Ni har säkert stött på begreppet “paparazzifotograf”. Det är fotografer som smygfotograferar kändisar. Det kan vara skådespelare, kungligheter, politiker och andra mer eller mindre (o)intressanta personer som fångas på bild, helst i “chockerande” situationer.
Prinsessan som solar topless och som paparazzifotografen fångar på bild smygande i ett buskage eller med superlångt teleobjektiv är ett bra/dåligt exempel på vad såna fotografer sysslar med.
Beskrivningen av paparazzifotograf:
Kortfattat så betyder Paparazzi en fotograf som förföljer kända personer i deras vardag och gör sitt bästa för att fotografera dem i mer eller mindre privata situationer. Jobbet går alltså ut på att att fånga så tydliga och privata bilder som möjligt, gärna av så kända personer som möjligt, för att sedan kunna sälja bilderna till press och annan media. Arbetet är oftast provisionsbaserat, vilket innebär att fotografen får betalt beroende på hur aktuell “kändisen” är, samt hur privat eller “chockerande” bilden är…
Ordet Paparazzifotograf kommer ursprungligen från en karaktär vid namnet Paparazzo, som i den italienska filmen Det ljuva livet, spelade nyhetsfotograf.
Det finns en “tyst överenskommelse” mellan de mer seriösa tidningarna och annan media att bojkotta den här typen av bilder. Men när frestelsen blir för stor händer det ändå att man köper “skandalbilder”. Man vet ju att sånt säljer. Det är sånt “folk vill ha”.
En annan variant av smygfotografering förekommer när det gäller brottslighet och rättegångar.
I Sverige är det förbjudet att fotografera inne i rättssalen under pågående rättegång.
Men “suget” efter bilder, främst från fall som väckt stor publicistisk uppmärksamhet, gör att man försöker fotografera utanför rättssalen för att om möjligt fånga skurken på bild.
Jag har sett på TV och i tidningar att fotografer har med sig trappstegar som de klättrar och klänger på för att om möjligt få bilder genom dörrspringan när dörren till rättegångssalen öppnas och stängs.
Själv tycker jag att det är inte bara respektlöst – det är hyenelikt. Det är som en flock hyenor som kastar sig över ett offer.
Skillnaden är den att för hyenorna är det ett nödvändig sätt att skaffa sig mat.
För dessa hyenefotografer är det ett onödigt sätt att ta onödiga och ointressanta bilder. I alla fall enligt min mening.
Bilden jag bifogar i det här inlägget är avfotograferad från dataskärmen. Det visar några hyenefotografer under rättegången mot den så kallade “Arbogakvinnan” för några år sedan. (2017?). Rättegången hölls under “stängda dörrar” vid det här tillfället. Ändå visar man så dålig respekt att man försöker smygfotografera genom dörrspringan.
Om just dessa fotografer är frilansare som hoppas kunna sälja bilder, eller om de är pressfotografer anställda och utskickade av tidningar vet jag inte.
PS.
På sätt och vis lever paparazzifotografer och kändisar i symbios.
Kändisar har ett behov av att synas och visa upp sig i alla möjliga, och omöjliga, situationer. Det är ju det som kännetecknar “kändisar” – att de syns överallt, vare sig det är relevant eller inte. Och för att de ska synas i rampljuset behövs fotografer.
Skillnaden är kanske den att de smygfotograferande paparazzifotograferna tagit det hela utanför “anständighetens gränser” – var nu dessa gränser går.
Rolf Waltersson
