Aldrig igen ska vi svika mänskligheten. Aldrig igen ska vi låta makt tysta sanningen.
Framtiden är inte deras som rättfärdigar grymheter. Den tillhör oss – folket som vägrar glömma, som vägrar tiga, som vägrar acceptera att medkänsla är en svaghet. Tillsammans ska vi återta Sveriges själ, återtända hoppets låga och visa världen att vi står för mänsklighet, för rättvisa, för Palestina. Vakna, Sverige! Stå upp! För barnen, för sanningen, för framtiden – låt oss göra rättvisa till vår största tjänst!
Muhammad Hamza
Eskilstuna