Nu har räkningen kommit för skandalderbyt mellan Hammarby och Djurgården. Skandal på så vis att domarna bröt matchen på grund av att så kallade supportrar kastade fyrverkerier och smällare, så kallade bangers, både på läktaren och in på planen. Matchen spelades färdigt dagen därpå inför tomma läktare.
Kostnaden enbart för polisbevakningen landade på 3 miljoner kronor. Pengar som skattebetalarna får stå för.
Polisens rapport visar att över hundra pyrotekniska pjäser avfyrades inne i arenan – trots att publiken visiterades vid entrén.
80 personer omhändertogs eller bortfördes av polis. 18 polisanmälningar upprättades – om bland annat skadegörelse, misshandel, narkotikabrott och ofredande.
Till detta kommer drygt 200 incidenter som rör obehöriga på spelplanen, maskerade personer och inkastade föremål på planen.
I matchrapporten framgår att varken ordningsvakter eller polis kunnat arbeta inne på klacksektionerna för att förebygga eller förhindra brott. (se lästips där ni även kan se filmsnutt på detta fyrverkeri).
Det här var ingen unik företeelse. Det har gått så långt att man i förväg kan peka ut de ”riskmatcher” där den här typen av våld och kravaller kan uppstå.
2022 kostade säsongens 6 allsvenska fotbollsderbyn i Stockholm 7,2 miljoner i polisbevakning. I snitt 1,2 miljoner per match.
Förra året var det samma visa när IFK Göteborg mötte AIK. Massvis med bengaler och fyrverkerier som gjorde att matchen fick avbrytas, men kunde återupptas efter ett tag.
Alla tycker det är för jävligt att dessa fotbollshuliganer får härja mer eller mindre fritt och förstöra matcher. De kommer väl inte dit för att de älskar fotboll. För älskar man fotboll behöver man inte vara varken maskerad eller utrustad med fyrverkeripjäser och bangers.
Den övriga publiken som kommer för att se fotboll protesterar. Klubbledningarna protesterar. Svenska fotbollsförbundet (SvFF) protesterar. Polisen protesterar. Man slår sina kloka huvuden ihop och funderar vad man kan göra för att få stopp på det hela.
MEN VAR FINNS FOTBOLLSSPELARNA? VARFÖR ÄR DE SÅ TYSTA?
Den enda röst jag saknar i den här debatten är fotbollsspelarna själva. Varför höjer inte de rösten och säger ifrån. Att de uppmanar sina supportrar att hålla sig i skinnet.
Tänk om spelarna unisont kunde sätta ner foten och säga stopp. Till exempel att lagkaptenerna för de båda lagen före matchen gör klart för publiken vad som gäller:
”Jättekul att så många är här. Vi ska göra allt vi kan för att ni ska få se spännande och underhållande fotboll.
Men vi börjar inte spela så länge det finns maskerade personer på läktarna.
Och så fort någon eller några tänder pyroteknik, fyrverkerier, bangers eller kastar in föremål på planen, så avbryter vi spelandet och vägrar fullfölja matchen. Det är för att hela publiken, domare, funktionärer och vi spelare ska känna oss trygga och säkra”.
Redan 1931 skrev Ivar Lo-Johansson sin pamflett ”Jag tvivlar på idrotten” där han varnade för idrottens kommersialisering och vad den för med sig. Och han förutspådde framtidens dopning långt innan begreppet var myntat.
Sedan kan man fundera över varför vissa människor, oftast unga arga män, känner behov av att uppträda på det här sättet vid, till exempel, fotbollsmatcher. Varför kommer man maskerade? Varför kastar man fyrverkerier, bangers, flaskor och andra farliga föremål både på läktaren och in på planen?
Inte för att man älskar fotboll – om jag får gissa.
Rolf Waltersson
Lästips:
Notan för avbrutna skandalderbyt: Tre miljoner kronor – SVT Nyheter. 5 november 2024
Polisens förslag: Blås av spelet vid maskering – Sydsvenskan. 8 mars 2024. (här ser ni bild på maskerade supportrar med fyrverkerier.
Fyrverkerier polisanmälda efter IFK Göteborg-AIK – Aftonbladet. 7 november 2022 (här kan ni se en filmsnutt på fyrverkerier på läktaren)
Jag tvivlar på idrotten – Wikipedia
Läs också:
