Kubas nyvalda Nationalförsamling, som för övrigt har kvinnlig majoritet utsåg i onsdags landets nya regering. I spetsen för den står den nye presidenten Miguel Diaz-Canel, som fyllde 58 år i dagarna. I motsats till vad många tror är han den fjärde presidenten sedan revolutionen 1959. Den förste var Manuel Urrutia, som snart efterträddes av Osvaldo Dorticos. Denne var president till 1976 då Fidel Castro tog över, för att efterträdas av Raul Castro, som nu fullgjort två mandatperioder på fem år.
Diaz-Canel är utbildad vid Universitetet Las Villas där han blev elektronikingenjör 1982. Efter sin utbildning gick han med i armén, efter vilken han återvände till sitt universitet för att undervisa från 1985. 1987 arbetade han i Nicaragua för Kubas ungkommunister. 1993 började han arbeta med Kommunistpartiet och blev ett år senare funktionär för sin provins Villa Clara. 2003 flyttade han till Holguin med samma befattning. På dessa platser gjorde han sig påtagligt populär. Han kom med i Kommunistpartiets högsta organ, Politbyrån 2003, och 2009 blev han minister för högre utbildning. 2013 blev han förste vice-president. Det var i Holguin han mötte sin andra fru, Liz Cuesta Peraza. Hon arbetar på Kulturministeriet. Sedan tidigare hade han två barn. Man räknar med att presidentfrun kommer att vara aktiv vid sin makes sida i politiken, vilket är något nytt för Kuba.
Presidentskiftet är också ett generationsskifte, då Diaz-Canel inte ens var född när revolutionen segrade. Den nye presidenten är en uttalad förespråkare för Internet och medier som tar ut svängarna mer än vad som är fallet idag. Han är ett Beatlesfan och var överförtjust när Rolling Stones framträdde på en stor gratiskonsert i Havanna 2016.
Presidenten väntas hålla kvar fokus på utbildning och hälsovård. Det är något Kuba satsat på ända sedan revolutionen. Landet har en läkartäthet som är närmare tre gånger så stor som USA, och över 10 procent av BNP går till hälsovården.
Samtidigt ska man nog inte hoppas, alternativt frukta, några drastiska förändringar. Kuba är redan innan den nye presidenten tillträder inne i ett skede av hastig förändring. Inte minst den explosionsartade ökningen av antalet mobilabonnemang, tillgång till Internet, den växande privata sektorn och växande skaror turister bidrar till utvecklingstakten. Svårigheterna ska inte underskattas. Krisen i Venezuela påverkar Kuba mycket negativt. USA:s fortsatta fientlighet och blockad slår hårt mot ekonomin som har svårt att lyfta.
Zoltan Tiroler
.