Noor var 6 år när hon flydde med sin familj från krigets Irak. Efter många och svåra strapatser hamnar hon och hennes familj i Boliden där Noor går i skola. Hon är nu 9 år. Hon vill stanna i Sverige och bli läkare. “Det är ett sätt att hjälpa människor”, säger hon.
I ett program på TV ser vi barnarbetare som får slita långa dagar i rök och damm i en tegelfabrik i Pakistan. Några av barnen har fått möjlighet att gå i skola. En barnarbetare, en ung flicka, säger att hon vill bli lärare. “Jag vill hjälpa andra barn att läsa, skriva och räkna”, säger hon.
Liknande kommentarer hör man ofta när barn i länder, där det råder krig, fattigdom och annat elände, berätta vad de vill bli som vuxna.
När jag hör svenska barn berätta om sina drömmar är det ofta mera egotrippade önskemål. En del är inspirerade av sådana som “blondinbella” och vill bli kändisar och idoler. Eller fotbollsproffs, “då tjänar man mycket pengar”.
För att underlätta för ungdomar att uppnå sina drömmars mål står nu privatskolan Thorén buisness school till tjänst. Där erbjuds utbildning som inriktar sig på att bli “influenser”. Man får lära sig att “bygga sig själv som varumärke”.
Att vara “influenser” går till exempel ut på att bli känd genom att synas mycket i sociala medier och få många “följare”. Sedan gör man smygreklam genom att visa upp sig med nån skönhetskräm, le in i kameran och säga: “Det är ju helt sjuuukt va bra den här krämen är. Jag är sååå nöjd”. Då är man “influenser” och kan tjäna pengar på det.
Det här är bara ett litet axplock av vad jag stött på den senaste tiden vad gäller barn och deras framtidsvisioner… Det väcker vissa funderingar. Vart är vi på väg?
Eller som Hasse och Tage sjöng, “framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl”.
Rolf Waltersson
Eskilstuna
