Håkan Blomqvists debattinlägg har tidigare varit publicerat i tidningen Internationalen.
*****
Nej, vi ska nog inte vänta oss något “priskrig” mellan matbutikerna med allmän sänkning av livsmedelspriserna, varnar flera ekonomer (DN 28 mars).
“Man ska väl passa sig för att det inte bara är marknadsföringstrick”, är en reaktion. “Det som de förlorar på någon vara kan de vinna på i marknadsföring”, är en annan. Men att politiken inte ska gå in och påverka tillhör det nyliberala marknadsevangeliet, menar Håkan Blomqvist med några historiska erfarenheter.
*****
Dagens nyheter 22 mars: “De konkreta åtgärderna lyser med sin frånvaro efter finansministerns möte med livsmedelsjättarna Ica, Coop och Axfood. Ministern är trots det nöjd med mötet och säger att hon nu ska hålla ögonen på matjättarna.”
Handlingsförlamad, lättroad eller bara skumögd? Elisabeth Svantesson (M) vidtar inga som helst åtgärder mot skenande matpriser trots växande köer hos hjälporganisationerna. Surrad vid den nyliberala masten låter hon “processen”, som högerekonomen Lars Jonung nyligen uttryckte saken (DN 8 mars), ha sin gång för att inte sätta “prismekanismerna ur spel”. Det gäller, rekommenderade Jonung, att lugnt och tålmodigt låta “hushållen anpassa sig” och hoppas att Sverige en dag kan se tillbaka på den här tiden “som en tillfällighet.”
“Svantessons passivitet handlar inte om laglydnad utan om politisk ideologi. Hon och nyliberalismens överstepräster vill helt enkelt inte ingripa. ”
Den nyliberala extremismen står i kontrast till både lagstiftning och erfarenhet. Även om lagstiftningen försvagades under Reinfeldt 2011 gäller ännu prisregleringslagen från 1980-talet med bakgrund i både prisstoppen och ransoneringarna under andra världskriget samt i regleringarna på 1950-talet. I en statlig utredning om översyn av lagstiftningen om priser och ransonering från 2009 konstaterades:
1956 års prisregleringslag var i det närmaste i konstant tillämpning från 1970-talets början fram till 1980-talets slut, antingen i form av allmänt prisstopp eller allmän skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar, eller i form av sektorsspecifika regleringar.”
Särskilt omtalad blev de så kallade “Skärholmsfruarnas” köpstrejk mot mjölk och nötkött i februari 1972 i protest mot skenande priser. Bojkotten fick försäljningen att rasa och sextusen kvinnor och män tågade genom Stockholm med krav på billigare livsmedel, prisstopp och bort med moms på maten. “I tidningar har det plötsligt blivit populärt med recept på fattigmanskost”, förklarade en av initiativtagarna. “Snart får vi väl veta hur man bakar barkbröd, också. Vad vi i Skärholmskommittén särskilt vänder oss emot är de höga matpriserna. Vi kan helt enkelt inte leva under nuvarande förhållanden.”
När protesterna spred sig över landet tvingades regeringen Palme agera. Några dagar före jul 1972 beslutade S-regeringen att införa prisstopp på mejeriprodukter som mjölk och ost. Det varade i två år, till 1975. Efter 1980-talets nyliberala genombrott tillämpades allmänt pris- och hyresstopp bara under krisvåren 1990.
Men den lagliga möjligheten att införa prisstopp finns alltså kvar. Den gäller inte bara för krigs- och kristid – även om vi nu befinner oss i just en sådan situation i vår omgivning – utan också allmänt, vid “allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster”, som lagen stadgar. Även om medlemskapet i EU:s inre marknad medför begränsning av statliga ingripanden hindrar det inte, enligt utredningen 2009, prisregleringar vid “försörjningssvårigheter” eller av ”hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten eller folkhälsan”.
Så Svantessons passivitet handlar inte om laglydnad utan om politisk ideologi. Hon och nyliberalismens överstepräster vill helt enkelt inte ingripa. Som historikern Mats Greiff på Malmö universitet uttryckte saken (AB 22 okt 2022): “I den rådande marknadsliberala diskursen [dagordningen] framställs det nästan som att priser på en marknad fastställs av en högre makt eller att det är en naturlag som bestämmer på vilken nivå ett pris sätts oavsett den reella produktionskostnaden för varan i fråga. I själva verket är det så att den som äger en vara och har för avsikt att sälja den är den som enväldigt bestämmer priset”.
Tills politiken beslutar annorlunda, kan tilläggas.
Håkan Blomqvist
Lästips:
- Slopa matmomsen – finansiera med avskaffad RUT!
- Mer om Skärholmsfruarna på SVT-play: Året var 1972
