Natos existensberättigande är svårt att se. USA dominerar Nato, politiskt, ekonomiskt och militärt. När lämpligt tar man hjälp av sina stödtrupper i Nato, som exemplifierats ovan, ibland inte. Nato existerar för att hantera de risker som genererats av dess egen existens. Nato skapar konflikt – lägg ner Nato! Det skriver Pär Salander.
Generalsekreterare Stoltenberg uttryckte vid Natos 70-års firande den 3 april i Washington att:
Återkommande har Europa och Nordamerika agerat under samma flagg. För frihet och demokrati. Hållit tillbaka Sovjetunionen. Skapat stabilitet på Balkan. Bekämpat terrorism i Irak och Afghanistan.”
Det finns skäl att kritiskt skärskåda dessa vackra ord. Låt mig börja med “För frihet och demokrati”. Nato skapades 1949 och under det kalla kriget såg vi inte mycket av Nato. Men Daniele Ganser vid forskningsinstitutet SIPER i Basel har visat på hur Natokopplade subversiva kommandon med samlingsnamnet Operation Gladio, under ledning av CIA och brittiska M16 var engagerade i aktiviteter för att med alla medel, inkluderande väpnade operationer, hålla tillbaka radikal vänsterpolitik i Västeuropa.
Socialister och kommunister väckte nämligen ökad sympati som ett resultat av sin konsekventa kamp mot fascister och nazister. Gladio intervenerade i parlamentariska val genom smutskastning och falska anklagelser mot vänsterkandidater, men man undanröjde också demokratiskt valda statsledningar. Man låg bakom militärkuppen i Grekland 1967 och i Tyskland rekryterade man tidigare ledande SS-nazister för sitt arbete mot vänstern.
Existensen av Gladio upprörde Europaparlamentet och en grekisk parlamentariker uttryckte 1990 att Gladio “inrättades av CIA och Nato, som visserligen utger sig för att vara demokratins försvarare men faktiskt underminerar den och använder den för sina skändliga syften”. Stoltenbergs ord “För frihet och demokrati” skorrar falskt.
Sedan har vi Stoltenbergs “Hållit tillbaka Sovjetunionen”. Men Sovjetunionen var knappast ett hot när Nato bildades – 7 miljoner ryska soldater dog i kriget mot Hitler och förödelsen var enorm. Sovjetunionen kollapsade sedan och Warsawapakten upplöstes 1991.
Nato upplöstes däremot inte och Nato har, trots löften om motsatsen, flyttat in mot Rysslands gränser. Rysslands militärbudget är i dag 7,5 procent av Natos och enligt professor Julian Cooper vid University of Birmingham så rustar man inte upp utan det handlar mer om “catering up” sedan militärmakten förfallit efter Warszawapaktens upplösning. USA rustar däremot upp med en militärbudget som 2017-2018 ökade med ett belopp motsvarande nästan halva Rysslands totala militärbudget.
En annan forskare kring rysk politik, professor Mark Galeotti vid Institute of International Relations i Prag, menar att idén om Ryssland som ett hot mot väst är en skapelse av väst och inget annat. Ukraina är inte Sverige.
Sedan har Nato “Bekämpat terrorism i Irak och Afghanistan”. Båda krigen startades av USA under falska förespeglingar och utan FN-mandat, och blev sedan Nato-engagemang. Sverige deltar i Afghanistan.
Den svenska utvärderingen av den egna insatsen är pinsam läsning, den goda samhällsförändrande ambitionerna gick om intet, men man fick i alla fall en bra relation till Nato (!). I Libyen gick Nato 2011 utanför FN-mandatet att skydda civilbefolkningen till att störta regimen. Sverige bidrog med Jas-plan.
Horace Campbell, professor i politiska studier vid Syracuse University i New York kallar Natoinsatsen i Libyen för “a catastrophic failure”. Natos dåvarande generalsekreterare, Fough Rasmusen, uttryckte i stället att Libyeninsatsen var “en av de mest framgångsrika i Natos historia”.
Det kanske är sant – de andra insatserna var då än större katastrofer. I dag vet vi att dessa interventioner, förutom död, slog sönder befintliga strukturer (i och för sig inte ideala för ett västdemokratiskt öga) och därmed skapades rättsosäkerhet, konstant sekteristiskt våld och en terrorism som gjort världen till en betydligt osäkrare plats att leva på.
Det är okontroversiellt att påstå att USA dominerar Nato, politiskt, ekonomiskt och militärt. Enligt den tidigare försvarsministern Wolfowitz skall USA hindra varje land från “att hota USA:s unipolära och exklusiva globala dominans”. När lämpligt tar man hjälp av sina stödtrupper i Nato, som exemplifierats ovan, ibland inte.
USA:a agerande har inget med “frihet och demokrati” att göra. Som exempel; konflikten USA-Iran startade med att USA 1953 (med brittisk hjälp) avsatte den demokratiskt valde Mossadeq till förmån för diktatorn Shahen av Iran. Mossadeq tyckte nämligen att Irans olja tillhörde Iran.
Vari ligger Natos existensberättigande? Det enda vi hör är att “Ryssland rustar upp”. Det är inte ens sant och Stoltenbergs vackra ord rimmar lika dåligt med verkligheten. Däremot rimmar verkligheten väl med att betrakta Nato som en supporterklubb till Wolfowitz’s och USA:s dominansambitioner.
Rickard Sakwa, professor i ryska studier och medlem i den Brittiska Socialvetenskapsakademin har ett tankeväckande svar på existensfrågan: “Nato existerar för att hantera de risker som genererats av dess egen existens”. Nato skapar konflikt – lägg ner Nato!
Försvarsmakten tycker inte att Sverige skall ratificera FN:s föreslagna kärnvapenförbud då det stör relationerna till Nato. Det vore den definitiva begravningen av en stolt svensk nedrustningstradition och samtidigt en signal för deltagande i upprustning och konfliktskapande.
Pär Salander
Umeå
Artiklen har tidigare varit publicerad i Västerbottens-Kuriren med titeln Nato 70 år är inget att fira?
