EU-domstolen fattade tisdagen 14 mars beslut om företags rätt att neka kvinnor att bära slöja och att avskeda kvinnor som bär slöja.
Det handlar om två olika domar vilket har lett till en del förvirring.
I ett franskt fall rör det sej om en kvinna som avskedats efter att en kund klagat och deklarerat att han inte ville bemötas av slöjbeklädda kvinnor. Domstolen slog fast att en kunds klagomål och preferenser inte kunde ligga till grund för avsked.
Men i ett belgiskt fall beslöt EU-domstolen till företagets fördel. Samira Achbita hade efter tre års anställning börjat bära slöja. Företaget hävdar att det vid hennes anställning ”rått en oskriven regel” om förbud att bära religiösa symboler. Företaget satte senare ner förbudet på pränt.
Och i detta fall gav domstolen företaget rätt. Domstolen fann att det inte handlade om diskriminering eftersom företaget ”förbjöd manifestering av alla religiösa symboler”.
Domstolen förklarad att ”en arbetsgivare önskan att etablera en neutral image gentemot allmänhet och privata kunder är legitim”.
Med anledning av båda fallen slår domstolen fast att just ett allmänt förbud mot religiösa, politiska och filosofiska manifestationer är nödvändiga för att ett avskedande ska kunna anses icke diskriminerande.
Att märka är att som ”neutral” klädsel definieras i praktiken den typ av klädsel som är vanlig hos den vita majoritetsbefolkningen i Europa.
Härmed öppnar EU-domstolen för avsked av muslimska kvinnor och nekande till anställning av muslimska kvinnor. Domstolen har förvisso några fraser om att utslaget inte får leda till ensidighet men alla förstår vilka domstolsutslaget kommer att drabba. Högerextremisterna i Frankrikes Front National och Tysklands A. f. D jublar. Amnesty protesterar. Liksom föreningen som organiserar judiska rabbiner i Europa.
Tyvärr bejakar det brittiska Humanistiska Sällskapet domstolens utslag. Som ateister ser de måhända det som ett slag mot religiös dominans. Lika ogenomtänkt som de delar av den holländska gay-rörelsen som stött Wilders i valet. Att gå emot religiös intolerans betyder inte att man ska förneka troende människor deras rättigheter att bestämma över sin klädsel. Istället måste man sträcka ut handen för att garantera varandras rättigheter och därmed isolera i det här fallet extrem islamism.
Muslimska kvinnor måste själva få besluta om sin huvudbonad. Det ska varken beslutas av några män, av EU-domstolar, av staten, av några imamer, av arbetsgivare eller Jan Björklund.
Peter w.
