Förra sommaren var jag till församlingshemmet vid Jäders kyrka för att lyssna på ett föredrag om konstnärsparet Carl och Karin Larsson. Föredragshållare var Tryggve Lundh, en av Eskilstunas och Torshällas främsta kulturpersonligheter och folkbildare. Tryggve är en engagerad och flitig bokcirkelledare. Han driver också Torshällas första antikvariat.
Carl Larsson köpte en liten stuga, “Västergården”, vid Lilla Lövhulta, som ligger mellan Eskilstuna och Sundbyholm.
En sommardag 1916 satte sig Carl Larsson med staffliet för att måla Hammarby kyrka, som ligger bara ett stenkast från deras sommarbostad.
Vid en av kyrkportarna sitter några figurer huggna i sten, urkalksten. En av figurerna föreställer en manshuvud med yvig mustasch. Den fick namnet “mustaschgubben” av Carl Larsson.
På den färdiga oljemålningen anar man denna “mustaschgubbe” på vänstra sidan av kyrkporten.
Nyfiken som jag är åkte jag till Hammarby kyrka för att med egna ögon ta en titt på denna mustaschgubbe som inte är större än cirka 25 x 25 centimeter.
På det nytagna fotografiet, som är taget från ungefär samma plats som Carl Larson satt och målade, ser man också denna mustaschgubbe.
Ovanför kyrkporten snett uppe vänster ser man en annan skulptur som liknar två lejon med viftande svansar.
Hösten 2018 får jag syn på en artikel i kulturtidskriften “KulturMagazinet”, som ges ut av Bo Niklasson som driver Det Gamla Tryckeriet som ligger på Fridhemsgatan intill Andreaskyrkan i Eskilstuna.
I tidningen hittar jag en artikel av David Damell som handlar om denna mustaschgubbe och dennes kopplingen till flera kyrkor i Rekarnebygden.
Runt en igenmurad kyrkport vid Torpa kyrka sitter ett flertal små skulpturer som är huggna i så kallad urkalksten.
Uppe till höger ser man en man och en kvinna. Det ser ut som att kvinnan drar mannen i ett långt pipskägg.
Längst nere till höger om porten ser man ett lejon med viftande svans. Ett lejon som har likheter med de båda lejonen vid Hammarby kyrka.
Men den mest intressanta skulpturen sitter uppe till vänster om kyrkporten. Man ser en man som sitter på något som liknar ett lejon.
I profil på samma skulptur ser man ett ansikte som har likheter med “mustaschgubben” på Hammarby kyrka.
Lite svagt ser man också några huggna tecken. Det är runor som man nu tror sig har uttolkat. Texten sägs vara: “Ödulf gjorde kyrkan”. Tolkningen är inte helt lätt eftersom figurerna tärts av väder och vind under cirka 900 år.
Eftersom runorna är svårtydda finns delade meningar om vad som står skrivet. Någon hävdar att det står “Öd”. Andra tyder det som “Ödulv” eller “Ödulf”.
Får man fantisera fritt kan man översätta mustaschgubbens namn till “Ensamvarg”
Genom dateringar, så kallade dendrokronologisk metod, av kyrkans takstolar, har man slagit fast att kyrkan byggdes omkring 1120.
Ödulf, kyrkbyggare och skulptör, har lämnat spår efter sig även vid ett par andra kyrkor i trakten.
Vid kyrkporten vid Tumbo kyrka finns ett par skulpturer som enligt expertisen också är verk av denne Ödulf.
Vid Jäders kyrka finns en skulptur inmurad i kyrkans stensockel som också tros vara gjord av Ödulf.
Jag fick gå ett par varv runt kyrkan utan att hitta något. Men till slut fick jag syn på en liten figur, lika liten som ”mustaschgubben” vid Hammarby kyrka. Jag har ringat in den med en röd ring på fotografiet. Den figuren liknar också ett lejon med viftande svans. Konturerna har fyllts i med rött, ungefär som man brukar göra med runstenar.
Lite lustigt är att detta lejon sitter på tvären. Antingen har hantverkarna som murade in lejonet gjort en ”tavla”, eller så har man vridet lejonet, med avsikt för att skoja till det lite.
Till sist några rader om urkalksten som är bergarten skulpturerna är huggna i.
Urkalksten är en äldre benämning på metamorfa kalkstenar.
När kalksten utsätts för högt tryck och höga temperaturer i jordskorpan omvandlas den till marmor.
Kalksten i Sverige bildades för cirka 540 miljoner år sedan.
Samtliga bilder har jag tagit, förutom den gamla bilden på Carl Larsson och bilden på hans målning av Hammarby kyrka, som är från Eskilstuna kommuns bildarkiv Eskilskällan.
Rolf Waltersson
