Sveriges politiska borgerlighet följer det historiska mönstret och krattar manegen för en reaktionär och auktoritär politisk utveckling, menar Kjell Östberg, skribent på tidningen Internationalen och professor i historia.
Nu faller de, en efter en, de röda linjerna, för att hålla Sverigedemokraterna på gott humör.
“Liberalerna måste vara redo att ge vika i migrations- och kriminalpolitiken för att istället vinna andra viktigare slag.” skrev liberala Expressens chefredaktör Anna Dahlberg i söndags.
I de två frågor där Sverigedemokraterna i årtionden intagit de mest extrema åsikterna ska de nu få fritt fram. Ja, Åkesson kan lita på liberalerna. Men allvarligast är ändå hållningslösheten när det gäller Sverigedemokraternas attack på grundläggande demokratiska rättigheter.
Några uttalanden från ledande Sverigedemokrater om deras syn på journalister och fria medier har väckt stor uppmärksamhet de senaste dagarna. När Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, i Aktuellt uttryckte oro för att SD blivit så stora fick partiets talmanskandidat Björn Söder raptus – trots att Dagens Industris PM Nilsson fanns med i samma inslag och som vanligt tog SD i försvar.
–Nu får banne mig SVT skärpa sig och sluta med rena propagandainslag. Kvällens Aktuellt borde omgående anmälas för partiskhet. Och Public service ska banne mig reformeras i grunden, twittrade Söder.
Mest uppmärksamhet har ändå SDs partisekreterare Linus Bylund väckt. Nu dansar vi inte efter er pipa längre, utropade han efter valsegern. Och strax därpå:
– Nu är det dags för journalistrugby, alltså att knuffa journalister, förtydligade han.
Att detta är Sverigedemokraternas rätta ansikte behöver ingen tveka om. Men att åsikterna skulle accepteras av en tidigare anständig borgerlighet är en nyhet.
Den tidigare moderata riksdagsmannen Gunnar Axén rådde sitt parti att nu ta itu på allvar med Public Service med en motivering som inte stod SDs retorik efter: “En cancersvulst opereras bort helt, man lämnar inget kvar för då börjar den växa igen.
Från ledande företrädare för Team Kristersson har tystnaden varit öronbedövande kring Söders angrepp på Kommittén mot antisemitism.
Och Bylund har hyllats. “Fler politiker borde vara respektlösa mot journalister”, twittrade biträdandechef för ledarredaktionen på Svenska Dagbladet, Peter Wennblad gillande.
Tidningsledningen försvarade Wennblad. I en ledare i söndagens tidning menar till och med den politiske chefredaktören Tove Lifvendahl att det nu gäller hålla inne med kritiken mot SD, ja, det är där nyckeln finns till att hålla SD stången. Bland journalister skulle “oavsett om de bär prefixet nyhets-, kultur- eller opinions- finnas tillräckligt många som av rädsla, förakt, vrede eller upplevd ansvarskänsla förbehållslöst ger en sådan aktör [alltså SD] exakt vad den efterfrågan: uppmärksamhet och spridning.”
Journalistförbundet anser däremot att Sverigedemokraternas utfall är allvarligt och ansvarslöst. “Hatiska och föraktfulla uttalanden om journalister har förekommit alldeles för många gånger de senaste åren” säger förbundets ordförande.
“Ligg lågt, ge SD fritt fram i sina hjärtefrågor.” Vi vet vad historien har att berätta om sådan hållningslöshet.
Kjell Östberg
