Efter en sådan här kanonhelg är det svårt att veta var man ska börja. Örebro Punkfest 2024 är över för den här gången och det är helt otroligt vad som går att skapa bara med stora hjärtan. Punk, punk, punk i dess vackraste form. Jag ska försöka ta er igenom hur jag upplevde den här helgen.
Som vanligt är det svårt att försöka följa det schema man skrivit ner, tanken att se alla band är fin men helt enkelt omöjlig när det dyker upp människor från land och rike runt som det måste pratas med. Mat och dryck får inmundigas lite sporadiskt när det dyker upp några minuter till det.
Fast först måste jag börja med att hylla arrangörsgruppen Music For Pennies. Att arrangera en festival gör man inte gör man inte i en handvändning. Under den här helgen arrangerar de två festivaler, Örebro Punkfest och Ung & Punk, utöver det är det förfester med band, det är punkbio och helt plötsligt sitter Von Bacchi och spelar låtar på Frimis altan. Sen är det popcorn och dessutom har ett festivalfanzine skapats och så vidare… Just ja, fackeltåg också. Allt det här är ideellt arbete av arrangörsgruppen, och ett bevis på att det går att göra något bara det finns tillräckligt med hjärta. Och hjärtat under den här helgen var enormt.
Fredagen inleddes med samkväm, goda vänner, lite punkdryck (läs Kir) och förfest på Kvarteret där Tralltrollen och Korslagda Kukar spelade. Stämningen var god och själv väntade jag på att göra en planerad intervju med Ulke (Strebers och Dia Psalma), den blev av men aningen senare än vad som var tänkt och jag missade tyvärr stora delar av EPA vilket var kvällens första band på själva Punkfesten. Frimis är ju ett suveränt ställe för detta syfte. Mycket folk, punkdistros, barer, altanen utanför och fin inredning samt det bästa av allt, ett riktigt bra ljud. Där hade ljudteknikern verkligen lyckats bra rakt över.
EPA, ja visst hade jag velat se dem eftersom de är ett riktigt bra band. Skivan Tretton övningar i mindfulness från 2018 är ett av mina favoritalbum i samlingen. Nåväl, Ett Dödens Maskineri tog vid, punk i en aning hårdare skola och ack så bra med krossande texter. Tyvärr skulle jag hinna med sista tåget från Örebro och missade tyvärr skatepunkklassikerna i Satanic Surfers, det kändes lite surt men jag såg dem i våras för första gången sedan 90-talet. Jag missade även fredagens sista akt när Ulke ställde sig på scenen kompade av Charta 77. Folk var dagen efter helt lyriska över det framträdandet och visst hade det varit kul att få bevittna den spelningen men jag hade ju en dunderlördag att se fram emot.
Lördagens förfest var på Borgen, ett stenkast från Frimis. Många var trötta och aningen slitna från gårdagen men leendet var trots det konstant på allas läppar. Efter två musikakter på Borgen passade det bra att ladda med käk inför kvällens drabbning, vissa tog en siesta medan andra försökte komma igång medelst förfriskningar och socialisering.
Klockan började närma sig 20.00 och det hade fyllts på bra med folk när Lastkaj 14 intog Frimis scen. Det känns som att Lastkaj 14 bara blir bättre och bättre live, sedan ett par år tillbaka har jag sagt det varje gång jag sett bandet. bandet brände av en del nytt material som funkade finfint och givetvis flera av de maffiga hitlåtarna. Dansgolvet skakade under Becksvart. Egentligen saknades bara Viker in årorna men attans vad de är starka live och Stryparns brandtal mellan låtarna gör det hela ännu bättre.
Efter Lastkaj 14 stod Slöa Knivar näst på tur. Där är det ju inte någon som helst brist på intensitet och Patricia vet hur man tar scenen. Samtidigt som de spelade skulle jag ut och ta en nypa luft på altanen där jag fastnade samtidigt som Von Bacchi satt där ute och spelade punkcovers, lika bra som vanligt. När han packat ihop sina prylar drog någon igång a capella-allsång till Just idag är jag stark. Trevligt värre.
Hyrda Knektar var nästa band ut. Jag kan inget annat än att överösa dem med komplimanger. Så pass att jag yttrade den förbjudna frasen, ”jag tror fan att de till och med är bättre än Asta Kask”. Jag kan nog nästan stå för det även idag. Asta Kask har kanske mer underhållande mellansnack, Hyrda Knektar har inte så mycket av just den varan, men låtmässigt är det två band som är helt enorma. Stefan och Nicoles sång gifter sig otroligt väl, och med saxofonen och orgeln höjs nivån ännu ett steg. De är helt enkelt ofattbart bra.
Min kväll avslutades med Skithuvve, kvällen i sig avslutades med Perkele och en rejäl efterfest. Skithuvve, som består av 80 % av Björnarna, samt Fruktansvärld-Thomas på diverse slagverk och Skatan på sång blev ett perfekt slut för min del. Förresten, jösses vad Skatan sjunger bra och brutalt. Jag har inte riktigt hunnit fastna för det material som Skithuvve har släppt på Spotify men live slog de undan benen på mig och nu ska deras låtar in på mina topp-spellistor. Skithuvve gästades dessutom av Ammy från Lastkaj 14 och Jenka från Vet Hut. Jag kan inget annat säga än att det var en underbar tillställning.
Hela helgen var en underbar tillställning skall sägas. Just det där att man kan se ett band och två timmar senare står sångaren i det bandet längst fram i publikhavet och diggar till ett annat band. Det är en av de grejerna jag verkligen uppskattar med den här scenen. Jag kan bara säga tack till alla inblandade för två dagar av det som vi alla är där och brinner så hårt för.
