Den 28 november publicerade på Gunnar Walls blogg och i eFOLKET en intervju med anti-apartheidaktivisten Madi Gray. Intervjun var gjord av journalisten och författaren Anders Hasselbohm.
Madi Gray hävdar att hon den 21 februari 1986, en vecka före mordet på Olof Palme, råkade iaktta spionen och mordorganisatören Craig Williamson i samband med att Olof Palme talat på Folkriksdagen mot apartheid, som hölls på Folkets Hus i Stockholm.
Med anledning av Madi Gray’s uppgift har Gunnar Wall ställt ett antal frågor till Craig Williamson. Intervjun finns nu publicerad på Walls blogg.
Som förväntat nekar Williamson till att han var i Stockholm en vecka före mordet. Han gör också klart att han inte ångrar de mord och terrorattentat han utförde under 80-talet åt apartheidregimen.
Inför Sanningskommissionen (TRC) har han vidgått att han organiserade ett bombattentat i London (1982) och att han också var organisatören bakom morden på Ruth First, Jeanette Schoon och Katryn Schoon. Ruth First var bekant med Olof Palme, och tillhörde ANC:s ledning. Jeanette Schoon var även hon anti-apartheidaktivist. Katryn var hennes sexåriga dotter. Dåden utfördes 1982 respektive 1984. I båda fallen användes bombpaket. Och i båda fallen befann sig offren utanför Sydafrika, i Mocambique respektive Angola.
Bomben mot ANC-kontoret i London och dödandet av First och Jeanette Schoon och hennes dotter var de tre dåd som Williamson vidgick inför TRC att han organiserat. Att det fanns fler fall, som inte kom upp till ytan kan anses vara mycket sannolikt. Dessutom: Allt som rörde den militära underrättelsetjänsten låg utanför sanningskommissionens tillåtna område, och Craig Williamson övergick formellt 1985 från säkerhetspolisen till den militära sidan.
Wall citerar också ur förhör (Danielsson och Ölvebro, 1996) med Williamson där han beskriver sig som “underrättelsekille”, och inte som någon som håller på med dödande. Men inför TRC är han mer sanningsenlig. Där vidgår han att dödandet ingick.
Williamson har aldrig visat någon ånger. Medgivandena inför Sanningskommissionen vägrar han att kalla erkännanden. Han menar att han helt enkelt redogjort för tre händelser och omständigheterna bakom.
