Jag har nästan alltid P1 påslaget i radion när jag är ute med bilen. För ett par dagar sedan hamnade jag i programmet ”Plånboken”, ett program som handlar om konsumentfrågor och privatekonomi och där en ”expertpanel” svarar på lyssnarfrågor.
Jag vill inte påstå att det är något av mina favoritprogram. Snarare tvärtom eftersom mycket handlar om tips och ”goda råd” för de som vill placera pengar ”så att de växer så mycket och snabbt som möjligt”
Senaste avsnittet hade som rubrik ”Utbildning på yrkeshögskolan kan ge dig hög lön – trots kort tid i skolbänken”
Vill man ha hög lön och kort utbildning är lokförare något man kan satsa på. Efter ett års utbildning till lokförare kan man få en lön på närmare 45 000 i månaden plus OB-tillägg. Det kan jämföras med medianlönen i Sverige som i nuläget ligger på 35 600 kronor o månaden.
Att jobba är både hedervärt och samhällsnyttigt.
Men ännu bättre om man satsar på att bli ”bank-eller försäkringsrådgivare” och då efter en kort utbildning kan få cirka 50 000 i månaden.
Fördomsfull som jag är känner jag en viss skepsis till det här med ”rådgivare”. Och när jag söker information om vad man sysslar med som ”bank- och försäkringsrådgivare” läser jag:
”Vad gör en bank- och försäkringsrådgivare?
Försäkringsrådgivare marknadsför och säljer försäkringar till privatpersoner eller företag…”.
Man är alltså först och främst försäljare. Varför inte då kalla det ”försäkringsförsäljare”? Det vore ärligare. Men ”rådgivare” låter väl lite mera neutralt och förtroendeingivande än ”försäljare”.
De gamla vanliga knepen. Man trixar med ord och titlar för att få det att låta bättre och märkvärdigare än vad det är. Ta bara det gamla begreppet ”personalchef”. Nu ska det heta HR-chef, där HR betyder Human Resource, som på svenska blir Mänsklig Resurs.
17 minuter in i programmet kommer ett avsnitt som handlar om aktieplaceringar – Att det på senare tid blivit vanligt att fondbolag även satsar på vapenaktier.
”Varför har det blivit vanligare att hållbarhetsfonder placerar pengar i bolag som tillverkar vapen och annat krigsmateriel?” frågar programledare.
”Experten” som svarar på den frågan är Fredrik Nordström, som är vd för Fondbolagens förening.
Efter ett inledande svammel om ”det nya världsläget och oroliga tider” slår han fast att man på grund av dessa oroliga tider nu har gjort en annan bedömning, att man ändrat kompassriktning, så att det numera framstår helt naturligt att spekulera i vapenaktier. Fredrik Nordström säger:
”Utifrån ett etiskt socialt perspektiv är det nu helt rätt att även hållbarhetsfonder placerar pengar i försvarsindustrin”.
Han vill inte kalla det ”vapenindustrin”, ”försvarsindustrin” låter lite snällare..
Man kanske kan tolka ”etiskt och socialt perspektiv” på olika sätt. Men för min del känns det lite knepigt att koppla ihop spekulation i vapenhandel med ett etiskt och socialt perspektiv.
Men som vd för Fondbolagens förening kan man väl inte säga rakt ut som det är – ”Vi skiter i etiken och moralen, vi satsar där pengarna växer mest och snabbast”- Alltså i vapenindustrin.
Som aktieägare i ett företag är man också delägare. Ordet aktie betyder att man äger en andel i ett företag. Ju flera aktier desto större delägare är man. Som delägare innebära det att man också har ett delägaransvar för vad företaget håller på med. Är man delägare i företag som sysslar med ”skumma affärer” som mutor, penningtvätt, miljöförstörande verksamhet, exploatering av människor, med mera, så har man också ett ansvar för vad som pågår.
Man kan ju jämföra med utrikesminister Maria Malmer Stenergard som köpte aktier i ett vapenföretag samtidigt som hon som minister var med och beslutade att staten ska köpa stridsvagnar där ”hennes” företag gynnades. (se lästips)
Rolf Waltersson
Lästips:
Utbildning på yrkeshögskolan kan ge hög lön – trots kort tid i skolbänken – Plånboken. Sveriges Radio P1 (Man kan scrolla fram till avsnittet som handlar om hållbarhetsfonder och etiskt och socialt hållbart som börjar 17 minuter in i programmet”
