Att socialdemokratin skulle backa i det tyska förbundsdagsvalet var väntat men det blev till historiskt låga 16,4 procent. Kristdemokraterna i CDU/CSU blev största parti men nådde inte 30 procent. Man landade på 28,5.
En stor framgång blev det för det högerextrema AfD som blev näst största parti på 20,8 procent. Högerextremismen har definitivt gjort comeback med en kraft som vi inte sett sedan 1945.
Sensationellt bra gick det dock också för vänsterpartiet Die Linke. För bara några månader sedan såg det i opinionsundersökningarna ut som att partiet inte skulle klara femprocentspärren. Nu landade man på 8,8 och tog 68 mandat. Ett bevis på att vindarna inom politiken kan blåsa åt båda hållen. Mycket starkt gick Die Linke bland de unga väljarna, där man fick 25 procent. Ett hopp i mörkret.
Die Linke genomförde en formidabel spurt under valrörelsenen, något som anses till stor del berodde på språkröret Heidi Reichinneks utskällning i förbundsdagen av CDU-ledaren Friedrich Merz. Utskällningen, som väckte enorm uppmärksamhet, handlade om att CDU lutade sig mot det högerextremistiska AfD i samband med att CDU lade fram ett så kallat “migrationspolitiskt” förslag i förbundsparlamentet.
En mångårig ledare inom Die Linke, Sahra Wagenknecht bröt med partiet i januari 2024 och bildade ett eget parti BSW. Initialerna står för ”Förbundet Sahra Wagenknecht”. Att döpa partiet efter ledaren är vi vana vid när det gäller högerpartiet men för vänsterpartier är det ytterst märkligt och i strid med demokratiska principer.
BSW är dessutom byggt som ett elitparti med ett begränsat antal fulla medlemmar kompletterat med en supporterorganisation. För tillfället hade BSW endast 500 medlemmar och 17 000 supportrar. I EU-valet fick man över sex procent och i opinionsundersökningarna låg man tills nyligen före Die Linke, Politiskt kombinerar BSW vänsterpolitik med konservatism och till och med invandringsfientlighet.
Men partiet klarade nu inte 5-procentspärren, man erhöll 4,97 procent och därmed noll mandat!
Ett klassiskt parti som inte heller klarade spärren var det liberala FDP.
AfD:s framgång är naturligtvis ett hot. CDU/CSU har lovat att inte samarbeta med AfD men att sådant kan ändras vet vi i Sverige.
Situationen i Die Linke är tyvärr inte heller oproblematisk. Det handlar om Palestinakonflikten. Partiets ledning har inte klarat av att stå upp mot den antipalestinska och proisraeliska linje som dominerar såväl det borgerliga lägret som socialdemokratin.
Die Linke har vacklat och inte förmått att stå upp för en konsekvent antikolonialistisk politik. Vilket lett till splittring från partiet. Även personer som anser att alltför propalestinsk politik har fått råda har lämnat.
Vi får hoppas att en korrigering i antikolonialistisk riktning kan ske.
Nu vidtar koalitionsförhandlingar. Ska vi få se en CDU/CSU-SPD-regering? Eller kommer de Gröna – som backade något och fick lite drygt tolv procent – också med?
En högervridning i tysk politik ligger i luften. CDU ledaren Friedrich Merz är en genuint högerinriktad kristdemokrat. Under Merkels tid lämnade han politiken och gjorde sej en förmögenhet inom finanssektorn. Han äger personligen två flygplan som han kör själv. Som ung gjorde han sej känd som ytterst reaktionär. Han röstade till exempel mot kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet.
Nu har han uttryckt kritik mot Trump-regeringens politik och talat om ett starkt Europa. Han har också helt nyligen luftat funderingar om att Europa framöver bör luta sig mot det brittisk-franska kärnvapenparaplyet.
Faran är att Europas politiker, med argumentet att stå självständiga mot USA, kommer att göra exakt det som Trump vill, det vill säga att de fördubblar militärutgifterna. Och fortsätter som lydiga NATO-medlemmar i det NATO som Trumps maffiaregim inte alls kommer att ge upp ledningen av.
Hur kommer Die Linke att ställa sej till dessa extrema rustningar och krigsförberedelser? Och hur kommer vårt eget Vänsterparti att ställa sej?
Peter Widén
