Optimistisk helgläsning: Än kan jämlikheten segra

Hans Norebrink har tänkt om möjligheten att vi kan skapa ett jämlikt samhälle. Och skrivit ett långt debattinlägg. eFOLKET delar hans optimism vad gäller den grundläggande frågan. Ett jämlikt framtida samhälle är möjligt, och nödvändigt om vår planet ska kunna ge kommande generationer en anständig tillvaro. Men motståndet från mäktiga ekonomiska och politiska krafter är starkt, och dagens värld befinner sig i en mycket kritisk situation. En bred internationell, internationalistisk och anti-militaristisk folkrörelse måste till. Kampen mot miljöhoten, militarismen och ojämlikheten måste bindas samman om vi ska nå framgång. Vi måste kavla upp ärmarna, och det är bråttom!

HANS NOREBRINK:

Det ser dystert ut för jämlikheten på vår jord sedan den globala nyliberalismen började sitt världsvida segertåg på åttiotalet. De ekonomiska, sociala och kulturella klyftorna växer i samhället. Och jämlikhet är vänsterns och den sanna socialismens stora röda klappande hjärta!

Som gammal vänstermänniska känns det ofta deprimerande, ibland hopplöst. Jag brottas med tanken på att ge upp mitt engagemang, men då blir ju mitt liv och min politiska kamp i efterhand meningslösa. Så jag försöker att se en hoppfullt blinkande ljusglimt i mörkret.

Kom till exempel ihåg att klyftorna mellan länder tenderar att minska. Man talar numera sällan om u-länder i Syd och i-länder i Nord – det är mer komplicerat idag. Framförallt har den vita, amerikansk-europeiska, västliga, nordatlantiska, kapitalistiska och imperialistiska dominansen i världen börjat efterträdas av en ny vår för de färgade folken i östra Asien – Kina, Indien, Korea, Japan, Taiwan etcetera.

En annan oerhörd framgång är jämställdheten – alltså den i stort sett globalt växande jämlikheten mellan könen. Allt fler kvinnor kommer in i politik (och näringsliv), och de börjar bli i majoritet vid universiteten – även i könsreaktionära länder. Patriarkatet vacklar.

Evolutionärt och traditionellt sett är det dessutom flest män (alfahannar) som driver på för egengynnande ojämlikhet i makt och resurser (som status och pengar). Alltså borde allt mer kvinnomakt i världen gynna jämlikhetstanken.

Och även om rasismen och liknande tankar breder ut sig idag, så är ändå den långsiktiga tendensen sedan nazismens bankrutt i andra världskriget, att rasismen inte längre anses rumsren. Den är något man smyger med – som vissa sverigedemokrater.

Utan denna antirasistiska tendens i världen hade Obama aldrig blivit president i USA. Vi har alltså fått en ökande jämlikhet mellan människor av olika rötter, ursprung och hudfärg (och själva ordet “ras” har blivit brunstämplat).

Våra djuriska och apliknande förfäder var ojämlika, men med människan föddes en radikal och basdemokratisk jämlikhet i jägarsamlarsamhället. Och jägarsamlartiden är den helt dominerande delen av mänsklighetens historia. En lång urtid av jämlikhet. Kunde vi då borde vi kunna nu!

Det svänger hela tiden mellan jämlikhet och ojämlikhet i världens länder, eftersom vi har båda dessa impulser eller drifter i oss. Med jordbrukssamhället kom dock slaveriet, den allra värsta formen av ojämlikhet människor emellan någonsin i vår historia – ett verkligt bottennapp. Men å andra sidan – jämfört med slavsamhället har det hela tiden sedan dess blivit bättre och jämlikare jorden runt!

Slaveriets antika totala ojämlikhet minskade med övergången till den medeltida privat- och statsfeodalismens utsugning av halvfria bönder (se “Det asiatiska produktionssättet”) . Feodalismens ojämlikhet minskade i sin tur med övergången till vår moderna tids kapitalism och industrialism med dess formellt fria arbetarklass.

Med arbetarklassens (och den liberala medelklassens) frihetskamp från 1800-talet och framåt uppnåddes i många länder demokrati – alltså politisk jämlikhet. En enorm seger för jämlikhetens idé, som i vårt land bara har hundra år på nacken. Och 1900-talet såg också fascismens och stalinismens undergång – två ideologier som båda i praktiken var politiskt och ekonomiskt ojämlika (realsocialismen tyvärr jämlik bara i teori och ideologi).

Med kapitalismens nergång i depression på trettiotalet kom en utbredd statlig intervention i ekonomin som minskade ojämlikheten. Och med den samlade arbetarrörelsens kamp byggdes välfärdssamhällen – som vårt svenska folkhem efter andra världskriget. Den tiden innebar mer social, ekonomisk och även medmänsklig vardaglig jämlikhet (det senare symboliserat av du-reformen).

Men kan alltså se svängningar mellan jämlikhet och ojämlikhet över tid, men också en gradvis och tydlig förbättring från det antika slaveriet till vår tids moderna välfärdsdemokrati. Speciellt de hundra åren från slutet av 1800-talett till åren kring 1980 ökade jämlikheten.

Tanken att människan har ett värde, och att alla människor är lika värda, har dessutom fått fäste i den globala medvetenheten (se kampen för mänskliga fri- och rättigheter). Och allas lika värde är en växande jämlikhetstanke om någon!

Så sett är den av Reagan och Thatcher symboliserade globala nyliberalismen från 80-talet “bara” ett tillfälligt undantag från en generell historisk trend till ökande jämlikhet. Dock ett nog så farligt undantag då den sammanfaller med en tid av rasism, fascism, nazism, invandrarhat, främlingsfientlighet, högerpopulism och aggressiv nationalism (Vi mot Dom).

Men om vi har kunnat klara av att leva jämlikt under större delen av mänsklighetens historia. Och om vi sedan klassamhällets början med slaveriet gradvis har tillkämpat oss större jämlikhet. Så vore det väl konstigt om vi inte skulle kunna vända på en nyliberal borgerlig ojämlikhetstendens som bara har varat i ynka 40 år och redan börjat bli skamfilad!

Att tro på en reformerad “ny människa” är ovetenskapligt, vi har den människa vi har. Men uppenbarligen har vi både jämlika och ojämlika impulser i vår medfödda – men mycket flexibla! – mänskliga natur.

Någon slags minoritär elitkamp för ojämlikhet (social hierarki) har nog alltid funnits i det mänskliga samhället. Men lika länge har en majoritär folklig kamptendens för jämlikhet (egalitarism) existerat.

Se på de många bonderevolterna i det gamla Kina. Se på Dacke och bonderesningarna i Sverige. Se på Spartacus och de antika slavupproren i Rom. Se på upprorsprästen John Ball som på 1300-talet frågade: “När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman?”. Se på fattigprästen Thomas Müntzler som var en av ledarna för det tyska bondekriget på 1500-talet. Se på vår tids nationella och sociala revolutioner – lyckade som misslyckade.

Varför då ge upp kampen för jämlikhet inför den nuvarande kanske tillfälliga jämlikhetsfientliga högervågen? Kunde vi leva någorlunda jämlikt under stenåldern kan vi väl göra det även idag. Kunde vi leva mycket jämlikare än idag under folkhemmets glansdagar, så går det väl att återvända till och återbruka den tidens ideal. Ett annat någorlunda jämlikt samhälle är högst troligen möjligt (men knappast fullständig millimeterjämlikhet!).

Genetiskt sett är vi samma människor under den nuvarande råa globalkapitalismen som vi var under sossefolkhemmet! Det ligger alltså inget genetiskt bakom vår tids ökande ojämlikhet. Vi har samma mänskliga natur då som nu. Så vi kan bestämma själva vilket slags samhälle vi vill ha.

Det krävs sålunda ingen “ny människa” för att skapa jämlikhet eller ojämlikhet – vi har båda drifterna i “den reellt existerande människan” – det är en sådan djurart vi är. Vi är den minst instinktstyrda av alla djur på jorden!

Men total jämlikhet eller total ojämlikhet torde vara svårt, då vi kraftigt skulle få undertrycka den ena av dessa två mänskliga drifter. Ett samhälle där jämlikhet dominerar som det starkaste samhällselementet är dock ett realistiskt mål värt att kämpa för.

Total jämlikhet skulle också ha nackdelen av tendenser till Jantelag och social kontroll som inskränker den individuella friheten och kreativiteten (som kanske i jägarsamhället, se nedan). Säg att vi på skalan jämlikhet-ojämlikhet kunde vara två tredjedelar åt det jämlika hållet och en tredjedel åt det ojämlika. Något sådant skulle kunna balansera individuell frihet med kollektiv jämlikhet.

Problemet är “endast” att vår tids jämlikhet växte fram i och ur nationen, och att den nyliberala globaliseringen har gjort den trygga nationalstaten allt maktlösare på världsmarknadens stormiga hav. Även demokratin (folkmakten) växte fram ur nationen, liksom den kollektiva mänskliga rätten till nationellt självbestämmande. Därtill välfärden och de försök till socialism som har gjorts.

Stenålderns småskaliga jägarsamlarsamhällen (några finns än dag) var lokala, decentralistiska, folkliga gräsrotsdemokratier. Människor var släkt, vänner och bekanta som man dagligen mötte ansikte mot ansikte. Männen var dessutom jämlikt beväpnade. Jägare-samlare-gruppen hade en gemensam lokalkultur som gjorde dem lika. Och grupplikhet är det som skapar en social solidarisk vi-känsla – som jämlikheten kan växa ur.

En social övervakning och moral präglade jägarna-samlarna. Så såg man till att alla till ömsesidig nytta drog sitt strå till stacken – och att de som snyltade eller försökte få personlig makt bestraffades. Detta till byfolkets/stammens kollektiva bästa. Men som sagt, troligen alltför mycket av social kontroll för vår tids smak och ideal.

Med slaveriets och feodalismens storskalighet (och ökade resurser) koncentrerades all samhällsmakt i toppen. Det fanns inget samlat folk längre, bara en massa byar utan kontakt och makt, vilka led under de nya överklassernas centralistiska makt. Och dess elitmonopol på vapen. Samt deras ideologiska makt över den fattiga folkmajoriteten (se Gramsci och kulturell hegemoni).

Men i modern tid kom detta att ändras med bättre kommunikationer och språkkunnighet. Folket som förr var jägarsamlarbyn “återskapades” i form av Folket – Nationen. Se de engelska, amerikanska och franska revolutionerna. Speciellt den franska revolutionen där tredje ståndet som majoritetsklass återskapade sig självt som Nationen (det här var på den progressiva folkliga nationalismens tid).

Människans intelligens, språkförmåga, nya diskussionsmöjligheter samt abstrakta och symboliska tänkande gjorde det möjligt att förvandla folket-jägarbyn till folket-nationen.

I bygget av nationerna använde man liknande geografi, historia, kultur, religion, släktskap, etcetera som “byggmaterial”. En vi-känsla återskapades på nationsnivå. Se boken Den föreställda gemenskapen.

Nationen föddes som en slags stor utvidgad imaginär släktskapskänsla med människor man aldrig skulle träffa personligen, men vars upplevda likhet med en själv skapade en solidarisk vi-känsla (vilket senare ibland urartade i kamp nation mot nation istället för klass mot klass).

Nationen blev en socialt konstruerad föreställd vi-gemenskap. Se i sammanhanget “blod-och-jord-begrepp” (en missbrukad term, jag vet) som “folkhem”, “Moder Svea”, “brödrafolk”, “hemland”, “fädernesland”, “den nordiska familjen”.

På nationens gemenskapsgrund av “påhittad” likhet byggdes demokratin och välfärdssamhället. Byggdes alltså den moderna halvjämlikheten – politisk och social jämlikhet kombinerat med auktoritär ekonomisk ojämlikhet. Varje fabrik är ju en liten minidiktatur – och globalkapitalismens makt överflyglar nationernas demokratiska folkmakt (där Folket är “Klass och Nation” – den bolivianska indianrörelsens slogan under mina volontärår där).

Då borde man logiskt och ideellt sett gå vidare i samhällsnivå och “uppfinna” ett slags samlat globalt folk. Men när väl nationskänslan har skapats så sitter den nationella folkidentiteten starkt i människors sinnen. Ett enat “världsfolk” har heller inget “byggnadsmaterial” av likhet att stödja en slags planetär folkkänsla på.

Och alla mänskliga grupper från gatugäng till subkulturer och stater bygger på likhetskänslor – på en gräns mellan vi och icke-vi (högst troligen en evolutionär social egenskap). Se exempelvis boken “Blueprint – The Evolutionary Origins of a Good Society”.

Demokratin, välfärden, solidariteten och den sociala gemenskapen kommer alltså att under överskådlig tid behöva fortsatt byggas på övervägande nationell grund – i väntan på den önskvärda långsiktiga uppkomsten av ett “universalfolk”.

Eller rättare sagt på nationer i jämlik fredlig och välvillig samverkan – som vi har med våra nordiska grannfolk (efter århundraden av krig). Och som vi skulle kunna ha i ett mindre toppstyrt Europa (efter destruktiva århundraden av krig).

Jämlikhetsivrare, demokrativänner, socialister och andra vänstermänniskor bör alltså inse nödvändigheten av en global kamp för jämlikhet och demokrati via den nationella nivån, och via nationer i ”stor-vi-byggande” överstatlig samverkan.

Nationen har alltid haft en såväl radikal som reaktionär tendens och/eller möjlighet. Men vänstern har ofta vägrat att se dess även positiva potential (som den svenska vänsterbetonade folkhemsnationalismen med vissa skamfläckar). Nationalismen började som en radikal folklig rörelse, men kom senare delvis att manipuleras i överklassernas intressen.

Socialdemokratin och vänstern är försvagade i världen. Segrande fram går istället högerpopulismens aggressiva avskiljande söndrande högernationalism (liksom återvändsgränderna av klass- och nationssplittrande mångkultur och identitetspolitik). Som en del av kampen för jämlikhet bör alltså den goda samlande färgblinda och religionsneutrala nationalismen återuppväckas på vänsterkanten.

Folket i form av lokal stenåldersby kunde bygga en jämlik demokrati. Folket i form av nationerna kunde skapa en relativt jämlik politisk demokrati. Folket i form av nationer i global samverkan kan kanske skapa en jämlikare och allt mer demokratisk värld.

Grunden för såväl demokrati som för jämlikhet är som sagt en evolutionär flockkänsla & gruppkänsla av likhet, samhörighet och vi-het, vilken skapar solidaritet, en ömsesidig plikt att hjälpa varandra, samt tankar om jämlikhet. En social gruppmoral!

Vi människor är skapade som sociala djur, men “vår egen grupp” kan utgöras av såväl stammen som av nationen. Och på sikt kanske även hela mänskligheten – vem vet? Delvis kan nog i alla fall en viss inter-nationell vi-känsla uppnås i en avlägsen framtid.

Men i dagsläget handlar kampen för demokrati och jämlikhet i hög grad om att slita nationen från högerpopulismens smutsiga händer. Fram för en “proggnationalistisk” vänsterpopulistisk kamp för nationell och global jämlikhet byggd på samverkande syskonfolk. Med olika nivåer av “vi-het” – lokal, regional, nationell, kontinental, global. Främst dock lokal och nationell vi-känsla.

Genom att titta på vad som gynnade jämlikheten i jägarsamhället kan vi lära oss något om hur ett jämlikt samhälle skulle kunna byggas även i dag. Och ett nytt modernt jämlikt samhälle borde då i första hand gräsrotsbyggas nerifrån den lokala (“småkommunala”), småskaliga överblickbara “genomskinliga” (av alla lättförståeliga) samhällsnivån – precis som hos jägarna-samlarna. Där människor kan mötas och samtala ansikte mot ansikte. Och där de direkt kan ställa svikande ledare till svars – och avsätta dem om så behövs!

Dessutom borde en allmän värnplikt återinföras – ett jämlikt beväpnat folk kan svårligen besegras av elitöverklasser – det förstod redan jägarna-samlarna (även om enbart männen då var jämlikt beväpnade). Denna demokratiska allmänhetens beväpningstanke har man i USAs konstitution, men problemet där är att individer är beväpnade, även galna sådana. Bättre med kollektiv värnplikt.

Vi borde också, inspirerade av stenåldersmänniskorna, aktualisera det gamla socialistiska kravet på att överbrygga samhällets uppdelning i fysiskt och intellektuellt arbete. Alla borde i åtminstone någon mån dels arbeta med händerna, dels arbeta med samhällets konkreta förvaltning.

Folket självt bör lära sig om och styra sitt eget samhälle (mer än statsbyråkratin). Så byggs en verkligt levande varjedags-demokrati. Låt oss i detta sammanhang inspireras av den lokala Pariskommunen på 1800-talet – som var ett slags lyckad jämlik socialism i vardande. Den bäst fungerande arbetarmakten hittills!

Låt oss även lära oss av frihetliga socialistiska tankar. Och av fenomen som byaråd, brukarstyrda företag, personalägda företag, kommunala bolag, (medborgar)kooperativ, arbetarråd, landsbygdsutveckling, ekobyar, direktdemokrati, självförvaltning, arbetarstyrda industrier, sociala företag, småbondeföretagande, syndikalism, kommunalism, intraprenad, kollektivhus och decentraliserad mångpartidemokratisk socialism.

Jämlikhet har funkat förr. Jämlikhet har historiskt vuxit sig starkare. Jämlikhet kan fungera igen. Vi kan på sikt gå vidare från global ekonomisk diktatur – till lokal småskalig och nationellt solidarisk ekonomisk jämlikhet – i en ömsesidigt hjälpsam kosmopolitisk universell folksamverkan.

Och slutligen den viktigaste aspekten, miljön och klimatet – den gröna ekologiska frågan. Som är den yttersta materiella grunden för alla samhällen. Och till naturens, djurens, miljöns och klimatets fortbestånd – och alltså till mänsklighetens själva överlevnad som djurart på vår gemensamma jord.

Den energi-, fossil-, material- och resursslösande profitkapitalismens ojämlikhet uppmuntrar till allt mer reklamfinansierad slösaktig och onödig överkonsumtion för social statuskonkurrens (för att få en hög position i den ojämlika samhällshierarkin). En social kamp få kan vinna.

Se på ett möjligt alternativ till detta i den nya spännande och inspirerande boken “Den inre ojämlikheten”. Lär om hur mer jämlikhet kan rädda klimatet genom att bromsa prylstatuskampen – och dessutom göra oss friskare, lugnare och lyckligare på köpet. Jämlikhet är bra för både oss och miljön!

Nederlaget för jämlikheten är förhoppningsfullt tillfälligt. Via en småskalig decentraliserad lokal folkägd och arbetarstyrd eko-ekonomi, samordnad via nationen, kan kanske såväl naturen som jämlikheten fås att blomstra.

En alternativ annorlunda och jämlik grön-röd värld är fortfarande möjlig att bygga. Låt oss enas i en bred feministisk och klassmedveten grön-vänster för att skapa en bättre och jämlik framtid. Än är världen ung och ännu kan jämlikheten segra!

Hans Norebrink

Liknande artiklar