Per Sune är en oavhängig revolutionär socialist och medlem i Svenska kyrkan.
För ett par månader sedan skämtade det populära satirprogrammet Svenska nyheter på SVT om att Svenska kyrkan (Svk) skulle vara en vänsterkyrka och kronan i Svk:s logga byttes ut mot hammaren och skäran.
På sociala medier fick Svk parera en mängd högertrolls attacker med klippet från tv som storslägga och Svk försökte förklara att hon är opolitisk, men finns det ändå inte lite sanning bakom? Socialdemokratin har stark ställning inom kyrkomötet, vänstern ställer sedan ett par år upp i val till kyrkomötet med som “Vänstern i Svenska kyrkan” (ViSK), även om vänsterpartiet inte officiellt står bakom nomineringsgruppen. Lägg sedan till att den enda nomineringsgruppen med ett uttalat program för återvandring, Alternativ för Sverige, bara har tre ledamöter och Sverigedemokraterna gick bakåt förra valet, så pekar mycket på att vänstervärderingar finns representerade inom Svk:s högsta beslutsfattande organ.
Svk själva skulle naturligtvis säga emot detta och påpeka att hon är en kyrka med rötterna i lutherdomen och att som sådan, så skiljer hon mellan världsligt och andligt kungarike. Politikerna skall inte blanda sig i kyrkan och kyrkan inte i politiken. Kyrkan skall naturligtvis vara en röst för de svaga i samhället och kritisera det som är fel, men inte bli en maktspelare likt romerska katolska kyrkan varit i alla århundraden.
Men det är bara halva historien. Friedrich Engels var kanske den av Marx och Engels som mest propagerade för ateism och i hans Tyska bondekriget, beskriver han hur Luther slöt upp bakom furstarna och lyckades få Tysklands politiska utveckling att försvinna från spelplanen i 300 år. Visst är det sant att lutherska kyrkor kan kosta på sig att kritisera vad som är fel, men det ovillkorliga stödet till den världsliga makten innebär också att de alltid, så även Svk, sprungit maktens ärenden. Svk var en maktens megafon under Gustav Vasas tid, under trettioåriga kriget och under svenska bondetåget under första världskriget. Det är den erans Svk som högertrollen vill ha tillbaka, de ser inte att Svk av den tiden är lika mycket en politisk kyrka, det är bara en annan politisk inriktning i samhället av idag. Med demokratins införsel, så har Svk sedan Nathan Söderbloms tid som ärkebiskop under början av förra seklet, allt mer orienterat sig bort från gamla tiders traditionella maktstrukturer och omfamnat folkets majoritet, alltså arbetarklassen och de lägre tjänstemännen.
På så vis, kan man kanske tala om en vänsterkyrka. Allt förtryck i samhället har sina rötter i kapitalismen och det innebär att den enda kraft som kan ta bort detta förtryck är samma kraft som kan välta kapitalismen. Jag säger inte att det är Svk:s roll att genomföra en social revolution, men jag vill mena att om Svk, som hon gjort, öppnat sig för arbetarklassen och arbetarrörelsen, så har hon en roll att spela i kampen för ett mänskligare samhälle, likt frikyrkorörelserna spelade en roll i införandet av borgerlig demokrati i landet.
Den kristna kyrkan är flertusenårigt gammal, om man räknar med förbunden i Gamla Testamentet. Hon har överlevt slavsamhälle, feodalism och lever just nu under kapitalism och om inte Kristus kommer tillbaka snart, så finns det ingen anledning att tro att kapitalismen skall vara för evigt, utan kristendomen kan växa in även i det klasslösa samhället.
Kristen tro är inte bunden till ett särskilt produktionssätt och kristendomen föll inte sönder när slavsamhället övergick i feodalism. Det finns alltså inget som hindrar oss kristna från att vara socialister, men finns det något argument för oss att vara det?
Bibeln är full av texter som kan isoleras och fås att brukas för vilka argument som helst, men om man kikar på Bibelns kontinuitet från det att Moses befriar slavar, till profeternas fördömanden av de rika och mäktiga i samhället, vidare till Jesus Kristus tal om goda nyheter för de fattiga och Pauli fördömanden av kärleken till pengar som roten till allt ont, så finns det ganska goda grunder för att vara emot kapitalismen.
Luther talar i en av sina första reformatoriska skrifter, Om en kristen människas frihet, om hur man i dagens fallna verklighet måste börja bygga på det arbete som fullkomnas vid Kristi återkomst. Luther hade fått fnatt om han hade vetat hur jag tolkar honom, men i Svk har vi inga påvar, utan det är en luthersk frihet att själv få läsa och tolka Bibeln och således även honom. Med Kristi återkomst, börjar evigheten och det samhälle som profeterna i GT och Johannes i Uppenbarelseboken vittnar om, kommer att bli verkligt. Förtryck, utsugning och krig kommer att försvinna. Om det är vår plikt som kristna personer att omvända oss själva, så är det också vår plikt att börja jobba för ett samhälle där inte en människa dör i svält var 49e sekund bara på Afrikas horn.
Så långt om Svk och vänstern, men hur skall vänstern ställa sig till oss kristna socialister?
Många ateistiska socialister läser sina texter på ett mer dogmatiskt vis än jag, som kristen socialist, läser Bibeln. Man talar om religion som opium för folket och att kristen tro skall bekämpas. Särskilt bland anarkister är denna åsikt utbredd, men den finns även inom den marxistiska vänstern. Det är på något vis så, som att folk som tror på Gud inte skall få kämpa mot kapitalismen. En stor del människor stängs ute (för det gäller ju inte bara Svk-medlemmar som undertecknad, utan troende av vitt skilda schatteringar) från rörelsen och kampen splittras. Det kan vid sådana tillfällen vara värt att minnas vad Lenin skrev i det lilla häfte om hans tankar om religionen som Arbetarkultur, VPKs förlag, gav ut under 1970-talet. Enligt honom, skall kampen och klassen inte splittras, utan Bolsjevikpartiet skall stå öppet för alla som delade dess målsättningar, även för präster, Guds existens är inte en programpunkt.
Vi närmar oss hundraårsdagen av det ekumeniska mötet i Stockholm och det är från den ekumeniska rörelsen vi kristna socialister borde låta oss inspireras. Inte att bygga nya politiska organisationer, utan låta vår tro vara en personsak och gå in i de partier eller organisationer vars strävanden vi delar och arbeta osekteristiskt bredvid våra icke-troende kamrater, men hålla kontakten med varandra via sociala media och därigenom vara en samlande kraft för hela vänstern och försöka initiera en ny tid inom svensk vänster av revolutionär omgruppering, ty splittringen är av ondo.
Per Sune
