Jag lyssnade på en intervju, Sveriges Radio P1, med migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M). Hon vill att lagen ska ändras så att välfärdsförmåner dras in för utländska medborgare som bedöms som säkerhetshot, men även grova brottslingar, men som inte kan utvisas: “Det är stötande att personer som bedöms vara säkerhetshot eller som är grova brottslingar får generösa tillgångar till vår välfärd”, säger hon i intervjun.
Det rör sig om cirka 340 personer som skulle beröras av en lagändring och som har bedömts som säkerhetshot eller misstänks för grova brott, till exempel krigsbrott, men som har fått stanna i Sverige eftersom deras utvisningar inte kan verkställas av olika anledningar.
Det kan vara att de riskerar tortyr eller dödsstraff eller att deras hemländer vägrar ta emot dem.
70 av dessa 340 personer utpekas av Säpo som säkerhetsrisker.
I intervjun säger migrationsministern att det även är fel att bevilja dessa människor arbetstillstånd så att de genom arbete kan försörja sig i avvaktan på att utvisningsbeslut kan verkställas:
“Huvudregeln ska vara att rätten att arbeta dras in”, säger hon i intervjun.
Visst kan det tyckas bestickande att utländska medborgare som är säkerhetsrisker och/eller grova brottslingar kan få ta del av våra välfärdsförmåner, till exempel försörjningsstöd, bostadsbidrag, sjukvård, skola och barnbidrag.
Men rör det sig om personer som är misstänkta, inte dömda. Det är mycket möjligt att de, i alla fall en del av dem, är säkerhetsrisker eller grova brottslingar.
Men om man förvägras både rätten att arbeta och rätten till samhällets välfärdsförmåner, vad ska man då leva på? Brottslighet?
Det blir som ett Moment 22.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Personer som bedöms vara säkerhetsrisker kan förlora förmåner – Sveriges Radio 20 april 2023. (Uttalandet från ministern om att dra in rätten att arbeta för sin försörjning är i slutet av intervjun)
- Moment 22 – Wikipedia
