Torsdagen den andra presenterades utredningen om den svenska krigsmaktens verksamhet i Afghanistan. Kanske oväntat ärligt slås fast att insatsen inte på något sätt lyckades uppnå mål som ökad säkerhet för befolkningen, förbättrade materiella förhållanden, fungerande demokrati , och minskad fattigdom. Sådant som vi matades med för att acceptera den svenska krigsinsatsen.
9 000 personer har varit involverade i den svenska insatsen mellan 2002 och 2014 och kostnaden har varit uppåt 27,5 miljarder kronor.
Dock slogs fast att vi lyckats på ett par områden. Svensk krigsmakt har inför USA och NATO visat sej som en pålitlig kraft och fått dessa krafters gillande. Svenska trupper har också fått krigsvana vilket tydligen ska vara positivt. 5 svenskar har stupat och flera sårats, några svårt.
Utredningen konstaterar att målet med en ökad trovärdighet och förmåga för Sverige som deltagare i internationella militära insatser har uppfyllts. Och fråga är om inte just detta har varit det centrala målet
Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan, diskuterade redan för 7 år sedan frågan i Sveriges Radios Godmorgon, Världen! 24 oktober 2010. Han argumenterar att syftet är detsamma som vid tidigare svenska insatser. Åselius säger bland annat att:
– Även om det är värdefullt och viktigt att man kan bidra till ett bättre liv för människorna i Afghanistan så är det kanske inte ett syfte som man är beredd att offra svenska liv för. Det som för Sverige är viktigt med deras närvaro där är att de skapar en sorts inflytande för Sverige i världen. De skapar en bild av Sverige som en pålitlig samarbetspartner, som en del i det som kan beskrivas som en sorts global västlig allians och det är det som är viktigt för Sverige. De här soldaterna är i Afghanistan för Sveriges skull, inte så mycket för Afghanistans skull.
”Att det är så vet alla här i huset.” ”När ska vi åka hem? Eftersom vi är där för Sveriges skull ska vi åka hem först när de andra åker hem,”
Så långt professor Åselius.
Den utredning som presenterade sitt resultat 2 mars 2017 bekräftar helt vad professor Åselius sa redan för 7 år sedan.
Det är den svenska härskande klassens strävan att vara en medspelare i det av USA ledda internationella blocket som styrt Sveriges agerande. Glöm afghanska flickor, mänskliga rättigheter och demokratibygge.
Samma dag meddelar riksdagen att värnplikten återinförs. Av tiotusentals som kommer att få meddelande om att de kan tas ut ska slutligen bara 4000 årligen gå till verklig utbildning.
Det finns människor inom vänstern som ser värnpliktsarmé som ett i sig bättre alternativ än professionell armé. Så enkelt är det inte. Först av allt måste slås fast att såväl professionell armé som värnpliktsarmé i ett kapitalistiskt land är en väpnad institution för att försvara kapitalets intressen. På hemmaplan och utomlands.
Men en värnpliktsarmé som består av vanliga inkallade medborgare är svårare för den härskande klassen att få att utföra såväl förtryck i hemlandet som att utöva aggression utomlands säger kanske värnpliktsanhängarna.
Det kan vara så men är det inte alltid. Historien är full av värnpliktsarméer som deltagit i blodiga aggressioner och även förtryckt den inhemska befolkningen.
Socialister kan i vissa lägen motsätta sej införande av yrkesarmé just för att en sådan kan vara lättare för den härskande klassen att använda. Men historien visar också exempel på hur socialister och andra progressiva motsatt sej införandet av värnplikt.
Ett klassiskt exempel är Irland 1918 när England (som då fortfarande behärskade Irland) ville införa värnplikt för att fylla på kanonmaten i världskrigets skyttegravar. Hela den Irländska nationen från den katolska kyrkans dignitärer till de revolutionära socialisterna kastade sej in i en kampanj mot värnplikten, en kampanj som segrade och som blev en viktig faktor i frigörelseprocessen.
USA:s krig i Vietnam fördes med en värnpliktsarmé. Listan kan göras lång.
Den princip som vi har att tillämpa när det gäller inställning till olika former av armé i ett kapitalistiskt land måste bli att vi gör en taktisk bedömning från fall till fall. I vissa lägen är det rätt att föredra värnpliktsarmé före yrkesarmé i andra fall är det tvärtom.
Hur ställer vi oss till dagens beslut att införa begränsad värnplikt i Sverige?
Vi säger: Denna förändring har inget med ”demokratisering” av krigsmakten att göra. Beslutet måste förstås som ett led i den aggressiva uppslutningen bakom NATO:s och USA:s politik riktad mot framförallt Ryssland. Sverige är idag ledande i ryss-skräck. Beslutet är precis som Sveriges deltagande i Afghanistan en signal till USA och NATO att Sverige är att lita på.
Vi lever i en tid där kriget från att ha varit något som inte fick ske sakta men säker förvandlats till en acceptabel metod bland andra. Sveriges deltagande i Afghanistan och Libyen har varit viktiga led i krigets normalisering.
Mot detta måste en verklig antikrigsrörelse byggas.
