Skrämselpropagandan från Natos trojanska hästar

För ganska precis två år sedan publicerade den vetenskapliga tidskriften Journal of Strategic Studies en artikel som innehöll anklagelser riktade mot både journalister, riksdagsledamöter, fredsorganisationer och privatpersoner i Sverige.

Artikeln hette Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case och dess huvudförfattare var Martin Kragh. Kragh är docent och forskare vid Utrikespolitiska institutet och vid Centrum för Rysslandsstudier i Uppsala. Artikeln handlade om rysk desinformation i Sverige. Den lästes omedelbart av flera tusen människor och omnämndes i positiva ordalag i både svenska och internationella medier. I artikeln utmålades både Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och Aftonbladet som spridare av rysk propaganda. En central del av artikeln byggde på uppgifter från den ökände desinformatören Egor Putilov. Martin Kragh fick stark kritik för artikeln – inte minst från forskarsamhället – och utreddes för oredlighet i forskning. En av utredarna ansåg att han bröt mot god forskningspraxis.

Strax före jul visade det sig att Martin Kragh sitter som nordisk samordnare för den brittiska tankesmedjan Integrity Initiative. Integrity Initiative säger sig försvara demokratin mot desinformation, men avslöjades nyligen vara en statligt betald propagandaapparat som svartmålar den brittiska oppositionen som spridare av rysk propaganda. Känns mönstret igen?

Den 3 januari kom så en rapport från ytterligare en tankesmedja: amerikanska Atlantic Council. Atlantic Council är nära knuten till NATO och har förgreningar till amerikanska statliga underrättelseorgan och andra myndigheter inom säkerhetsområdet. Rapporten heter Kremlin’s Trojan Horses 3.0 och är den tredje i en rad av liknande rapporter med syftet att visa hur Kremls tentakler sträcker sig djupt in i väst genom att avslöja kända europeiska politiker, journalister och aktivister som medvetna eller omedvetna spridare av rysk desinformation. I den senaste rapporten har Henrik Sundbom från näringslivets tankesmedja Frivärld skrivit avsnittet om Sverige. Sundbom är, liksom Martin Kragh, kopplad till Utrikespolitiska Institutet. Precis som Kragh framställer Sundbom den Nato-kritiska freds- och miljörörelsen som att den går Rysslands ärenden.

Nu har sju representanter från freds- och miljörörelsen skrivit ett debattinlägg som publicerades i Dagens Arena den 10 januari. Bo Sundbäck från Aktivister för fred, Ellie Cijvat från Jordens Vänners EU-utskott, Tord Björk, sammankallande i Jordens Vänners EU-utskott och redaktör för Ukrainabulletinen och Per Gahrton, tidigare språkrör för Miljöpartiet, med flera, anser att både Kragh – och därmed i förlängningen både Utrikespolitiska Institutet och Uppsala Universitet – och Atlantic Council ägnar sig åt McCarthyism.

De sju undertecknarna begär att rapporten dras tillbaka och revideras eftersom den innehåller falska påståenden och smutskastar miljöpartistiska politiker och privatpersoner som säkerhetspolisen aldrig har haft någon anmärkning på.

Undertecknarna pekar på hur allvarligt det är om dessa angrepp på freds- och miljörörelsen koordineras utan transparens. De frågar sig vilka krafter som egentligen ligger bakom och vad det verkliga syftet är. Martin Kragh sade i en intervju i SR:s Medierna 16 januari 2017 att han tillsammans med en anonym grupp forskare, journalister och andra, under en längre tid tagit fram material som underlag till artikeln i Journal of Strategic Studies.

Är det samma sorts bristfälliga kartläggning som den Atlantic Council uppger att deras rapport bygger på? En kartläggning som tydligen har pågått i tre år.

Martin Kragh, Integrity Initiative och Atlantic Council. Alla svartmålar de meningsmotståndare och sprider desinformation under skenet av att de motverkar rysk desinformation. Alla hänger de på något vis ihop. Integrity Initiative hade inte avslöjats om inte en läcka hade skett. Läckan visade att organisationen har tentakler runtom i Europa. Martin Kragh är en sådan tentakel. Överlappningarna mellan Integrity Initiative och Atlantic Council har visat sig vara många.

Politisk åsiktsregistrering är förbjuden i Sverige sedan en grundlagsreform 1969. Men åsiktsregistrering är precis vad Martin Kragh och Henrik Sundbom sysslar med i sina attacker på den Nato-kritiska freds- och miljörörelsen. Men det är så mycket större än så. Bilden som målas upp av Integrity Initiative och Atlantic Council är den av att vi alla är hotade av rysk desinformation. Samtidigt lyckas de inte bevisa att så är fallet. Visst finns det många exempel på rysk desinformation om Sverige, men den riktar sig företrädesvis till en rysk publik för att stärka den egna regimens position. Paradoxalt nog påminner den en hel del om den typ av desinformation som den amerikanska högern sprider om Sverige.

Så vilken desinformation är det vi egentligen är hotade av? Vem är det som försöker föra oss bakom ljuset och blåsa upp en hatisk stämning mot människor som ägnar sina liv åt att förespråka fred och miljö? När de dolda sambanden hamnar i dagsljuset, som med uppgifterna om Integrity Initiatives verksamhet, står det ganska klart att det är meningen att vi alla ska bli grundlurade. Att vad det i själva verket handlar om är att vända den svenska opinionen till Natos fördel.

Emma Lundström

Artikeln tidigare (18/1) publicerad i tidningen Internationalen.