Linus Larssons Del 1 om nyliberalism, hopplöshet och kriminalitet finns här.
Som vi tidigare sett bidrar nyliberalism till hopplöshet i ett samhälle genom att främja en politik och ideologi som betonar marknadens prioritet och statens begränsade roll, vilket påverkar samhällsstrukturen på flera negativa sätt.
I korthet leder nyliberal politik till sju saker: Ökade ekonomiska klyftor. Nedskärningar i välfärden. Avregleringar och osäkra arbetsförhållanden. Kommersialisering av samhällssektorer. Brist på kollektiva lösningar samt sist, men definitivt inte minst, en försvagning av demokratin.
Genom att kombinera dessa faktorer skapas en känsla av hopplöshet och alienation i samhället, särskilt bland dem som inte får del av de ekonomiska fördelarna som nyliberal politik kan skapa för en liten elit.
Enligt forskning från Arizona State University’s våldspreventionscenter samt sammanställningar av ett tjugotal forskningsrapporter på ämnet, så är hopplöshet en känsla som kan kopplas till kriminalitet, särskilt i samhällen präglade av fattigdom och bristande möjligheter. Forskning visar att när människor, särskilt unga, saknar framtidstro och upplever att deras situation är låst, kan detta leda till riskfyllda beteenden och kriminalitet. Som framgick i min tidigare artikel, är nyliberal politik, som varit den styrande dogmen i svensk politik i fyra decennier, en explicit faktor till hopplöshet.
En studie fann att ungdomar som lever i ekonomiskt utsatta områden ofta internaliserar känslor av skam och frustration, vilket kan övergå till hopplöshet. Detta kan yttra sig i destruktiva beslut, inklusive våld och kriminalitet, särskilt i miljöer där arbetslösheten är hög och tillgången till utbildning och jobb är begränsad – något som vi tidigare läst skapas av just nyliberal reformer.
Hopplöshet kan också förstärkas av att individer är vittnen till eller offer för våld i sina samhällen. Det skapar en cykel där unga ser våld och kriminalitet som en del av sin vardag och som ett sätt att hantera konflikter. Denna utveckling förstärks av bristen på stödjande strukturer som stabila jobb eller tillgång till rehabiliterande åtgärder – något som den nyliberala politiken har raserat, till förmån för skattesänkningar för de rikaste.
Hopplöshet påverkar psykologiskt genom att minska viljan att investera i långsiktiga mål, framför allt utbildning. I stället prioriteras kortsiktig tillfredsställelse, vilket kan leda till riskbeteenden och kriminalitet. Forskning visar att ungdomar med höga nivåer av hopplöshet tenderar att ha högre benägenhet för våldsamt beteende.
För att motverka hopplöshet och kriminalitet är insatser som förbättrad utbildning, stabil sysselsättning, och ökad tillgång till stödjande samhällsprogram avgörande. Det kräver ett holistiskt grepp där både sociala och ekonomiska faktorer adresseras. Vi behöver alltså återskapa det Sverige vi en gång hade – det Sverige som slitits isär genom decennier av nyliberala reformer och där hopplösheten har blivit en negativ drivkraft till kriminalitet – på samma sätt som hoppet tidigare var en drivkraft till framgång. Endast då kan vi bekämpa den kriminalitet, som nu har blivit ett alltför lätt vägval för många i Sverige, eftersom hopplösheten har legat som en våt filt över deras tillvaro och deras framtidsdrömmar.
Linus Larsson
Läs också:
Linus Larsson: Nyliberalismen skapar hopplöshet och kriminalitet – Del 1
