Ett halvt sekel har jag varit aktiv socialist på olika sätt – muntligt, skriftligt, solidariskt, partiaktivt, “volontäriskt”, som vänster-recensent av böcker och tvåboks-författare. Texten tar upp mitt vänsterperspektiv på klimatfrågan och klimatkampen.
Jag tror fortfarande på arbetarmakt, självbestämmande på jobbet, ekonomisk demokrati, jämlikhet i pengar och makt. En person en röst på arbetsplatsen.
Och på en bred framtida massutbildad arbetarklass, som tar på sig ledarskapet på jobbet. Och därmed utvidgar demokratin till en verklig, dagligen utövad rödgrön folkmakt på arbetet och i hemkvarteret. Sann socialism!
Men är socialism dagens direkta konkreta lösning på klimatkrisen? Nej!
1. Jag önskar att jag trodde det, men det kan jag inte. Det är min personliga åsikt efter mycket funderande. Säkert tycker en hel del andra socialister detsamma. Detta är därför värt att diskutera.
Socialism borde vara bäst för klimatet, eftersom den går efter människans och naturens behov på ett demokratiskt planerat sätt. Vilka skulle då inte rösta på nödvändiga åtgärder för att rädda planeten från miljö-ekologisk och klimatmässig katastrof och civilisations-undergång?
På lång sikt, ja för alltid, tror jag att socialismen är lösningen på den kapitalistiska klimatkrisen. Den orsakas ju i grunden av kapitalismens kortsiktiga vinstdrivna exploatering av människan och naturen.
Kapitalismen står i ett totalt motsats-förhållande till ett räddat klimat. Alla vet ju att den bygger på en omöjlig ändlig tillväxt på en ändlig planet. Att den gör av med materia och energi för att via reklam som vädjar till våra primitiva sex- och statusinstinkter få oss att producera och konsumera över vår gemensamma naturs och jords kapacitet.
Ändå tror jag inte att socialism på kort sikt är lösningen på klimatkrisen. Varför?:
Skrämmande klimatrapport
2. Världens främsta klimatforskare (IPCC) varnar i en färsk rapport för att vi redan drabbats av klimatkrisen, som kommit mycket snabbare och drabbat världen mycket värre än hittills förutspåtts. Utifrån dessa fakta slår de larm.
Utan en snabb övergång till en grön klimatpolitik väntar oss en fruktansvärd framtid, menar denna meriterade internationella samling klimatforskare, som ju borde veta bäst. Och enligt ett axplock av nya delrapporter så sker just nu följande:
Polarisarna smälter snabbare. Amazonas kalhuggs fortare. Kinesiska kolgruvor öppnas i rasande fart. Världens bilpark ökar drastiskt. Extrem-väder kommer oftare. Maxtemperaturer slukar hela små samhällen i eldstormar.
Det skulle verkligen behövas en genomgripande, revolutionär (alltså omvälvande) antikapitalistisk, socialistisk, plan-marknads-lösning som den vänsterfolk ofta förespråkar.
Ett slut på ytlig girig vinst-profit-kapitalism som struntar i kommande generationer (har de inga barnbarn?). Är egen förtjänst viktigare än att solidariskt och patriotiskt ställa upp för samhället och det egna folket?
Men att byta till ett helt nytt socialistiskt samhällssystem skulle ta en viss övergångstid – och den tiden finns inte!
3. Det finns idag heller inget tillräckligt folkligt stöd för en radikal klimatsocialism. Inte tillräckligt stöd ens för en allmänt socialistisk politik. Dels har relativt många i det globala “nordväst” (Nordatlanten: EUropa & USA) en ganska god levnadsstandard, och vill inte ha några radikala klimatpolitiska experiment.
Dels avskräcker den falska så kallade “socialismen” (=en överklass-diktatur) i det gamla “nordöst” (Sovjetblocket & Kina) – man vet vad man har, men inte vad man får, kan en del resonera (mest äldre).
Och kanske främst – de flesta drabbas ännu inte personligen av klimat-katastroferna. Det är vidare i vardagen svårt att “se” klimatkatastrofen. Vi människor är evolutionärt skapade för att reagera på hot som vi direkt kan se, höra, lukta, smaka, känna.
Det finns därför inget majoritetsstöd i dagsläget för en socialistisk klimat-politik ens på kort sikt – och klimatet måste åtgärdas på mycket kort sikt (detta årtionde) enligt de främsta klimatforskarna!!
4. Och allra viktigast: Det finns inte, och har inte funnits ett äkta, demokratiskt, verkligen på djupet jämlikt och folkstyrt samhälle på de senaste 10 000 åren (efter de jämlika jägarna-samlarna).
Reformistiska sociala reformer och statligt ägande har felaktigt kallats “socialism” (fast de innehåller viktiga inslag av socialism). Men äkta “hel” socialism är ekonomisk demokrati och jämlikhet.
Att efter 10 000 år av klassamhällen “återvända” till en tekniskt avancerad form av jägarna-samlarnas demokratiska jämlika klasslösa urkommunism är inget man gör på en kafferast.
Det kräver inte bara en utjämning av makt och inkomst – utan även av kunskap och kreativ förmåga. Det är inget man åstadkommer på en kvart. Det tar tid att införa och få att fungera. En tid vi inte har, ja vi är ju inte ens i närheten av en majoritet för att börja bygga socialism!!!
Socialism finns alltså inte idag som ett konkret, direkt tillämpbart och trovärdigt samhälls-alternativ för att lösa den akuta klimatkrisen.
Statskontrollerad kapitalism
5. Det behövs i denna situation ingen idag svårgenomförbar samhälls-revolution (=total förändring), det behövs en direkt tillämpbar samhällsreformism, tänker jag.
Konkret, en handlingskraftig reformistisk, ekologi-grön,“social-radikal”, statsdirigerad kapitalism med socialistiska tendenser.
Som gradvis och permanent förändrar samhället i riktning mot det ekonomi-demokratiska, “folkmaktiga”, socialistiska slutmålet (eller kommunism i dess ofta bortglömda urbetydelse).
Ersätt nyliberalismen med en politiskt demokratisk stark stat som driver på företagen i bra miljötänk, ny grön teknik, icke-fossil energi, arbetstagar-inflytande samt samhällsansvar. En samhälleligt “inbäddad” (se Polanyi) “national-kapitalism”, samt internationellt stöd och samarbete.
Delvis behövs då mer av “avglobalisering” och “nynationalisering”. Maximalt med nationell självförsörjning för att i möjligaste mån slippa vara beroende av miljö-klimat-negativ import (och kunna bestämma själv som nation). Och samtidigt kunna minska de alltför klimatskadliga långtransporterna.
Och därmed också kunna slippa att understödja diverse råvaru-energi-livsmedels-diktaturer (som Ryssland). Mer matsäkerhet och nyodling behövs i Sverige, att vi utnyttjar våra jordar. Så ökar vi livsmedels-tryggheten några viktiga snäpp.
Åter till Keynes!
Bra ekonomiska exempel på fungerande “företags-övervakande” reformerad statskapitalism är Japan, Sydkorea och Kina (vilket förstås inte innebär ett försvar av den brutala kinesiska megadiktaturen, som enbart är socialistisk till namnet). I Östasien är staten stark i ekonomin – i motsats till det ännu (sviktande) nyliberala Västerlandet.
Ett ännu bättre exempel på kontrollerad kapitalism är den keynesianska efterkrigstida statsreglerande ekonomiska politiken, som tjänade oss bra under tre årtionden – och kan göra det igen.
Den närmaste framtiden bör ideellt vara en slags reformerande vänster-nationalistisk folkhems-socialdemokrati, som liksom förr (lär av historien) kan styra samhället så att de rika får betala mest för (här) övergången till ett hållbart klimatsäkrat samhälle. Dessutom behövs återigen jobbtrygghet för arbetarklassen.
Då kan vanligt folk troligen lättare vinnas för klimat-förbättringens krävande uppoffringar. En besvärlig övergångsperiod genomlevs lättare om alla rättvist delar på bördorna.
En gammaldags (vänster)-socialdemokrati i samarbete med vänsterpartiet, miljöpartiet, samt gröna, feministiska och fackliga aktivister, ser jag som den snabbaste och troligaste vägen till en hållbar, radikal klimatpolitik i dagens Sverige.
Problemet är ju att det skulle kräva en politisk och facklig “åter-mobilisering” av en idag passiv och i stora stycken relativ nöjd arbetarklass.
Vanligt folk kräver i nuläget varken socialism eller min föreslagna klimat-aktivistiska radikal-reformistiska kapitalism. Det är en avgörande svaghet i mitt resonemang. Min akilleshäl.
Gammaldags socialdemokrati
6. Självklart ska vi i vänstern hålla drömmen om demokratisk socialism levande för framtiden. Om man på allvar menar att alla människor är lika värda följer logiskt sett såväl politisk som ekonomisk demokrati (socialism). Det idealet håller för alla slags framtider!
Men nu idag måste vi i vänstern – och alla andra klimat-medvetna och klimatansvariga medborgare – främst samlas kring en bred folklig klass-allians (arbetare, många tjänstepersoner, småbönder, familjeföretagare) för att rädda vårt klimat, vårt land, vår jord och vår gemensamma framtid som människosläkte.
Först radikala reformer, och sedan socialism. Eller rättare sagt en gradvis i sitt innehåll revolutionär övergång till socialism. Via reformer som vinner arbetarklassen för klimatkampen, samtidigt som de närmar oss det socialistiska (ekonomiskt demokratiska) samhället.
Det är samma strategi som bland annat nationella och sociala befrielserörelser använder sig av: Först progressiv nationalism (självständighet, nationell frihet och nationellt självbestämmande) i kombination med olika reformer för arbetare och bönder i socialistisk riktning. Slutligen arbetarbonde-makt och demokratisk socialism.
Alltså en gradvis permanent övergång till socialismen med “tre stationer på vägen” (mitt uttryck) – 1. En statskontrollerad kapitalism, 2. Många “röda reformer” 3. Folkmakt/socialism.
Allt förstås nödvändigtvis beroende av styrkeförhållandena i klasskampsvägen mot en röd morgon.
Även i anti-fascistisk, antikolonial, anti-imperialistisk, antirasistisk, antivästlig och antiapartheid-nationalism gäller samma övergångsmodell som gradvis och övergående passerar tre faser: Kontroll över egna territorier (basområden), “bondevänliga reformer”, samt kamp för socialismen beroende av de folkliga gruppernas styrka i den främst nationella klasskampen.
Ta det aktuella exemplet Ukraina – där måste hela folket idag samlas kring nationen i en “befrielse-nationalism”. Folkets frihet först, sedan det arbetande folkets befrielse. I brinnande legitimt försvarskrig bör mindre tid läggas på socialistisk propaganda. Däremot på att få staten att socialt och ekonomiskt reformprioritera de fattiga.
Idag gäller den politiska kampen till stor del det brinnande aktuella klimathotet. Men för att få med oss den breda arbetarklassen krävs röda reformer i rättvis utjämnande riktning – i gradvis permanent förändring “röderut”. Vilket i sin tur förhoppningsfullt kan närma oss drömmen om en socialistisk morgondag.
Hans Norebrink, vänstersocialisisk arbetarklass
# Se även mina recensioner av klimatboken “Ingen tid för illusioner”,
samt (“kapitalism-återinbäddningens”) “Den stora omvandlingen” av Karl Polanyi. På denna sajt. Jag instämmer i båda böckerna.
# Positivt; en stor del av svenska folket lyssnar till Greta Thunberg. Hennes kloka budskap är att det mesta idag måste hamna i skuggan – mer fokus sättas på klimatkampen. Leve Fridays for Future!
