Denna artikel, författad av Håkan Blomqvist, har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
“Jag heter Johanna, jag är lärare, jag är inte gränspolis, jag anger inte!”
Tusentals stockholmare fyllde Fatbursparken på Södermalm vid massprotesten på söndagen mot Tidöregeringens angiveriförslag. En stor del av Sveriges organisationsliv, från Amnesty, Rädda barnens ungdomsförbund och Sveriges Elevkårer till de offentliganställdas fackförbund hade ställt sig bakom protesten.
Leo Calandrella Rudberg som var en av initiativtagarna proklamerade till rungande jubel att det “handlar om organisationer som företräder tjugo procent av befolkningen”, samtidigt som slagordet “Den som flyr har inget val – ingen människa är illegal!” dånade ut över hustaken.
Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Sveriges lärare och en av mängden talare från en liten provisorisk scen i parken med stundtals strejkande ljudanläggning, skrädde inte orden:
– Jag och mina lärarkollegor har genom vår yrkesetik förbundit oss att alltid skydda våra elever mot skada men också att aldrig sprida information vidare om det inte är för elevens bästa. Mitt uppdrag som lärare är att se till att alla barn och elever får sin rätt till undervisning tillgodosedd och det är helt avgörande att jag har en förtroendefull relation till mina elever. De ska veta att vår relation handlar om en sak, deras lärande.
– Det är vad lärare kan och ska göra, det är vårt samhällsuppdrag och det är vad lärarprofessionen världen över står upp för och försvarar varje dag. Vår yrkesetik förbinder oss att verka mot tendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna och deras rättigheter och förslaget om en anmälningsplikt riktad mot papperslösa elever gör det.
Sedan 2020 är barnkonventionen lag i Sverige. Det innebär att i alla beslut och åtgärder som rör barn ska barnets bästa alltid beaktas och att alla barn som befinner sig i Sverige har samma rättigheter, utan åtskillnad.
Johanna Jaara Åstrand fortsatte:
– Ytterst ansvarig för det är statsministern och min uppmaning till Ulf Kristersson och hans regering är att backa från det här förslaget. Blotta tanken på ett angiverisystem är ett lågvattenmärke, det strider mot grundläggande principer som vi i Sverige hittills betraktat som självklara grundvärden för vår demokrati. Så jag vädjar till statsministern att inte dagtinga med sitt samvete för att klamra sig fast vid makten. Ingen ministerpost kan vara så åtråvärd.
– Regeringen säger sig vara fokuserad på att skydda Sveriges gränser men den verkar glömma bort att det också finns en anständighetens gräns som Tidöpartierna med det här förslaget passerat, avslutade Johanna Jaara Åstrand.
Vad handlar protesterna om?
Regeringen förbereder en angiverilag, som tvingar offentligt anställda att anmäla papperslösa till Polisen, så att de ska kunna tvångsutvisas – ofta till förtryck, diktatur och livsfara.
Lärare tvingas ange sina elever, vårdpersonal sina patienter och socialsekreterare sina klienter. Om de vägrar riskerar de att dömas i domstol.
Ett samhälle med angiverilag är ett samhälle där utsatta människor av rädsla för att anges avstår från att söka vård eller gå i skolan. Där människor avhumaniseras, grupper ställs mot varandra och rädsla och misstänksamhet dominerar.
Därmed bryter angiverilagen mot Barnkonventionen, tystnadsplikten och grundläggande mänskliga rättigheter, då papperslösa i praktiken förvägras rätten till vård och skola.
Motståndet är stort. Fackförbund, forskare och offentliganställda protesterar. Tusentals lärare, läkare och sjuksköterskor har lovat att vägra följa lagen om den införs.
Håkan Blomqvist
