Annika Rullgård:
Allt som oftast framförs i massmedia att äldre och personer med någon funktionsnedsättning hamnar i ett utanförskap på grund av det är svårt att klara vardagen utan bank-id, swish och diverse programvaror som kan laddas i telefoner. Många butiker inte har någon kontanthantering och det kan vara svårt att parkera bilen.
När massmedia tar upp dessa problem är det just att äldre och de som har någon funktionsnedsättning som drabbas av att kontanter har blivit sällsynta.
Visserligen är jag gammal men det är inte på grund av min ålder som jag inte har vare sig bank-id, swish eller så kallade “appar” och jag tycker inte att jag befinner mig i ett utanförskap.
För nu mycket länge sedan arbetade jag några år tillsammans med fem, sex andra med att på heltid rätta fel i operativsystemet i en liten IBM-dator. Datorn var efter dåtida mått vida spridd men ständigt rapporterade kunder om nya fel i operativprogrammet. Jag lärde mig då att det alltid finns fel i programvara. Idag finns det så mycket mer som kan vara fel eftersom de datoriserade systemen nu är oerhört komplicerade jämfört med vad de var för 50 år sedan.
Av vad jag såg under mina år som programmerare törs jag helt enkelt inte låta diverse programvara få tillgång till mitt bankkonto, för fel finns det. För en tid sedan upptäckte jag ett programfel när jag skulle tanka. Jag insåg varför det inte fungerade som jag förväntade mig. Ansvarig person hos bensinbolaget tackade för att jag tagit mig tid att påvisa felet som man skulle rätta.
En annan anledning till att jag har inte har swish mm är att jag vägrar att använda utrustning där tangentbordet är del av skärmen. Än visas innehåll som skulle kunna fylla ett A4-ark på en yta stor som ett frimärke än tar ett par bokstäver upp hela skärmen. Nej tack, säger jag. Utrustning som är användarvänlig för alla och envar skulle förstås kunna konstrueras.
Jag klarar mig bra med ett kreditkort. Räkningar betalar jag via nätet direkt till banken. Vill jag handla på nätet finns det oftast möjlighet att välja faktura eller att betala direkt från banken.
Det finns dock en fara med det kontantlösa och uppkopplade samhället som sällan nämns. För att man ska kunna använda sin mobiltelefon krävs att telefonen är laddad och man uppmanas att ha reservkraft tillgänglig och inget fel i det. Men vad händer vid ett långvarigt strömavbrott? En aldrig så välladdad telefon hjälper föga om reservkraften på basstationerna tar slut.
Blir det ett vidsträckt strömavbrott som varar i mer än fyra timmar tar basstationernas reservkraft slut och det går då inte ens att ringa 112. (https://www.pts.se/contentassets/5917d4786af744c7a04915dde9fac52c/ptsfs-2022_11-om-sakerhet-i-nat-och-tjanster.pdf)
Inte heller fibernätet fungerar vid ett strömavbrott. Så vitt jag kan se, förlitar man sig i den broschyr om beredskap, som skickats ut till hushållen, på att våra telefoner fungerar bara de är laddade men man har glömt basstationerna.
Det går bra att leva utan bank-id, swisch mm men kontanter bör finnas som reserv hemma. Se till att hålla kontanthanteringen vid liv. Telefoner i all ära men ägna en tanke då och då till hur kontakt ska tas om basstationernas reservel är slut. Förr hade man i byarna budkavlar för att sprida information mellan de olika gårdarna.
Beroendet av digitala tjänster är ett större problem än att 80-plusare sägs vara negativa till bank-id.
Annika Rullgård,
Orsa
