I skuggan av krigets helvete i Ukraina ser framför allt M, KD och L en ljusning för upprustning och snabbt Nato-medlemskap. Skribenter menar att kriget inte skulle ha ägt rum om Ukraina varit medlem i Nato. Det är möjligt. Men det är också möjligt att det inte skulle ha ägt rum om Nato lagts ner samtidigt som Warszawapakten – eller om Nato åtminstone hållit sitt löfte att inte expandera österut.
Nåväl, Nato är en solidarisk försvarsallians, får vi veta. Visst, men Nato är också en västlig militärallians där medlemsländer framför allt ägnar sig åt offensiva operationer till försvar för USA:s intressen, långt ifrån egna gränser. Det får rimligtvis konsekvenser för Sveriges trovärdighet utanför det vita väst. Nedan några tankar kring detta.
USA har delat in världen i nio militära kommandon med över 800 militärbaser i 80 länder (Ryssland och Kina har tillsammans kring 20). Återkommande hör vi USA:s företrädare predika om landets storhet och rätt. Mest känt är kanske utrikesminister Wolfowitz doktrin från 1992, att USA bör hindra varje land från att hota USA:s unipolära och globala dominans.
Den senare kollegan Albright använde orden Om vi måste använda våld är det för att vi är Amerika; vi är den oumbärliga nationen. President Carter menade att USA har rätt att kontrollera regionen kring Persiska viken, även med militära medel. Låt oss, med dessa ord i åtanke, titta lite närmare på USA/Natos agerande i Afghanistan, Irak och Libyen.
Afghanistan: USA stödde under 80-talet den radikalislamistiska rörelsens kamp mot Sovjets invasion. När radikalislamistiska al-Quaida sedan vänder sig mot USA vid 9/11-attacken i New York aktiverar Nato-alliansen säkerhetsklausulen och menar att USA är attackerat av ett annat land. FN förstår att det är nonsens.
Utan FN-mandat går då den USA-ledda Nato-alliansen 2001 in i ett 20-årigt krig som lämnar mer än 240 000 döda, civila och soldater, och totalt mer än 5 miljoner afghaner på flykt.
Irak: Efter första Irakkriget 1991 införde FN, på USA:s och Nato-allierades initiativ, sanktioner mot Irak med (den cyniska) tanken att då kommer irakierna att få det svårt att få ihop vardagen och därför störtar man Saddam. Konsekvensen blev att mer än 350 000 barn dör i svält, dysenteri och kolera. FN:s samordnare för humanitära insatser i Irak avgick i protest mot sanktionerna. En av dem, Denis Halliday, betecknade agerandet som folkmord i enlighet med FN-stadgan.
USA:s dåvarande utrikesminister Albright beklagade men uttryckte att det var värt priset. Sedan inleder USA 2003 det andra Irak-kriget, utan FN-mandat och under falska påståenden om Saddams massförstörelsevapen. Saddam störtas, men interventionen skapar konflikter som slår sönder landet. Radikalislamistiska rörelser växer sig starka, som i Afghanistan, och 1,5 miljoner. irakier flyr landet.
Libyen: Nato hade det begränsade FN-mandatet att upprätta en flygförbudszon utifrån ansvaret att skydda civila. Redan efter några dagar hade det uppnåtts, men man fortsatte kriget i sju månader för att genomföra ett regimskifte genom att mörda Gaddafi. I stället för att skydda civila åstadkom man 30 000 människors död. Forskare beskrev insatsen som ett katastrofalt misslyckande.
FN:s människorättsråd har rest frågan om inte Nato borde ställas inför Internationella Brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag. Nato beskrev i stället insatsen som en framgångssaga.
Sammanfattningsvis så anföll USA med Nato-allierade dessa länder i strid med internationell rätt, för att avsätta regimer som störde USA:s dominans i regionen. Nato-medlemmar hjälpte till, inte minst som lydig städpatrull efter regimskiften. De angripna länderna karakteriseras i dag av sönderslagna strukturer, rättsosäkerhet, radikalislamism, fattigdom, nöd och flyktingströmmar.
Wikileaks har avslöjat mängder av uppenbara krigsbrott från USA:s sida. Ingen har ställts till svars, men däremot jagar man Julian Assange som publicerade övergreppen. Sanktioner mot USA:s agerande har inte ens kommit på tal. Däremot har USA utsatt ICC för sanktioner då domstolen lyfte frågan om krigsbrott i Afghanistan.
Sverige har framför allt deltagit i dessa USA/Natos krig i Afghanistan och Libyen. Det underlättades av skrotandet av värnpliktsförsvaret till förmån för en yrkesarmé. Den amerikanska konsultfirman SAIC, nära knuten till Pentagon och CIA, anlitades för denna omställning. Sverige skulle nu rikta in sig på globala insatser särskilt i de världsdelar där Sverige har vitala ekonomiska och/eller politiska intressen som man uttryckte det, det vill säga Sverige ställer in sig i ledet för västs globala intressen.
Det är precis det vi sett. Utvärderingarna av de svenska insatserna sammanfattar också att de främjat svenska intressen och då menar man att Sveriges relation till Nato och Sveriges militära förmåga har utvecklats.
Sveriges krigsmakt är vad gäller material, övningar och underrättelseverksamhet i hög grad redan integrerad med USA/Nato. Sveriges alliansfria röst i världen för rättvisa och nedrustning har parallellt med det tystnat. Ett Nato-medlemskap ökar inte Sveriges säkerhet (Natos säkerhetsklausul skiljer sig marginellt från EU:s Lissabonfördrag), men det innebär en USA-positionering i stormaktskonflikter, ja till kärnvapen och vidare upprustning. Det gör vapenindustrin gladare, men inte världen säkrare.
M, KD och L har aldrig haft problem med att ställa sig långt fram i USA:s kör, men man måste lida av ideologiskt orsakad blindhet om man tror att mer av USA/Nato leder till en bättre värld för alla människor. Alternativt överser man med USA:s övergrepp, då de ju inte drabbat det vita väst. Nato-frågan är därför också en etisk-moralisk fråga. Det tål att tänka på. Nej till USA/Nato.
Pär Salander, Umeå
