Jag lyssnar på programmet Konflikt i Sveriges Radio P1 nu på morgonen 20 juni. Programrubriken är: Vem är amerikan?
“Om kampen att få vara fullvärdig amerikan. I denna avslutande del av Konflikts road trip kör vi till Charlottesville, och möter slaveri, statyer och den hårda kampen om USA:s framtid, skriver SR som programförklaring”. Det går att lyssna på programmet i efterhand. Bara att googla “vem är amerikan konflikt P1”.
Staden Charlottesville i Virginia stod i rampljuset under ett par dagar i augusti 2017 då det utbröt demonstrationer som fick sin kulmen då en högerextremist med sin bil körde in i en folkmassa och en dödade en människa.
Det var beväpnade nazister och andra högerextremister som samlades i Charlottesville för att visa “White Power” och för att protestera mot att stadens myndigheter planerade att ta bort en staty av sydstatsgeneralen Robert E Lee från en av stadens parker. Parken där general Lee står staty hette tidigare Lee Park, men har nu fått namnet Emancipation Park.
Bara det att parken nu döpts till Frigörelseparken räcker för att reta gallfeber på rasisterna, som ser detta som ett hot mot “den vita rasen”.
I programmet möter Konflikts reporter människor i Charlottesville som ger sin syn på USA:s historia av slaveri och dagens konflikter, och hur icke-vita fortfarande diskrimineras. Man tar även upp frågan om statyer över de som förr sågs som hjältar och frihetskämpar, men som idag ses som försvarare av slaveri och förtryck.
Staden Charlottesville i Virginia är också intressant därför att USA:s tredje president Thomas Jefferson hade sitt lantgods Monticello i utkanten av just Charlottesville.
President Jefferson är mest känd som författare av amerikanska självständighetsförklaringen, som börjar så ståtligt med:
“Alla människor är skapade lika”
Denna självständighetsförklaring som innebär att tretton av USA:s stater förklarar sin självständighet gentemot det Brittiska imperiet, har fått kritik för att man “reviderat historien”.
Det var ju engelsmännen som låg bakom slaveriet i Amerika och som var den nation som stod för huvudparten av alla slavhandel över Atlanten från Afrika till Amerika.
Men när texten till självständighetsförklaringen gjordes om tog man bort det avsnitt som handlade just om slaveriet. Man tycket det var “onödigt” att ha med något i texten som var det minsta “slavrelaterat”.
Jefferson var mot slaveriet, i alla fall i ord. Det hindrade inte att han själv var slavägare.
Samtidigt som självständighetsförklaringen godkändes av Förenta staternas kongress 4 juli 1776, hade Thomas Jefferson 170 svarta slavar på sitt stora gods.
Han lär ha ägt totalt 600 svarta slavar på sitt gods. Rykten säger att han också ha haft minst 5 barn som tillkommit efter våldtäkter mot en svart slavinna, Sally Hemings,. Det är ett rykte som genom modern DNA-teknik nu visat sig stämma
Att vara mot slaveriet och samtidigt vara slavägare är något som har “förbryllat” historieforskare.
En “förklaring” är att Jefferson, trots sin liberala ideologi, ansåg att “afrikaner rent biologiskt var underlägsna vita européer”.
Han menade att människor som vuxit upp under slaveri inte skulle klara av friheten. Att frige dem skulle vara som “att överge barn”.
En annan “förklaring” till denna dubbla inställning är krasst ekonomisk. Han var skuldsatt och ansåg sig inte ha råd att klara sig utan slavar.
En del frågar sig varför man ska gräva ner sig i det som varit. “Nu ska vi glömma allt groll och se framåt och vara glada”.
Men så enkelt är det inte. Eller för att åter citera Tage Danielsson:
“Om man inte ser bakåt när man kör framåt, måste man se upp”
Det finns många som har gömda “skelett i garderoben”. Nationer, regeringar, politiker och andra makthavare, och säkert en och annan “Svensson”.
Ofta hinner sanningen ifatt. Då står man där med rumpan bar.
Att inte vilja “göra upp med” de obehagliga sanningarna är bara att skjuta problemen framför sig.
En del säger att man inte kan/ska skriva om historien. Men då ska man ha i minnet att det är vinnarna som skriver historien.
Rolf Waltersson
