Det fullständiga namnet är Stora Gyringen då det söderut även finns Lilla Gyringen. I fortsättningen skriver jag Gyringen. Skogen kring Gyringen inklusive sjön har för mig ställning som smultronstället före allt annat. Sjön ligger på gränsen mellan kommunerna Eskilstuna och Flen, gränsen delar sjön i ungefär lika delar. På en intilliggande myr lär det finnas hjortron och Sörmlandsleden passerar sjön på Eskilstunasidan, I den omgivande skogen som delvis är av urskogstyp, även om viss avverkning sker. Historiskt så sköts en av de sista sörmländska vargarna i området, En ny etablering av vargar i Sörmland har skett på den sista tiden.
Mina perioder vid Gyringen delas i tre delar med den första i andra halvan av 50-talet då jag var i 10-års åldern. 1957 campade vi några veckor vid sjön och sysslade med bär- och svampplockning samt fiske. Vid den här tiden fanns det en eka vid sjön, vilken vi utnyttjade till fisketurer. Eftersom den saknas utomstående vittnen skulle jag kunna säga att vi fick STORA ABORRAR och STORA GÄDDOR vid fisket men om jag ska vara ärlig handlade det om Tusenbröder och mörtar. En Gädda fångades i alla fall men även här är jag ärlig och erkänner att Gäddan nappat på mask och var cirka 10 cm lång.
Nästa period var några år i mitten av 70-talet som startade av att blåbärstillgången var i klass med fjolåret i de närmaste skogarna, det vill säga uruselt. Vid Gyringen var det fantastisk, särskilt ett område närmast sjön.
Sedan blev det ett uppehåll till 2004 då nostalgin drog igång på allvar. Det blev en hel del letande innan jag hittade rätt, men från och med nu har jag sett till att det blir årliga besök.
Rolf Nordin