För många år sedan var det en förvaltningschef här i Eskilstuna som uttalade sig i lokalpressen. Jag minns inte exakt hur orden föll, men det var ungefär:
“En kommun är som vilket företag som helst”
Har man den inställningen, samtidigt som man arbetar som förvaltningschef, då tycker jag man har hamnat på fel plats här i livet.
Anser man att “en kommun är som vilket företag som helst” har man helt missat poängen med den offentliga verksamheten.
Skillnaden mellan en kommun och “vilket företag som helst” är att i en kommun är det VERKSAMHETEN som är det primära. Det är skolan, hemtjänsten, äldreomsorgen, dagisverksamheten, biblioteken, vattenförsörjningen, infrastrukturen och mycket därtill som är MÅLET med verksamheten.
För att klara av att uppnå MÅLEN behövs personal, lokaler, fordon och mycket annat. Detta kostar pengar. Pengarna är således ett MEDEL för att uppnå MÅLEN.
I det privata näringslivet, i “vilket företag som helst”, är det pengarna som är målet. Målet är att göra vinst. Ju större vinst desto bättre För att uppnå vinst är medlet att tillverka grunkor och grejer och utföra tjänster.
Kanske en bilfabrik där anställda bilbyggare bygger bilar, som ska säljas med vinst.
Eller en godisfabrik som tillverkar sega råttor och djungelvrål.
Eller en PR-byrå som gör reklam för spelbolag. Det måste gå med vinst.
Eller att man startar en privat äldreboende, alternativt tar över ett befintligt kommunalt äldreboende, för att bedriva verksamhet som ska gå med vinst.
Samma sak med privata skolor, främst de som drivs av de stora skolkoncernerna. Det finns små skolor som drivs av mer ideella skäl. Till exempel för att rädda en nedläggningshotad byskola.
Det är därför som man också börjar se skolelever som “kunder”, som vandrande skolpengar.
I all den här privat- och profitdrivna verksamheten är PENGARNA MÅLET. Själva verksamheten är bara MEDLET för att uppnå MÅLET.
Skillnaden är som natt och dag, eller borde vara som natt och dag, mellan offentlig och privat driven verksamhet.
En av de stora utmaningarna är att göra detta klart och tydlig så att alla förstår skillnaden. Att man förstår att inte allt blir bättre av att privatiseras.
När farmor på kommunens äldreboende får den omsorg hon behöver och mår bra, då har det offentliga lyckats med att uppnå målet.
När inte ens en förvaltningschef i en kommunala verksamheten förstår detta, då är det inte konstigt om det blir fel både här och där. Tyvärr är nog inte denna förvaltningschef unik på något sätt.
Eller som någon sa:
“När penningvärdet överstiger människovärdet, då har vi blivit riktigt fattiga”.
Rolf Waltersson
