Maria Bratt recenserar en bok om en grupp sammansvetsade, viljestarka och målmedvetna kvinnor i Stockholm – feministiska pionjärer under det förra seklets inledande år.
Boktitel: Ligan : Klarakvarterens blodssystrar – eller “En märklig explosion av kvinnlig intelligens”
Författare: Fatima Bremmer
Utgivningsdatum: 2025-04-01
Förlag: Bokförlaget Forum
Artikeln har tidigare varit publicerad i nättidningen Internationalen.
*******
Jag sveps direkt in i sekelskiftets pulserande huvudstad fylld av hårt arbetande, adelsfolk, prostituerade och fattiga. Klyftan mellan fattiga och rika är markant och stor. Här börjar resan för de första kvinnliga journalisternas kamp för kvinnors rättigheter och snart kommer de få betydande positioner, bli historiska och nämnas i historieböckerna.
Med korta kjolar och glas fyllda med champagne intar de tillsammans Stockholms nattliv, tar fram block och penna och fyller tidningsredaktionerna, något som egentligen var utanför radarn för kvinnor i början på 1900-talet.
Celine Brunius introduceras och jag får följa hennes kamp för att bli journalist, hur hon får in en fot i den tuffa branschen som är superdominerad av män. Hon får göra C-notiser – journalistbranschens “skitgöra” som ingen vill ha och hennes lön är under existensminimum. Det talas om hur starkt patriarkatets lagar styrde överallt. De kvinnor som fick ett schysst jobb kom från det övre samhällsskiktet.
Snart börjar de fylla redaktionerna, en efter en, kvinnorna som snart skulle starta ett slutet sällskap som de första kvinnliga journalisterna i Sveriges historia. De hade hård hud och fattade spelreglerna. En gyllene regel: visa aldrig osäkerhet eller svaghet. Gråta fick man göra utanför redaktionen.
Den ansvarige utgivaren Carl Gustaf Tengwall som arbetade på Stockholm Dagblad var först ut med att börja anställa kvinnliga reportrar. Han hjälpte kvinnorna och öppnade stängda dörrar. Det här var den första vågens feminism. De första kvinnliga journalisterna på Stockholmstidningarna går snart samman och bildar djupa vänskapsband och grundade kvinnokollektivet Ligan.
Det är dessa kvinnor jag kommer få följa, där bland dom finns Celine Brunius, Ellen Rydelius, Agnes Byström och Gerda Marcus. Snart blir dom fler. Det bildas ett systerskap, de är konkurrenter samtidigt som de håller hårt om varandras ryggar.
Utanför deras kamp för att göra karriär, likt vad männen gjorde, får jag följa med dem hem bakom stängda dörrar, för ja, vilka var dom privat utanför yrkeslivet? Det lyckas bokens författare Fatima Bremmer förmedla, på både faktisk verklig basis invävd med fiktion och utfyllnad av henne själv. Det är skickligt, trovärdigt och fängslande. En kollektivbiografi med många dagars hårt arbete med forskning om Klarakvarterens historia som Bremmer har gjort. Det är feminism så det ryker om det, och det skönlitterära berättandet ger historien liv. Källförteckningen är inte mindre än 25 sidor.
Boken handlar även om andra personer som gav starka avtryck på 1900-talet, som politiker, konstnärer och andra celebriteter. Viktiga historiska händelser skriver Bremmer om men den röda tråden riktar mest uppmärksamhet åt Ligan. I början får Ligan kämpa mycket för att överhuvudtaget få sätta sina fötter på redaktionerna, men efter många års slit kommer belöningen.
Men det är en ständig kamp, inget kommer gratis. I kärlekslivet kämpar dom även där, i den mansägda världen. Det är hjärta och smärta. De kämpar även med missbruk och psykisk ohälsa. Flera av dom bränner ut sig en eller flera gånger. Ellen Landquist blev tidigt utsatt för flera våldtäkter under sin tid som student och yrkeskvinna. En nära vän till Ellen Landquist skjuter sig i huvudet som följd av en psykos orsakat av det kvinnohat hon fått utstå av flera män. De kämpade för kvinnors rösträtt. För jämställdhet mellan kvinnor och män.
Elin Wägner kämpade ihop mer än 360 000 namnunderskrifter för kvinnors rösträtt. Gerda Marcus kamp för judarna i andra världskriget ledde till att tusentals judar fick komma till Sverige och räddades från koncentrationsläger och mord. Men hon fick aldrig, som Oskar Schindler och Raoul Wallenberg, något monument rest över sig och nämns inte i Hollywood-filmer eller i historieböcker.
Det finns mycket samhällskritik från Bremmer själv, som hon framför genom hela boken – samhällskritik rörande orättvisor mellan kvinnor och män och om det starkt diskriminerande patriarkatet. Hennes medryckande bok om Ligans solidariska och kämpande kvinnor inspirerar.
Maria Bratt
