Peter Widén:
Varje dag nås vi av rapporter om att tiotals, ibland över hundra, palestinier har mördats av den israeliska terrormaskinen på Gazaremsan. De har dödats genom urskiljningslösa bombningar,artilleri och maskingevär. En stor del är barn. Deklarationerna från israeliska krigsmakten att civila offer beror på otur, misstag eller att de civila befunnit sej för nära motståndsmän är outhärdliga att höra. Vi kan ju alla se hur civila palestinier systematiskt är måltavlor och att detta pågått i ett år utan någon tanke på ändring.
Nu nås vi av informationen att Hamas väpnade gren tar på sej dödandet av sju civila i Jaffa. Motståndsmännen äntrade en tågvagn och sköt mot passagerarna. Sju passagerare dödades och många skadades. Tre av de döda var israeler, en var grek, en georgier och två var från Moldavien. Antagligen gästarbetare alltså.
Vi som är aktiva i solidariteten med det förtryckta palestinska folket måste samtidigt med kraft ta avstånd från detta dåd.
Det monotona och ohyggliga dödandet på Gazaremsan och bosättarnas mördande terror på Västbanken skapar naturligtvis raseri. Och det är tyvärr också ett faktum att majoriteten av de israeliska medborgarna uttryckt stöd för kriget mot Gazas befolkning, terrorn på Västbanken och terrorbombningarna över Libanon.
Men att folket, även arbetarklassen, kan dras med i krigshysteri är inget nytt. Den härskande klassens propaganda och hjärntvätt kan ha förödande effekter. I en sådan situation måste socialistiska och antikolonialistiska krafter göra allt för att bekämpa den borgerliga indoktrineringen och vinna människor till en internationalistisk och solidarisk politik. Detta kan vara svårt men är inte omöjligt. Se på exempel som första världskriget och Vietnam-kriget.
I Palestina måste ju målsättningen vara att besegra det koloniala projektet Israel och ersätta det med en stat där alla kan leva sida vid sida. Ett demokratiskt Palestina för alla.
För att nå dit måste en kil drivas in i det israeliska samhället. Avgörande delar av den israeliska befolkningen måste fås att vända sej mot det kolonialistiska och rasistiska projektet. Då är naturligtvis dåd som det vi nu sett i Jaffa fullständigt kontraproduktivt. Det är en handling som inte bara skapar onödig död och onödigt lidande. Det är också en handling som kommer som på beställning från Netanyahu-regimen. Exakt vad regimen behöver.
Dessutom var ju majoriteten av dem som mördades i Jaffa inte ens israeler.
Det faktum att Hamas tar på sej och hyllar dådet visar också på att organisationen ser den israeliska allmänheten som fiender. Vi menar att även i situationer där stora delar av den israeliska befolkningen dragits med i nationalistisk och kolonialistisk yra måste man förstå att det är den härskande klassen och dess krigsmaskin, inte enskilda israeler som ska bekämpas. Detta försvåras av att Israel är ett settler – kolonialistiskt (bosättarkolonialistiskt) samhälle men uppgiften kvarstår ändå. Allt måste göras för att bekämpa sionismens grepp över folket.
Vi anti-imperialister i Västvärlden har en plikt att stödja det palestinska folket. Att vi ställer oss kritiska till dåd som detta i Jaffa och till aktionen sjunde oktober 2023 betyder inte att vårt motstånd till det koloniala projektet Israel sviktar en millimeter. Det palestinska folket har vårt stöd och den demokratiska enstatslösningen är målet. Men vi har ingen plikt att stödja varje enskild aktion från olika motståndsgrupper.
Hamas stöd till dådet i Jaffa visar på det akuta behovet av ett proletärt, internationalistiskt alternativ i Palestina. Ett alternativ med inriktning på att att organisera och mobilisera de palestinska massorna till en demokratisk masskamp. Den småborgerliga terrorismen, utövad av avantgarde-organisationer och godtyckligt riktad mot civila människor, är och har alltid varit en återvändsgränd. Den strider förvisso också mot proletär och socialistisk moral.
Samtidigt säger vi: Fördömanden mot dådet i Jaffa och aktionen 7 oktober som kommer från människor som deltar i, hyllar eller accepterar det israeliska folkmordet i Gaza, bosättarterrorn på västbanken och terrorbombningarna över Libanon kan inte tas på allvar. Det handlar om outhärdligt hyckleri. Till Sveriges utrikesminister Maria Malmer-Stenergard, som ideligen mässar sitt “Israel har rätt till självförsvar” säger vi: En ockupationsmakts krigföring kan per definition inte vara ”självförsvar”.
Peter Widén
