Han föddes i Njutånger i Hälsingland och blev skogsarbetare och även industriarbetare på en massafabrik i Iggesund. Han fick lungsot och måste därför vistas på olika sanatorier under en tioårsperiod. Så småningom började han skriva insändare och dikter, samt romaner.
Sven O. Bergkvist debuterade 1950 med romanen Vandring till ljusbacken där han belyser de lungsjukas och även handikappades situation i samhället. Romanen följs sedan av flera med samma ämne, t ex Främlingar i välfärden liksom antologin Soten, diktarna och de vita.
Till hans bästa verk hör hans självbiografiska svit: Världen 1956, Änglar på jorden 1957, Syndaren 1965 samt Arvedel 1966. Den romanen fick en uppföljare i romanen Härliga lott, 1986.
Bredvid sitt författarskap var Sven O. Bergkvist flitigt verksam som kulturskribent i arbetar- och förbundspressen med framförallt artiklar om olika Norrlandsämnen, samt handikappfrågor. Sven O. Bergkvist hade ett starkt socialt patos i både sitt författarskap och i sin roll som kulturskribent.
