Den i södra Gaza-området belägna staden Khan Younis, som redan tidigare utsatts för massiv förstörelse, angrips nu på nytt av den israeliska krigsmakten. Attacken har redan skördat civila dödsoffer.
Motiveringen som Israel uppgett till det nu inledda angreppet är raketbeskjutning in i Israel från Khan Younis-området.
När Gaza City angreps av Israel i krigets inledningsskede flydde många därifrån till Khan Younis.
I samband med det angrepp mot Khan Younis som sedan följde flydde en stor del av befolkningen söderut till staden Rafah, helt nära gränsen till Egypten. Området kring Rafah angavs då av den israeliska krigsmakten som en “säker zon” för civila , och dit begav sig flyktingar från hela Gaza-remsan, även från det konstant attackerade Gaza City i norr. Som mest trängdes drygt en miljon människor, hälften av alla invånare i Gaza-området, i provisoriska flyktingläger kring Rafah.
Efter den nu pågående israeliska invasionen i Rafah-området flydde flyktingarna på nytt, nu norrut 0ch bland annat till Khan Younis.
Den nyligen inledda attacken mot Khan Younis har tvingat stadens invånare och flyktingar att ånyo fly. En destination som den israeliska krigsmakten rekommenderat är Al-Mawasi, ett område vid Medelhavet sydväst om Khan Younis och nordväst om Rafah. Dit rekommenderades flyktingar att bege sig också då Rafah angreps. Al-Mawasi skulle vara en “säker zon” uppgav den israeliska krigsmakten, vilket Rafah uppenbarligen inte längre var.
Men även Al-Mawasi har utsatts för angrepp, och en uppmärksammad blodig massaker på civila flyktingar. Det finns idag inga “säkra zoner” någonstans i Gazaområdet.
Den israeliska krigsmakten har i dagarna också signalerat att en förnyad massiv attack mot Gaza City och området i norr är förestående.
Ändå är det mot norr som de flesta av flyktingarna från Khan Younis tycks vara på väg. De har som flyktmål inget annat val än de i ruiner lagda norra delarna av Gaza-området.
Samtidigt växer hungersnöden dag för dag, och i de norra delarna råder redan svält. Sedan invasionen av Rafah igångsattes har den redan tidigare otillräckliga livsmedelsinförseln i det närmaste upphört.
Den israeliska krigföringens mönster speglar uppenbarligen den bakomliggande avsikten. När sjukhus, skolor och bostadsområden bombas, när civila oupphörligen utsätts för massakrer, när livsmedelsinförseln medvetet blockeras – då handlar det om ett krig mot det palestinska folket, och målet är av alla tecken att döma en folkfördrivning.
De utmattade och plågade människorna i Gaza-området tvingas att oupphörligen fly från plats till plats. Ingenstans är de säkra. Överallt söker döden upp dem. Samtidigt som hotet om massvält tornar upp sig.
Kolonialstaten Israel har uppenbarligen beslutat sig för att fullborda den folkfördrivning som den inledde redan 1948, året då staten Israel grundades.
Att det förhåller sig så bekräftas också av det som nu drabbar den palestinska befolkningen på den illegalt ockuperade Västbanken. Fanatiska israeliska bosättarkolonialister organiserar dagligen trakasserier, misshandlar och mördar. Israelisk polis och militär är de fascistoida och rasistiska bosättarligorna behjälpliga. Palestinier fängslas och torteras och deras hem skövlas och demoleras. Nya illegala bosättningar upprättas i jämn takt.
Också de signaler som skickats ut från israeliskt regeringshåll, vilka handlar om en beredskap att inleda en massiv attack mot Libanon och, i förlängningen, en konfrontation med Iran, är med stor sannolikhet en del av den strategiska planen. För att kunna genomdriva en fullständig fördrivning av befolkningarna i Gaza-området och på Västbanken krävs en eskalering, och en dramatisk konfrontation i vars skugga fördrivningen av palestinierna kan verkställas. Att också en annektering av södra Libanon har stöd av starka krafter inom Israels högerregering är mer än troligt.
För att förverkliga sin strategiska plan och en konfrontation med Iran kommer kolonialstaten att behöva USA:s stöd. Det stödet kommer man med all säkerhet att få. Fikonlövet kommer att märkas med inskriften “Israels har rätt att försvara sig mot terrorism”.
För att den pågående tragedin ska kunna stoppas krävs det att alla, folkrörelser och regeringar, som motsätter sig kolonialstaten Israels förtyck, våldspolitik och folkfördrivningsplan beslutsamt enas om att få till stånd effektiva ekonomiska, diplomatiska och kulturella sanktioner mot Israel. Den upprörande straffrihet som Israel hitintills så skandalöst åtnjutit måste brytas. Brott mot folkrätten måste med beslutsamhet beivras.
