Då undertecknad diagnostiserades med KOL för tre år sedan, blev jag lite konfunderad inför de kontrollfrågor som ställdes. Dessa registrerades i det nationella KOL-registret. De många frågorna var inriktade på rökning, livsstilsfrågor och bara några stycken på arbetslivshistoria.
När jag nu bevistat ett besök på ”kolskolan”, att lära sig leva med kol, blev jag lite förvånad. Jag var ensam man tillsammans med åtta äldre kvinnor. Och av dom var det fyra som aldrig rökt ett bloss!
Så jag gick till statistiken. Det var ungefär samma tid då WHO:s statistik om hur många som dör av luftföroreningar i Sverige. Runt 8000 var deras siffra. Nåväl. Jag går in i KOL-registret och statistiken från 2015-16. Där står det att man räknar mellan 500.000-700.000 personer! Och att de flesta var rökare/hade varit rökare. Över 90% av Sveriges befolkning är icke-rökare.
Under 70- talet jobbade jag sammanlagt ca 3,5 år inom tung stålindustri. Skrotgården på Nyby Bruk var ingen höjdare, ensam och skiftjobb. Lastade skrot till smältor vid ugnarna, allt var radiostyrt, en stor magnet eller gripklor tog tag i de kilon som skulle lastas och köras med ett stort vanligt lok, men styrt av en liten låda på magen.
Men 1974-75 jobbade jag nästan ett helt år på Domnarvet i Borlänge. Först som kokillrensare, sen ansvarig vid tappningarna, femskift, minst två- tre tappningar där helklädsel av asbest var tvång. Stigplansmurning, hade man otur var det skänkrengöring. Där jobbade man i tiominuterspass för det var för varmt.
Innan det 9 månader på Storfors Rörverk, där tillverkningen av rör hade varit likadan de tidigare trettio åren tillbaka. Har nog aldrig varit så nära döden som där. Det sista jobbet var på Lättmetallverket i Långsele. Skötte en 400kg.ugn. Rätt smälta, temperatur och sen köra ut det till pressarna. Inget av dessa jobb finns längre kvar, det är säkert 25-30 år sedan dom togs bort. Dom ansågs för hälsofarliga. Kring den miljön och de absolut livsfarliga ångor som man andades in frågades det inte om i kolundersökningen.
Jag frågade hur många koldiagnostiserade det fanns i Eskilstuna. Visste ej. Men säg att det idag är 700.000 personer i Sverige. Eskilstuna är 1% vilket gör 7000! Jag tippar att vi dock ligger över rikssnittet då Eskilstuna var den tredje största metallindustriarbetarstaden i Sverige.
Jag misstänker, med visst fog, att de som dör i förtid av luftföroreningar och miljöpåverkan av annat slag döljs i detta nationella KOL-registret. Och där personerna lastas för rökningen.
Mamma blev 86år. Hade rökt sen hon var 20, ingen KOL. Pappa dog ganska tidigt men hade inte KOL. Här har man klumpat ihop flera grupper och skjuter fram rökningen som den största orsaken. Jag påstår att dom har fel och att detta register måste omorganiseras så att de rätta orsakerna till människors för tidiga död i KOL blir sanningsenligt. Att gömma dom är att förfalska historien.
Peter Danngren